Nu är det några dagar sen jag hann med bloggen och det har varit mycket omtumlande, känslosamma och händelserika dagar. Tänker förstås allra främst på terrorattacken i Stockholm i fredags. Det känns bra att nyss ha deltagit i den tysta minut som hållits nationellt.
Alla känslor kommer på samma gång, ilska och vrede över att en enskild (eller flera) person/personer kan tycka att de kan ta sig rätten att döda oskyldiga människor. Sen en sorgsenhet över alla de som blev offer för terroristen. Det har blivit många tårar för min del för offren sen i fredags, som för så många andra. Men också en värme och stolthet över att se vårt samhälle så snabbt sluta samman och ställa upp för varandra.
Alla personer som jobbat i våra samhällsfunktioner som polis, vårdpersonal och alla andra som på något sätt tagit ansvar för att lösa krisarbetet ska ha en enormt stor eloge. Alla bilder som har spritts på sociala medier av poliser och räddningspersonal som bistår människor värmer så gott i hjärtat, samtidigt som man blir ledsen över att det ska behöva hända.
Jag var själv i Stockholm när det hände och när nyheten flashade upp 14.53 så blev jag alldeles kall inombords. Innan mer information började komma löpande så hann många tankar börja snurra, särskilt som vi befann oss en bit ifrån centrum men ändå centralt.
Innan terrorattacken i fredags så hade vi hunnit påbörja Moderatkvinnornas stämma i Stockholm och där hade jag den stora äran och hedersuppdraget att få sitta vice ordförande i presidiet tillsammans med kompetenta Catharina Elmsäter-Svärd, som har lång och gedigen erfarenhet av att svinga klubban och leda stora sammankomster. Så även denna gång. Jag tycker verkligen om att få lära mig massor av andra kompetenta kvinnor och att sen kunna få lyssna på riktigt bra debatter i sakpolitiska frågor hela fredagen var roligt.
När valen var genomförda och nyblivna ordförande Ulrica Schenström tackat för förtroendet och hållit ett inspirerande stämmotal var det dags att få lyssna till vår partiordförande Anna Kinberg Batra.
Den här bilden togs ett par timmar innan terrorattacken och precis innan Anna höll ett mycket peppande tal med en bra energi och känsla. Tänk så skört allt är och så snabbt livet kan ändras. Efter att vissa säkerhetsarrangemang vidtagits så beslutade vi att köra på med stämman, eller i alla fall tills dess att något annat meddelades. Det blev en stämma som nog vi alla kommer att minnas, och trots allt så var det bra att vara samlade och bland vänner när något sånt inträffade.
Fick så vackra blommor som tack för min insats på stämman och de påminner mig om att ljuset kommer tillbaka och att påsken knackar på dörren snart. Idag när det är en mulen dag så är det extra trevligt med lite färg på blommorna, det piggar upp.
Ikväll är det dags för månadens gruppmöte med fullmäktigegruppen i Umeå inför det kommande KF senare i april. Samhällsfrågor är alltid intressant och engagerande tycker jag, dessutom roligt att träffa många vänner genom dem också.
Trevlig måndag!