I torsdags läste jag Folkbladet och häpnade när jag läste en debattartikel som publicerats av företrädare för Arbetarpartiet. Först och främst det faktum att de hade fel i sakfrågan, men sen fick jag ont i magen över det språk och den ton de valt att använda gentemot förtroendevalda.
Om inte ens politiker själva kan hålla en god ton i debatten och låta bli att använda obehagliga liknelser bara för att någon inte tycker likadant, hur kan vi då begära att trollen i kommentatorsfälten ska göra det? Under de tretton år som jag har bloggat och funnits i sociala medier så har tonen hårdnat och vad man förväntas tvingas ”tåla” som förtroendevald har ökat.
När jag själv ofta har fått ta emot en stor mängd näthat genom åren så vet jag hur det är av egen erfarenhet och det är inget jag önskar någon. Såna som tror att man inte känner av sånt har jag ingen förståelse för alls, det är väl bara så enkelt som att sätta sig själv (eller åtminstone försöka) i skorna på den man väljer att snacka skit om för att känna efter själv om man skulle gilla det. Därför är jag mycket kritisk mot andra som ägnar sig åt att sprida nedvärderande och rent kränkande tillmälen mot förtroendevalda eller andra offentliga personer.
Det är vid ett flertal tillfällen som jag faktiskt har lessnat och sagt ifrån i olika sammanhang när personer har med nedvärderande ton kommenterat hur ”bra” politiker har det och vilken ”gräddfil som alla de” har. När fakta är att det är närmare 97 procent av alla förtroendevalda i landet som är fritidspolitiker och alltså väljer att engagera sig på sin fritid för att på olika sätt bidra till samhällsutveckling. Jag har vid några gånger frågat personerna som uttalat sånt om varför de själva i så fall inte blir politiker, om det nu är så himla lätt och bra? Men då blir det ofta lite taskig stämning och byte av samtalsämne…
Ni märker att detta är ett ämne som engagerar mig och som jag tycker är viktigt. Jag är möjligen naiv och då bjuder jag på det, men faktum är att de allra flesta som jag genom alla år har kommit i kontakt med via politiken är personer som genuint vill försöka förbättra vårt samhälle och är villiga att lägga en stor del av sin fritid på detta. Det borde ännu fler göra.
Jag skrev ett svar på Arbetarpartiets debattartikel (en replik alltså) som jag skickade in till Folkbladet samma dag, och här nedan kan du läsa den. Kommentera och dela den gärna, jag önskar att vi skulle kunna få till ett bättre samtalsklimat om de gigantiska problem och utmaningar som vi står inför i vårt samhälle, men också större fokus på sakfrågor inom utvecklingsområden.
Lågvattenmärke av Arbetarpartiet!
Gun Sandström och Davis Gaza, båda politiska företrädare i Arbetarpartiet, ondgör sig i en debattartikel i Folkbladet 28/2 2019 över Region Västerbotten i allmänhet och dess Regionala Utvecklingsnämnd i synnerhet.
Under rubriken ”Varför resa till Hongkong?” så visar de med önskvärd tydlighet varför föraktet för förtroendevalda ökar och de är själva en stor och bidragande del av detta.
I sakfrågan så kan den som är intresserad och något mer uppdaterad notera att den årligen återkommande regionledningsresan där representanter från samtliga länets femton kommuner tillsammans med Region Västerbotten (fd landstinget) alltså inte föreslås gå till Hong Kong.
Det som är mycket beklämmande och tragiskt är avslutningen i deras debattartikel där Sandström och Kaza skriver ”Inom klinisk mikrobiologi hålls virus, bakterier, svampar och parasiter isolerade. Vi hoppas att Regionala Utvecklingsnämnden behandlas på samma sätt.”
Att politiskt engagerade, låt vara inom yttersta vänstern, väljer att själva bidra till att hetsa upp en aggressiv stämning mot den skara av förtroendevalda som de själva tillhör är ju både djupt stötande och högst anmärkningsvärt. Att Sandström och Gaza tillåts publicera sånt är än värre. Sånt vi inte vill se i kommentatorsfälten och en ton som inte ens kan komma i närheten av att vara okej.
Ni borde skämmas.
Åsa Ågren Wikström
Vice ordförande (M) Regionala Utvecklingsnämnden
Region Västerbotten