Sportlovsveckan här i Västerbotten är inne på sin sista dag idag, och även om det nu börjar vara många år sen jag hade barn med sportlov så märks det ändå att det är en lovvecka.
Sonen har varit hos oss flera dagar och det har varit en ynnest att få lite mer tid för samtal och att bara umgås. Det lever jag länge på. Det är verkligen ett nytt kapitel i livet då barnen är vuxna. Som att kunna se och höra dem umgås tillsammans och jag är så glad över att de är så tighta. Det värmer mammahjärtat hur mycket som helst.
Veckan har helt gått i familjens tecken och därför har jag prioriterat dem och inte bloggen så mycket. Men jag hoppas och tror att ni alla har full förståelse för det. Ju äldre man blir desto mer påtagligt blir det att tiden är begränsad. Och nu menar jag inte det på något negativt sätt alls, bara en reflektion och något som jag värderar mer hela tiden.
Jag har också tagit mig lite tid till reflektion och planering framåt, mest konkret för min webb och blogg. Som ni ser så är det ju långt ifrån perfekt, men jag är glad och nöjd över att ha presterat den helt och hållet själv. Mina fina bilder, som jag är mycket nöjd med, har ju Evelina Boström producerat. Styling, hår och make-up, bildkomposition och fotografering, hela ”paketet” liksom.
Om du har följt min blogg lite så har du säkert märkt att det mestadels är mina tankar och funderingar som får plats i skrift, och så kommer det att fortsätta vara. Jag menar hur annars? 🙂 Framöver kommer du kanske att märka några små justeringar vad det lider, den som lever får se. För min del blir det aldrig riktigt färdigt, lite grann som livet i sig själv. Man växer hela tiden, som person och individ.
Jag har ju funnits i en offentlig tillvaro i många år, ja i stort sett nästan hela mitt vuxna liv, så jag har vant mig vid en hel del och i vissa fall kanske för mycket. Däremot har min familj inte gjort det och inte heller valt det själva. Därför är det en viktig sak för mig att verkligen respektera mina nära och kära på det sättet att de själva alltid får välja (det vill säga alltid får frågan av mig) om de är bekväma med att finnas med på min blogg/webb till exempel. En självklarhet tycker jag.
Mina barn är vuxna nu och väljer själva sin egen grad av offentlighet och närvaro i sociala medier och jag är glad över att de har hittat en nivå som passar för dem. Med maken är det ju en annan sak som ni vet, han har ju också varit i offentligheten länge och är ju en betydligt tyngre profil än jag. Läs gärna mer på Anders egen blogg!
En av mina passioner är ju, som ni säkert har märkt, träning och hälsa, eller sammanfattningsvis så tycker jag att wellness är ett bättre begrepp. Det innefattar ju både kropp och knopp och har ett helhetsperspektiv som jag tycker är tilltalande. Jag har faktiskt inte hittat ett vettigt ord på svenska för det, välmående tycker jag inte riktigt speglar det. Nåja, ni är ju kloka och förstår säkert vad jag menar.
Att hela tiden lära sig mer om sammanhangen och vad man själv kan göra för att öka sitt eget välbefinnande såväl mentalt som fysiskt tycker jag är mycket intressant. Särskilt att sen kunna försöka omsätta kunskapen i praktiken på ett rimligt sätt. Man ska ju få ihop vardagen och eftersom att alla bara har tjugofyra timmar per dygn så får man hitta en vettig nivå för sina intressen.
Jag ser fram emot att få lära mig mer om det och har redan nu flera böcker inköpta, så jag tar det när jag är inspirerad och har tid. Just nu håller jag på med att sticka ärmarna till tröjan som dottern ska få, så det får gå före. Mycket lämplig syssla när man ser på teve en stund, som till exempel igår när vi tittade på finalen av mello och mitt förhandstips (ja, och väldigt många andras också 😉 ) Benjamin Ingrosso vann med en bra låt som jag tror kan gå långt i Lissabon i maj.
Trevlig söndag!
Jeej hvala ti!!!??