Valrörelsen har ett högt tempo nu och med 16 dagar kvar till valet så finns det inget annat fokus just nu än att prata med så många människor som möjligt fram till valdagen den 11 september.
Jag har varit några timmar i valstugan nästan varje dag sen vi öppnade den förra måndagen, och det är en väldigt positiv stämning med genuint intresse för vår politik både nationellt, regionalt och lokalt. Det som är en stor skillnad mot för andra valrörelser som jag har arbetat i ända sen 2002, är att nu står de regionala frågorna högt på dagordningen.
Vårdköerna i Västerbotten får jag prata om varje dag i valstugan, det är något som verkligen engagerar människor oavsett om man själv står i kö för vård eller känner någon som gör det. Eller för den delen bara tycker att vårt gemensamma samhällskontrakt inte fungerar. Bara det faktum att man i ett välfärdsland som Sverige ska ens behöva köa för att få vård när man behöver är ju sorgligt.
Här i Västerbotten där S-V-MP styr och sossarna har suttit vid makten i mer än fyrtio (!) år, så är det 47 % av Västerbottningarna som har köat längre än vårdgarantin som är 90 dagar. 47 %. Det är många individer vars liv påverkas av denna väntan. I Stockholm är samma siffra 2 %. Redan det är ju för många människor som har fått vänta längre än 3 månader förstås, men ändå. Proportionerna i debatten där sossarna alltid ska svartmåla moderatstyrda Stockholm som ett varnande exempel blir ju lätt löjliga när de helt tappat greppet om styrningen för Region Västerbotten där de själva styr.
Utöver vårdfrågorna så är det den skenande kriminaliteten, lag och ordning som människor vill tala om och det är tydligt att vi verkligen måste få ordning på Sverige igen. Tryggheten måste återtas i samhället och denna vecka när skolorna har börjat igen, så har jag fått prata med många ungdomar som är intresserade av samhällsfrågor. Att 4 av 10 tjejer i Umeå är otrygga att röra sig ute ensam är ju långt ifrån okej. Många av tjejerna jag har pratat med dessa dagar håller helt med när jag säger att de inte ska behöva tänka på att välja gympadojor för att eventuellt behöva kunna springa ifrån någon, att de inte ska behöva gå och tala med någon i mobilen när de är på väg någonstans av rädsla att ingen hör om det händer något eller att de inte vågar gå hem ensam på kvällen.
Men där är vi inte ännu och vi vet att 7 av 10 Umeåbor instämmer med oss i att det behövs fler bevakningskameror på brottsutsatta platser. Det är en av flera trygghetsskapande och brottsförebyggande åtgärder som är viktiga i kampen mot brottsligheten.
En fungerande infrastruktur är helt avgörande för fortsatt tillväxt i norra Sverige, och i synnerhet i Västerbotten som har landets näst sämsta vägar. Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå har länge varit aktuell och idag besöker Eneroth Umeå för att lagom i valrörelsen lägga den första rälsen. Stefan Löfven sa i valrörelsen 2014 att om S vinner valet så börjar de bygga Norrbotniabanan direkt. I valrörelsen 2018 så besökte han igen Umeå och tog det första spadtaget. Och nu fyra år senare så ska alltså den första rälsen läggas.
Inte går det fort inte. Men när de inte har satsat tillräckligt med pengar för att banan ska byggas så är det ju inte underligt, mest tomma ord hittills. I nuvarande tempo så kommer det ju att ta långt mer än hundra år innan det blir klart de ungefär 27 milen till Luleå. Sträckan mellan Umeå och Dåva är ca 12 kilometer, så då är det ju bara ungefär 26 mil kvar…
Samhällsfrågor engagerar och när man ser att det är så mycket vi måste få ordning på så kommer jag att göra allt jag kan fram till valdagen 11 september för att hinna tala med så många som möjligt. Det går att vända den negativa utvecklingen.
Trevlig fredag!