Så länge jag kan minnas så har orättvisor i olika former varit något som jag alltid blivit arg över. Framför allt såna orättvisor som har med saker man inte kan påverka att göra. Som att ens prestationer värderas olika beroende på om man är tjej eller kille. Eller att man inte ska ha rätt att bedömas för det man gör och kan, inte hur man ser ut.
Jag har haft lyckan av att växa upp utan att vara rädd när jag varit ute, att slippa tänka på att vända mig om när jag gått hem från bussen efter träningen även om det har varit sent på kvällen. Men så ser det inte ut idag, och jag känner själv att jag påverkas och kanske kom den allra största förändringen när jag blev mamma till både en dotter och en son.
Idag har jag ju som ni vet kommit igång med löpningen som komplement till min övriga träning och det är faktiskt skönt att äntligen tycka att löpningen också är skön. Jag väljer att springa utomhus där det är mycket folk och helst på öppna platser längs älven, dels för att det är vackert, dels för att jag känner mig tryggare där. Jag vill helst lyssna på ljudböcker när jag springer och gå in i min egen bubbla genom det och därför känner jag ett motstånd mot att springa ensam i skogen.
Jag gillar verkligen inte den känslan och den ger mig en begränsning av mitt eget utrymme i det offentliga rummet som jag inte tycker om. Likadant är det för unga tjejer som blir begränsade eller direkt hindrade att vistas ute för att de känner en oro för att bli trakasserade, överfallna eller ännu värre. Att bli betraktad som någons egendom bara för att man är tjej är verkligen inte acceptabelt. Aldrig någonsin.
När jag växte upp så sa vi tjejer med viss cynism i rösten att man måste vara dubbelt så duktig för att betraktas som hälften som bra om man är född tjej. Samtidigt så hade vi en förtröstan om att det hela tiden blev bättre och att kommande generationer skulle ändra synsätt. Men som utvecklingen ser ut nu så är det lätt att bli bedrövad för våra ungas skull.
Jämställdhet har alltid handlat om frihet för mig. Inte att alla ska vara lika eller likadana, eller för den delen göra samma saker. Men att det ska vara lika för alla – lika rättigheter, lika skyldigheter och lika möjligheter oberoende vem du är eller hur du ser ut. Det är ett grundläggande kärnvärde för mig.
Frihetsfrågor och vetskapen om att det jag gör ska spela större roll än vem jag är, lägger grunden för att vårt samhälle fortsätter att utvecklas i rätt riktning. För alla. Men jämställdhet handlar också om makt. Makt att själv bli den man vill vara och få vara den man är utan att någon annan ska begränsa det. Det handlar inte om att ta makt från någon utan att ge alla, alltså även tjejer och kvinnor, makten över sitt eget liv.
Vad betyder jämställdhet för dig?
Trevlig lördag!