Året 2020 har inte många timmar kvar nu, detta år som kommer att gå till historien på så många sätt. Jag tänker självklart först och främst på alla de som drabbats hårt av pandemin och konsekvenserna av den. Trots att vi just nu är inne i en tung period av smittspridning, den andra vågen som vissa av experterna inte trodde skulle bli så tuff, så känner jag ändå en ljusning då vaccinet nu har börjat rullas ut och de andra sorterna av vaccinet också är på gång att bli godkända.
Jag tror att var och en av oss alla har olika upplevelser av detta år, precis som vid ”vanliga” år förstås, men kanske ännu mer speciellt detta år. Än så länge, peppar peppar, så har jag och mina närmaste haft turen av att inte drabbas av covid-19, och jag hoppas att det håller i sig såklart. Jag och maken har jobbat hemifrån hela året och de fåtal tillfällen som vi har varit nödgade att ha fysiska sammanträden (med säkerhetsavstånd och försiktighetsåtgärder) sen i mars kan man räkna på ena handens fingrar. Vi gör detta givetvis för att minska eventuell smittspridning och för att sjukvården ska ha skuggan av en chans att klara sitt uppdrag.
Av en händelse som så här i efterhand nästan känns märkligt timad, så tog vi tag i att göra klart det kontor som vi länge har pratat om att göra här hemma, men där det alltid hade kommit något annat emellan. Sista helgen i februari i år så skruvade vi hyllor och skrivbord och inredde vårt gemensamma hemmakontor. Helt ovetandes om hur mycket tid vi skulle komma att tillbringa där och hur många möten som skulle bli digitala detta år. Fast internetuppkoppling och inte bara wifi fixade jag också veckan innan vi förstod att världen skulle stängda ned. Det visade sig ju att det var en vettig grej att göra.
Så här dags på året så brukar jag göra en liten resumé för egen del och titta igenom de mål som jag hade satt för ett år sen, och sen börja lista nya för det kommande året. Stort som smått, jobb som fritid. Jag tycker om att se framåt, mitt historieintresse till trots.
För min del har detta år ändå varit ett ganska bra sådant, och då vet ni ju att det är när man bortser från alla tuffa konsekvenser som så många har tvingats uppleva. Utan att alls förringa det allvarliga läget som fortfarande råder, så försöker jag ändå hitta de saker som varit roliga och bra. När det mesta som man hade planerat eller tänkt göra detta år inte gick att göra, så får man hitta annat att göra istället. För min del har detta år medfört väldigt mycket tid hemma, jag som i vanliga fall har många resdagar varje år. Det var initialt lite jobbigt att inte veta hur det skulle bli när den första konferensen som jag skulle tala på i Bryssel ställdes in 3 mars. För min egen personliga del så blir jag inte stressad över sånt som jag själv inte kan påverka, det är betydligt mer jobbigt att vara sen till avtalade möten eller kämpa med deadlines då andra väntar på ens arbete för att de ska kunna göra sitt jobb.
Så när hela Europa och sen världen i princip stängde ned och drabbades av detta samtidigt, så var ju alla i mer eller mindre samma situation. På något konstigt sätt så är det ändå lättare att tänka att alla är i samma sits. Vi fick såklart helt ändra våra privata planer med en resa till solen på våren och sen en vandring i italienska alperna på sommaren, men istället så bilade vi i Sverige och fick många fina minnen med oss ändå. Det som ännu återstår är att försöka komma i kontakt med SAS som ännu sen 4 mars inte har återbetalat min flygbiljett till Bryssel. Otroligt dåligt hanterat. Jag har ändå varit tålmodig och när de den 10 mars fick ställa alla plan och försöka rädda bolaget så lät jag det bero, men från april, maj, juni, september, oktober och november så har jag ringt, mejlat, skrivit på messenger, chattat, använt twitter för att försöka få ett svar. Men det är som att ropa i öknen. Så just den hanteringen är det som fortfarande har en sur eftersmak. Skitdåligt på ren svenska.
Vi bilade runt i Sverige under sommaren och hann se väldigt mycket, och när vi jämför andra semesterresor där vi har bilat i Europa så hinner man igenom många länder på samma sträcka som vi enbart kör i landet. Men vilket vackert land vi bor i! Som ni vet så tycker jag mycket om att röra på mig och vara ute, så jag och maken har vandrat i våra egna fjäll i Hemavan denna sommar, vi har besökt Björkliden och Riksgränsen i Norrbotten (dock utan vandring denna gång) och så fick jag den allra bästa födelsedagspresent jag kunnat önska mig – en alldeles fantastisk vandring i Åre! Åreskutan på årets bästa årstid (jajamensan, hösten såklart!) i färger som är bedövande vackra är det inte mycket som slår.
Så här i efterhand så hade jag ju jordens tur att detta ens gick att genomföra när jag fyllde 50 år! Vädret, att smittospridningen just då var något lugnare och att vi själva höll oss friska. Det är verkligen sånt som jag är så tacksam för. Trots allt så hade det ju kunnat vara helt annorlunda.
Samma helg den veckan så kunde också hela familjen samlas för ett litet men så väldigt fint och uppskattat kalas. Med alla friska och bara mina allra närmaste på plats och till största delen utomhus (tack vädret än en gång) så fick jag exakt den födelsedag som jag hade önskat mig! Helt ärligt så känns det riktigt bra att nu vara vuxen på riktigt 😉 och känna att jag är i bättre form än någonsin, på alla plan.
På årets allra första dagar, då Corona än så länge var helt okänt, så var jag och maken som vi brukar på Gran Canaria för sol, värme, vila och dagsljus. Denna bild tog Anders vid en av våra dagliga morgonpromenader längs Atlanten, i sanddynerna. Jag minns att jag hade en bra känsla inför det kommande året då, och jag känner faktiskt samma sak nu. Även om jag gärna hade varit på Gran Canaria även nu, men det finns ju kvar.
Helt ovetandes om att detta blev en av de senaste gångerna som jag besökte ett gym under 2020 så var det också en bra avstämning av min egen resa gällande min hälsa och träning. Så kan det gå och jag valde att behålla mitt gymkort på Iksu ända fram till november, trots att jag inte använt gymmet en enda gång sen mars. Det hade nog säkert gått bra, men jag tycker att det är onödigt att chansa. Så istället har jag promenerat, tränat styrka och kondition med Les Mills on demand hemma, sprungit och använt min fina födelsedagspresent en hel del under sommaren.
Så himla roligt att cykla MTB i skogen! Jag är fortfarande helt novis och fullkomlig nybörjare, men det är något roligt i det också. Det här med att våga testa något nytt (ja, cykla kan man ju, men att göra det i skogen är ju något helt annat) och emellanåt ha lite fjärilar i magen om man ska våga eller inte. Det var ju hyfsat många år sen man hade skrapsår på knäna efter att ha ramlat med cykeln också, men det hör nog till när man ska lära sig i kombination med att komma ihåg att fötterna sitter fast i pedalerna 🙂 .
Som för så många andra detta år så har också vi fixat lite hemma, för att man har tid när man är hemma och dessutom har lust att ta tag i att ändra lite. Jag och Anders har sen barnsben läst mycket böcker och eftersom ingen av oss är direkt bekväma med att slänga just böcker, så har det inneburit att vi har haft flyttkartonger med läsning när den gamla bokhyllan blev full. Så vi gjorde något som vi länge velat, nämligen att bygga en bokhyllevägg hemma. Jättenöjda! Dessa böcker får symbolisera en liten del av läsningen som vi har hunnit med i år, och fortfarande väntar det massor av spännande, lärorik och intressant läsning.
Stickningen har också varit en fin avkoppling för mig, precis som det alltid har varit. Jag har handarbetat sen tidig tonår och har nästan alltid haft något på gång, oavsett om det har varit att sy gardiner, brodera någon tavla, virka eller sticka något. Men såklart så är det som allt annat, beroende på tid, inspiration och ork så har det gått i perioder. Men mina handarbeten likväl som min träning är något som helt saknar prestationskrav, det gör jag enbart för att jag tycker om det och vill. Till skillnad från det mesta annat som har någon form av tidspress eller annat leveranskrav, så är det avkopplande med just dessa hobbies.
Detta var ett litet axplock av några höjdpunkter från mitt 2020 och som ni förstår så är det ju mycket utöver detta som har hänt, men det allra viktigaste är och förblir att mina närmaste fortsätter hålla sig friska så att vi snart kan börja ses igen på ett mer normalt sätt utan risk för att drabbas av covid. Alla kommande planer utöver att hälsan och familjen är viktigast, är också på gång att formuleras. Mina personliga mål brukar jag skriva för hand, det är en härlig känsla att börja på en ny bok varje år för tankar och planer. Nya pennor ger också en känsla av nystart och att låta pennan forma ord är vilsamt.
Jag skulle så här när året snart börjar närma sig sitt slut vilja tacka just dig för att du läser mina funderingar, tankar och reflektioner här på bloggen. Jag har alltid tyckt om att skriva och jag hoppas kunna få fortsätta med det länge än. Penna och papper likväl som tangentbordet är några favoritställen för mina tankar. Det glädjer mig också att ni vill läsa mina rader här.
Jag började blogga 2005 och gillade formatet ganska snabbt, även om det förstås har ändrats en hel del genom åren, precis som man själv och livet gör. Sedan jag tog klivet över till min helt egen plattform här (tidigare har jag använt andras verktyg) och byggde och skapade min egen site, så har mina inlägg blivit mer blandade än förr om åren. Därför valde jag underrubriken ”från min horisont med mitt perspektiv” som jag känner verkligen stämmer med mig. Jag skriver från min egen horisont med mitt eget perspektiv på det jag gör och tänker. Därför blir det en salig blandning av jobb, politik och min fritid, och det är så jag är – en mix av allt det.
Så än en gång, tack för att du vill läsa detta och så vill jag passa på att önska dig och de dina ett riktigt Gott slut och ett Gott Nytt År!
Trevlig onsdag!