Photo by Jag tror att de flesta av oss minns var vi var för ett år sen den 7 april. Jag hade landat senare än tänkt på grund av ett försenat plan från Bryssel kvällen innan och skulle delta på Moderatkvinnornas råd i Stockholm som vice ordförande för förhandlingarna.
Under pågående förhandlingar och debatter så fick jag en flash på mobilen om ett misstänkt dåd i Stockholm och därefter blev händelseförloppet det som vi numera känner till. Innan vi visste om vad som hänt och höll på att hända så vidtog vi olika åtgärder och följde sen allt noggrant. Samtidigt som vi ändå fortsatte rådsförhandlingarna. Det blev ett tillfälle som vi nog alla minns.
Framför allt så gick och går tankarna till alla de som klockan 14.53 den 7 april 2017 fick sina liv förändrade för alltid, allra främst för de som miste livet och deras anhöriga. Det är svårt att hålla känslorna i schack när man pratar om detta, och jag är så oerhört imponerad av Kronprinsessan Victorias starka insats på plats på Drottninggatan samma dag. Med tårarna rinnande och medias frågor så får hon frågan ”Hur går vi vidare?” och svarar med emfas och självklarhet ”Tillsammans.”. Vilken styrka.
Idag skänker jag en tanke till alla dem som drabbades direkt och indirekt, samtidigt som jag påminns om att ta vara på tiden man får. Ingen vet hur mycket tid man har. Morgonen i Gammelstad är solig och det ser ut att bli en vacker dag.
Om en stund är det dags att hjälpa sonen med hans nya hylla och det ska bli mysigt. Han blev glad över den nya blomma jag tog med åt honom igår, det värmer mammahjärtat. Nu vankas det kaffe och lite nyhetskoll och en ledig lördag. Det är skönt att ta dagen som den kommer och se fram emot god mat hos föräldrarna.
Trevlig lördag!