Igår började snön vräka ner och det fortsätter med rejäl intensitet. Det är ju såklart som det är med det och ungefär exakt samma sak som händer varje år när man börjar längta efter vår, så det är bara att gilla läget. Men oavsett det så vore det så skönt med vår nu, vintern är liksom tillräckligt lång ändå här på våra breddgrader.
Snöröjningen är på tå i alla fall och har redan hunnit köra några svängar, så just här ser det inte ut att vara så jättemycket snö kvar men den ligger på annat håll på någon avlastningsplats. Men här var det faktiskt nästan barmark bara för ett litet tag sen…
Nåja, det är inte helt fel ändå att få lite oväntad bonustid på hemmaplan idag, jag skulle ju egentligen ha deltagit på konferens om Women in Politics i Bryssel men på grund av coronaviruset så är samtliga externa event inställda de kommande veckorna. Det enda som pågår nästan som vanligt är utskottsmöten och även där så är det nu skärpt så att endast ledamöterna i Regionkommittén får delta. Annars brukar det vara en hel del assistenter till ledamöterna från andra länder som också deltar, men just nu så är det alltså restriktioner även på det.
Det är nog klokt att minimera det så gott det går ändå. Man vet ju inte hur spridningen nu blir och det kommer ju kontinuerliga uppdateringar om nya fall av coronasmitta här i Sverige, så det är bara att hoppas att folk tar det lugnt och inte får panik. Och tvättar händerna ofta, nyser i armvecket och stannar hemma om de är krassliga.
Idag förbereder jag morgondagens och den kommande veckans sammanträden och det här med bonustiden är som sagt en gåva. Det betyder att jag sannolikt inte behöver lägga lika mycket tid på inläsning under helgen. Skönt!
Nästa vecka är det också bara tio veckor kvar tills min största utmaning hittills, nämligen att klara av att springa Göteborgsvarvet. Jösses så snabbt det går! Mitt mål är att klara av varvet, och som en bonus kanske också på en rimlig tid. Det vill säga innan de drar repet 🙂 . Det ska både bli roligt men samtidigt också ganska pirrigt faktiskt, en halvmara är ju faktiskt rätt långt. Så antingen får man väl blodad tand eller blir avskräckt, det återstår att se.
Det är också en av anledningarna till att det hade varit så mycket bättre att få barmark och vår istället för att snön vräker ner. Löpbandet blir ju alternativet men det är ju skönare att springa ute, det går inte att komma ifrån. Men men, förr eller senare kommer ju våren hit också. Välkommen våren, vilken dag som helst 🙂 .
Trevlig torsdag!