Mer än halva januari har redan passerat av 2023 och det där med att tiden går fort är ju förstås en relativ sak, allt beror förstås på hur mycket man har att göra. Ibland kan ju tre minuter kännas som en väldigt lång tid, till exempel om man gör plankan som styrketräning 😉 och andra gånger känns en vecka som att det bara susar förbi.
Så har tiden innan jul och delvis även efter känts för min del. Sen sist vi sågs här på bloggen så väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet i Karleby, Finland, och därifrån åkte jag till Helsingfors för möten kopplade till infrastruktur och militär mobilitet.
Några av er minns säkert att jag ”samlar” på nationella parlament, det vill säga att om jag får möjlighet i olika huvudstäder så vill jag väldigt gärna besöka det landets parlament, eller motsvarighet till Sveriges Riksdag. Det tycker jag är mycket intressant och ger mig mycket kunskap, som tidigare riksdagsledamot i Sverige så är jag ju såklart väldigt stolt över vår vackra Riksdag med långvariga anor och historia. Så väl på plats i Helsingfors så fick jag möjligheten att få titta in i plenum i Finlands Riksdag. Vackert!
Tillsammans med Joakim Strand (till höger), som är riksdagsledamot i Finland och även ordförande i Kvarkenrådet, och Hans Lindberg (till vänster), kommunalråd i Umeå, så hade vi bra möten med viktiga aktörer kopplat till våra aktuella frågor och infrastruktur i Kvarkenregionen. Ser fram emot fortsättningen!
Efter en fullmatad avslutning på december, så packade jag och maken våra väskor för att få lite mycket efterlängtad och välbehövlig vila på varmare breddgrader. För att inte tala om dagsljuset. Oj så välbehövligt det var! Som här, varje morgons långpromenad längs Atlanten samtidigt som solen går upp, det är precis sånt som behövs den mörkaste perioden.
När man får denna start på morgonen tillsammans med en promenad och styrketräning innan frukost, så orkar man så mycket mer när man kommer hem igen. Soluppgången tröttnar man liksom aldrig på att se.
Jag hade en del arbete med mig under julhelgen och även några digitala möten med Bryssel, men jag ska inte alls klaga på arbetsmiljön 🙂 . Revidering av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet gick alldeles förträffligt att läsa på om även under parasollet i solstolen visade det sig.
Det enda som var lite smolk i bägaren var att vårt bagage inte kom fram när vi landade. Anders fick tillbaka sin väska efter fyra dygn, men min kom inte tillbaka förrän vi stod på flygplatsen och skulle checka in makens väska för att åka hem. Tio minuter innan det var vår tur så ringde min telefon, och jag lyssnade på magkänslan och gjorde ett undantag och svarade (utländska nummer svarar jag aldrig på annars). Tur var väl det för då är det en spansk herre som meddelar att de nu (!) har min resväska på flygplatsen. Så vi lämnade vår plats i kön, åkte ner en våning och – tadaa – där var min väska.
Sällan har jag känt sån lättnad och glädje över att få tillbaka mina egna saker. Dessutom skönt att slippa en himla massa oönskat extraarbete med flygbolag och försäkringsbolag också. Så lite tilltufsad väska med det allra fulaste bagagebandet runt sig (ska verkligen leta efter ett nytt som är både fint och syns på långt håll när man väntar på väskan framöver), men oj så glad jag blev!
Det var bara att checka in väskan igen och hålla tummarna för att allt skulle funka hela vägen hem igen. Vilket det gjorde. Väl hemma igen var det bara att packa upp alla oanvända kläder och skor, så det gick ju rätt snabbt.
Direkt när vi landade hemma igen så packade vi om lite och körde norrut till mina föräldrar för att fira jul lite i efterskott, mammas födelsedag och så sonen lite i förskott. Vilken härlig helg med tid att träffa båda barnen samtidigt som föräldrarna och min bror med familj. Det var den finaste gåvan! Ja, och så denna ljuvliga fyrbenta sötnos förstås. Milo, som verkligen är en speciell vovve för mig, trots att det är mina föräldrars. Så mycket hundmys och gos som ryms i denna lilla hund.
Jag var mentalt inställd på en intensiv januari månad och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem och sen ha ny energi för att ta sig an det som ligger framför mig nu. I början av varje mandatperiod så gör den nyvalda regionfullmäktigegruppen för Moderaterna i Region Västerbotten en studieresa tillsammans. Denna gång gick den till Bryssel där vi fick både ny och delvis uppfräschad kunskap i vårt andra parlament, dvs EU-parlamentet.
Vi besökte EU-parlamentet och såg plenum där, fick mycket god information om det svenska ordförandeskapet som nu har inletts, träffade en av våra moderata EU-parlamentariker Tomas Tobé och besökte EU History Museum. Dagen därpå träffade vi våra vänner och kollegor på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på plats hos dem i Bryssel för att diskutera hur den svenska regionala och lokala nivåns intressen och frågor drivs och tas tillvara. Därefter blev det uppföljande samtal och informationer från vårt eget kontor NSEO (North Sweden European Office) som Västerbotten har tillsammans med de tre övriga norra länen.
Sammantaget blev det en mycket bra resa tillsammans med intresserade och nyfikna regionfullmäktigeledamöter från Moderaterna i Region Västerbotten. Dessutom med massor av skratt och god stämning så ser vi alla fram emot denna mandatperiod och vårt arbete tillsammans.
Men som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, och att som denna vecka få en hel vecka på hemmaplan är mycket värt. Nästa vecka blir det huvudstaden merparten av veckan. Då är det invigning av Västerbotten på Grand för 33:e året i rad och där ska jag tala på ett av passen kopplat till EU, norra Sverige och infrastruktur. Sen är det Internationella dagen på SKR samt våra ordinarie beredningsmöten på SKR. Och mellan allt detta så har jag ett flertal kortare möten inbokade för avloppsdirektivet och lite annat som jag nog får anledning att återkomma till längre fram.
Men, en sak i taget så blir det nog ordning på det mesta hoppas jag. Så nu är det dags för en kopp kaffe.
Trevlig tisdag!