Författare: agrenwikstrom

Handbromsen är släppt

Publicerat den av agrenwikstrom

Det märks verkligen att vi har släppt handbromsen och nu kör mer eller mindre för full fart, och med 38 dagar kvar till valet så kommer vi att göra allt vi kan för ett maktskifte på nationell, regional och lokal nivå.

Det är dags att få ordning på Sverige helt enkelt. För min del kommer tiden fram till valet förstås mest att handla om politik, även om jag ska försöka hinna med rörelse och motion också. Mest för att orka med tempot som redan nu är högt. Men också för att jag verkligen tycker om att röra på mig, gärna utomhus.

Under sommaren har jag växlat mellan yoga, styrketräning och promenader, det är en mix som jag trivs med. Hittills har jag inte haft möjlighet att cykla i skogen, men kanhända blir det mer tid för det senare i september. Omväxling förnöjer!

Det här är en vy som jag verkligen tycker om!

Ni vet ju att jag tycker om att skriva, så jag ska försöka ta mig tid för bloggen så mycket jag kan. Det är också ett av många sätt att träffa väljare och jag uppskattar att det finns många olika plattformar för kommunikation. Ni hittar mig såklart även på Twitter, Facebook och Instagram, varmt välkommen att följa mig där.

Rubriken för min blogg är som ni vet ”från min horisont med mitt perspektiv” och så kommer jag att fortsätta skriva, helt enkelt det som är aktuellt för dagen och sånt som berör mig och mina intressen.

Jag skrev ju tidigare om dessa böcker av Lars Wilderäng, Drönarhjärta som jag rekommenderar varmt om du vill ha spännande läsning. Jag började i tisdags kväll med uppföljaren, Kungshjärta, som faktiskt är ännu mer spännande hittills. Det är sån läsning som jag verkligen kan längta till och se fram emot att ha innan det är dags att sova. Mycket bra helt enkelt!

Trevlig torsdag!

Frihet gäller alla

Publicerat den av agrenwikstrom

Så länge jag kan minnas har rättvisa och frihet varit viktiga frågor för mig. Att få bli bedömd för den person man är och med de kompetenser man har, och att få vara den man vill vara eller bli. Så definierar jag begreppet frihet. Nu ser ju inte verkligheten ut på det sättet, men det borde den göra.

Istället är det kön, religion, sexuell läggning eller annat som tillåts ta över. Vårt sätt att leva i Sverige har inte kommit av sig själv, utan har föregåtts av många före oss som också trott på idén av tolerans och frihet.

Denna vecka är det fokus på Pride, och precis som med internationella kvinnodagen så drömmer jag om den dag då ingen av dessa dagar eller veckor kommer att behövas längre. Helt enkelt den dag då människor får vara individer i vårt gemensamma samhälle och bli bedömda utefter sina kompetenser och inte på vilket sätt man väljer att leva sitt liv. Eller med vem.

Helt ärligt så kan jag inte fatta hur vissa kan provoceras så mycket av hur andra vuxna myndiga människor väljer att leva eller vem man blir kär i. Jag menar, inte spelar det ju någon som helst roll vilken sexuell läggning andra har.

Vi kan inte vara så toleranta att vi tolererar intolerans. Frihet gäller alla.

För ganska många år sen så var frågan om könsneutrala äktenskap uppe och jag fick en hel del kommentarer i stil med att ”såna borde väl inte få…” Min motfråga blev då varför staten skulle lägga sig i med vem myndiga människor valde att leva med. Jag har fram till idag inte fått något svar på den frågan. För det finns inget rimligt svar att få.

Kvinnors rättigheter är också ständigt under attack runt om i världen, och det går inte att tänka att vi är färdiga med frågorna. Tyvärr. Det sker vedervärdiga övergrepp konstant, som det som alldeles nyligen hände med mamman i Göteborg som blev överkörd och dödad av sina egna söner. För att de tyckte sig ha den rätten. Sin egen mamma. Ofattbart.

Trygghetsfrågor, lag och ordning måste komma högt på agendan. Att känna trygghet är grundläggande i samhället, och att veta att brott beivras och de skyldiga fälls. Även när brott sker mot kvinnor. Frihet gäller alla.

Trevlig onsdag!

40 dagar kvar tills vi får ordning på Sverige igen

Publicerat den av agrenwikstrom

Vilken härlig start det blev med valupptakten med Ulf Kristersson igår på Rex här i Umeå!

Mer än fullsatt och flera laddningar med extra stolar kom in i lokalen och många av oss stod längs väggarna för att delta i ett välbesökt Town Hall där Ulf inledde kort med de stora dragen och lämnade sen resten av tiden till frågor från publiken.

Många bra frågor kom från publiken i allt från livsmedelsförsörjning, skogen och naturtillgångar, psykisk ohälsa, pensioner till höga bränslepriser och att det har blivit dyrt att vara svensk.

Moderaterna har politiken för detta och är väldigt måna om att få möjligheten att få genomföra detta för att få ordning på Sverige igen. Trots alla allvarliga problem som vi ser varje dag som dödliga skjutningar, kriminalitet, elförsörjning och elbrist, så vet vi också att det inte är någon självskriven utveckling. Det går att vända.

Idag är det 40 dagar kvar till valet. Det går att vända utvecklingen och vi måste göra det. Men fyra år till med Socialdemokraterna och deras stödpartier är inte vägen framåt, mer av samma som vi har sett de senaste åtta åren är inte lösningen.

Igår var det många som stannade kvar och ville få en chans att prata med Ulf efter att det öppna mötet var slut, det vittnar om ett stort intresse och engagemang för aktuella samhällsfrågor. Det är dags att få ordning på Sverige igen.

Trevlig tisdag!

 

41 dagar

Publicerat den av agrenwikstrom

Uppstart idag med både måndag och 1 augusti, och idag genomför vi Moderaternas valupptakt här i Umeå med besök av vår partiledare Ulf Kristersson. Ikväll har vi ett Town Hall på Rex som är öppet för alla, så om du är i Umeå ikväll och är nyfiken på moderat politik så är du varmt välkommen.

Med 41 dagar kvar till valet så är det sannerligen full fart för oss nu. Även om vi har jobbat hårt för maktskifte på lokal, regional och nationell nivå länge, så markerar 1 augusti avstampet för ett ännu mer fokuserat arbete i valrörelsen.

För politiskt och historiskt intresserade personer som jag och maken är, så blev vår sedan länge efterlängtade resa till USA en verklig fullträff. Det kom ju en pandemi emellan som gjorde att allt blev uppskjutet för alla. Vi besökte New York och Washington i somras (det är ju förstås fortfarande sommar, fast nu känns det mer som sensommar tycker jag) och OJ så häftigt det var att få besöka Kapitolium, Vita Huset (fast enbart utanför då det inte var öppet), Library of Congress, alla olika monument och annat som vi länge velat se.

Fantastiskt!

Det var varma dagar i Washington DC, och det blev många promenader för vår del och vilken upplevelse vi fick!

Vi kombinerade resan med New York några dagar och Washington några dagar, en riktigt bra blandning för vår del. Det blev lite extra fix för oss när SAS inledde sin strejk några dagar innan vi skulle flyga hem, men efter någon timmes letande och ombokande så löste det sig till slut. Alltid skönt att komma hem efter en fin resa, och minnena i kombination med foton i fotoalbumen har vi kvar att njuta av länge än.

Under sommaren har jag hunnit med en hel del läsning och här ser du ett urval av böckerna jag har läst. Alla här rekommenderar jag, lite olika läsning beroende på vad man har lust med.

I fredags köpte jag dessa två av Lars Wilderäng och jag har läst ut den första i serien nyss, Drönarhjärta. Bra tempo, mer än lovligt spännande med en handling som känns smått obehagligt nära verkligheten emellanåt. Nu ser jag fram emot att börja med uppföljaren, Kungshjärta, och om den är hälften så bra som den första så kommer jag att vara nöjd.

Men det får vänta till senare ikväll, om en stund är det dags för kvällens möte med Ulf Kristersson.

Trevlig måndag!

Försörjningstrygghet, Stockholm och infrastruktur

Publicerat den av agrenwikstrom

Igår och idag har jag ägnat mig åt mina förtroendeuppdrag på nationell nivå, fast förstås med fokus på den lokala och regionala nivån. Jajamensan, ni gissade helt rätt, jag är förstås på SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har uppdrag i EU-beredningen som är sammanlänkade med uppdraget i Regionkommittén, så det hänger ihop även där.

Vi har en av de vackraste huvudstäderna och kanske alldeles i synnerhet som nu när det är sommartemperaturer och allt börjar grönska. Det mesta blir liksom bättre när det är fint väder, men det är ändå inte många huvudstäder som kan jämföra sig med vår även om det finns många andra intressanta och spännande städer förstås. Men närheten till vatten, historian och utvecklingen är en styrka för Stockholm.

Igår blev det förstås flyget till Stockholm, givet avstånden så är det ett enkelt val. När Sverige är EU:s till ytan tredje största land och det land med längst avstånd mellan sina landsändar, så är fungerande infrastruktur och kommunikationer fullständigt avgörande för utveckling och tillväxt.

Förra veckan fick jag förmånen att få tala på en konferens som BioFuel Region ordnat med tema Försörjningstrygghet. Givet andra uppdrag så hade jag tyvärr inte möjlighet att delta från start då kraftvärme och matförsörjning i norra Sverige diskuterades, men jag brukar ha samstämmig uppfattning med LRF i dessa frågor och driver dessa både ur livsmedels- som krisberedskapsperspektiv.

Jag var inbjuden att tala om mitt rapportörskap i Regionkommittén under rubriken Fit-for-55, Ukraina och självförsörjning, där skogsfrågorna har en stor roll att spela. Viktiga frågor för Sverige, men kanske i synnerhet för norra Sverige. Sverige som land har cirka 70 procent av landytan i form av skog, så vi är duktiga på aktivt skogsbruk.

Det som också var intressant var frågan om fossilfria drivmedel med fokus på flygen, apropå hur viktigt flyget är för oss i norr. Det händer ju hur mycket som helst på den fronten, och ni får hålla ögonen öppna i augusti då elflygen är på gång. I debatter när Miljöpartiet vill förbjuda flygen så är jag av den uppfattningen att det är utsläppen som måste minska och helst tas bort, inte flygen. Där är vi inte överens. Men i en värld där vi inte kan mötas, samtala och komma överens så tror jag också att förståelsen för olikheter minskar. Dessutom är det ju så berikande att uppleva andra städer, länder och kulturer. Och då behöver man ju resa.

Senare ikväll styr jag kosan via Helsingfors till Vasa för årsmöte med Kvarkenrådet EGTS imorgon. När mötet är klart imorgon så blir det denna gång flyg från Vasa till Umeå, vilket brukar ta ungefär tjugo minuter och med deras senaste nyförvärv i flygplansflottan tar det ungefär fjorton minuter. Samma sträcka med färjan tar 3,5-4 timmar, och att köra bil nästan 84 mil tar väl ungefär tio timmar. Så fungerande kommunikationer är helt avgörande för samarbete och utveckling i vår gemensamma region. Det är det som lägger grunden och är förutsättningen för att smarta människor ska kunna utvecklas på bästa sätt kopplat till jobb, utbildning och en massa annat.

Som sagt, det där med fungerande infrastruktur är liksom grejen.

Trevlig torsdag!

Skogen, Nato, Finland och i demokratins tjänst

Publicerat den av agrenwikstrom

Det är inte alldeles lätt att veta var man ska börja när jag inte har haft tid med bloggen sen i februari. Så jag hoppar väl in där jag är just nu och så lär det väl i vanlig ordning bli tankar från min horisont med mitt perspektiv i olika frågor.

Men hörni, för er som följer mig på sociala medier så vet ni att mitt 2022 hittills har varit några väldigt intensiva arbetsmånader. Och nu är det 117 dagar kvar till valet, så det kommer ju inte att bli en vilsam resa fram till det. Men så är det ju under ett valår, så det är ju verkligen inget konstigt alls.

Sen sist så har ju också Ryssland valt att anfalla Ukraina på ett helt ofattbart grymt sätt. Jag följer ju nyheterna såklart, och de första veckorna av Rysslands attacker så var jag så arg, arg för de Ukrainare som drabbades från en dag till en annan, arg på all förödelse och förstörelse och arg på att någon (Putin) tyckte sig ha rätt att invadera ett fredligt och demokratiskt grannland. Arg helt enkelt. Det är jag fortfarande, men det går ju samtidigt inte att vara det hela tiden, utan man får fokusera sin energi på att försöka göra det man kan.

Så mina förtroendeuppdrag har faktiskt aldrig tidigare känts så viktiga som de är nu, i synnerhet som man får träffa motsvarigheten till kommunalråd och regionråd i bland annat Kiev, Mariupol och Charkiv (digitalt förstås), och höra dem berätta hur viktigt de lokala och regionala demokratiska arbetet är och hur det blir så mycket svårare för angripare att montera ned ett samhälle när det fungerar. Vårt samarbete på den europeiska nivån spelar roll.

För min del har året hittills präglats mycket av just det europeiska arbetet. Som ni vet så har jag varit rapportör i Regionkommittén för LULUCF och ESR, som handlar om skogen och att minska koldioxidutsläppen. Det har varit ett väldigt intressant men också tidspressat arbete för att få ihop det, men den 28 april landade det i ett yttrande som antogs.

Redan initialt så visste jag att det skulle bli rejält tufft att få igenom en svensk/finsk ståndpunkt i att inte öka kolsänkorna i skogen på bekostnad av att låta skogen stå och minska möjligheten till ett aktivt skogsbruk genom att sköta skogarna som vi har gjort framgångsrikt i mer än hundra år. Jag nådde nästan hela vägen fram med det mesta, och arbetet fortsätter ända tills dess att Europaparlamentet ska fatta beslut i frågan. Regionkommittén är remissinstans för EU:s lokala och regionala nivå.

Utöver det rent skrivmässiga arbetet så har det varit lärorikt och intressant att ha möten med EU-kommissionen och att diskutera med vänner från hela Europa i dessa frågor. Det som var så slående tydligt var den stora skillnad i hur man såg på skogen som enbart en kolsänka som skulle vara till för att vandra i (lite överdrivet, men ni fattar) vid vårt möte den 23 februari, till att efter Rysslands anfall på Ukraina börja öppna upp för att även se skogen för allt annat som vi vet att den både kan och bör bidra med. Som till exempel energiförsörjning, substitution av fossilbaserade produkter, råvaror, bioenergi och en mängd annat. Sånt som vi är duktiga på i Sverige och Finland. Så man kan säga att samtalen efter den 24 februari har haft en annan ton och framför allt syn på skogsfrågorna. Arbetet fortsätter förstås.

Nu har de fysiska mötena kommit tillbaka, nästan som det var innan pandemin, och det innebär förstås fler resor och tid att förflytta sig till olika ställen. Sånt som i alla fall jag sällan ens reflekterade över innan pandemin, men som nu med all tydlighet tar tid. Så än så länge så är det en blandning av fysiska och digitala möten, det är väl bara hybridvarianten som man helst undviker. Det lär nog fortsätta vara en blandning även framöver tror jag.

De gångna månaderna har min träning och motion fått stå tillbaka lite, dels på grund av tidsskäl men också av lite lägre ork givet arbetsmängden. Men litegrann har det förstås hunnit bli ändå, och med tanke på bästa träningströjans budskap så var ju gårdagen en historisk dag då Sverige fattade beslut om att ansöka om medlemskap i Nato. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Och idag fattade Finland sitt formella beslut om att göra samma sak. Mycket bra. Nu hoppas vi förstås att processen löper på som den ska och att det kan gå så snabbt som möjligt.

Jag har länge velat lära mig finska, dels för att jag gillar språk och kommunikation, men också för att jag verkligen vill kunna samtala med våra vänner i Finland både på svenska och finska. Norska och danska går ju lättare att förstå, även om man emellanåt får kämpa lite mer med danska än med norska. Förra sommaren så laddade jag ned ett par olika appar och har sen dess övat en stund varje dag. Det är svårt då finskan inte påminner det minsta om andra språkstammar, som t ex franska och spanska, men ingenting är ju omöjligt sägs det 🙂 . Så nu är det faktiskt roligt att kunna förstå sammanhang och hur det är uppbyggt, så vem vet, kanske kan man snart prata lite finska också.

För någon vecka sedan så gjorde jag och maken en privat resa över till Vasa och Österbotten. Vi har ju båda varit där många gånger för möten och sammanträden, men då hinner man ju sällan se något av staden och omgivningarna. Så nu blev det äntligen av! Vi tog bilen på nya fina färjan Aurora Botnia och spenderade några dagar i Vasa med omnejd. För oss som är historieintresserade så finns det mycket att se, men även om man inte är det så är det ett trevligt resmål. För vår del avslutades vår vistelse där på allra bästa sätt med en mycket trevlig stund tillsammans med våra finska vänner med såväl goda samtal, skratt som god mat. Rekommenderas!

Mina föräldrar har skaffat hund igen efter att ha haft en tid utan, och det är ju en riktig sötnos och gullig vovve som jag också gärna skulle ta med hem 😉 . Milo är nu lite drygt sex månader och SÅ söt och fin. Det är en rejäl utmaning att stå emot hundsuget varje gång man har fått gosa med honom…

Veckan inleddes igår i demokratins tjänst med uppdrag på det kommunala planet, idag har det varit regionstyrelse och resten av veckan kommer att innehålla sammanträden på både den nationella och europeiska nivån. När frågorna hänger ihop och följer med på de olika nivåerna så är det en förmån att kunna få jobba med dem på alla nivåer, som till exempel infrastruktur och transporter. Så nu är det dags att packa väskan innan morgonflyget väntar imorgon.

Trevlig tisdag!

Nu är det nära med arbetet med LULUCF

Publicerat den av agrenwikstrom

Nu är det väldigt nära min deadline för mitt arbete som rapportör för Regionkommittén om LULUCF och ESR. Eller Land Use, Land Use Change and Forestry och Effort Sharing Regulation. Det har blivit väldigt många timmars arbete för att få allt på plats, men nu är det nästan klart för de sista justeringarna innan jag ska skicka in mitt huvudsakliga arbete.

Efter det så kommer det att bli en hel del arbete med förväntade ändringsförslag och yrkanden från kollegorna i de övriga 25 EU-länderna som jag därefter ska analysera och hitta kompromisser kring. Precis som det sedvanliga arbetet kring varje yttrande som vi behandlar i Regionkommittén. Men det huvudsakliga och tyngsta arbetet med detta börjar nu snart bli klart.

Så detta är den huvudsakliga anledningen till att jag inte har haft tid med bloggen så mycket på sistone. Det är verkligen stimulerande att få möjlighet att vara rapportör för LULUCF som handlar om hur EU vill öka koldioxidbindningen inom marksektorerna, där skogen är den tyngsta delen. Och som bekant så är ju Sverige ett skogsrikt land där vi är måna om att kunna fortsätta med ansvarsfullt skogsbruk, precis som vi har gjort de senaste mer än hundra åren.

Nu ska det skrivna arbetet få vila en dag, sen är det tillbaka till det igen för att gå igenom med utvilade ögon. Ibland händer det ju att man hittar något som man vill omformulera för att göra skrivningen ännu tydligare, eller så är man nöjd. Med såna här stora arbeten brukar jag alltid försöka planera in sån ”vilotid” för, vis av erfarenhet att man efter någon dag kan se sånt som behöver justeras. Det är lite samma sak som om man löser korsord och fastnar på något ord, om man byter perspektiv genom att göra något annat en stund och sen kanske ställa sig upp, så brukar det vara lättare att hitta rätt sen.

En viktig del i arbetet med att ta fram ett yttrande för Regionkommittén är att ha överläggningar med EU-kommissionen (därifrån lagstiftningsförslaget kommer som vi ska yttra oss kring) och även ett stakeholder-meeting där organisationer och andra nyckelfunktioner bjuds in för att komma med sina synpunkter som jag sen tar med i mitt arbete och värderar. Före pandemin så genomfördes alla såna möten fysiskt, men under rådande omständigheter runt om i Europa så har det fått göras digitalt. Förhoppningsvis så ändras ju det inom kort framöver, det tror jag alla ser fram emot.

Någonstans fram emot slutet av april så hoppas jag att mina förslag har landat väl och antas av plenaret (ungefär motsvarande fullmäktige) i Regionkommittén. Så än är det en lång bit kvar, men det allra mest intensiva arbetet är nu strax i hamn.

Den här väldigt arbetstunga perioden (mitt ordinarie arbete pågår ju förstås i oförminskad styrka parallellt) så har jag inte alls haft tid att prioritera min träning, och det saknar jag förstås. Men samtidigt så är det ju för just för att palla med såna här perioder som jag alltid annars prioriterar min träning och motion. Och det känns att jag har igen det just nu.

Det jag har orkat med under dessa veckor är avkoppling i form av mitt handarbete. Att jobba lite med händerna är avkopplande och vilsamt, och just nu så stickar jag med ullgarn från Gotlandsfår och mohairgarn från Danmark. I sammanhanget är det närproducerat och fram för allt en fantastisk kvalitet att sticka med.

Under julen så ägnade jag mig en hel del åt lyxläsning och det hann faktiskt bli en hel del böcker. Extra kul att komma igång igen med engelsk litteratur, när man väl har sjunkit in i texten så blir det en ytterligare nivå att läsa på originalspråket. Det blir andra nyanser som inte alltid kommer fram på samma sätt när det översätts. Kul och inspirerande!

Januari är en månad där jag verkligen brukar prioritera att köpa hem några fång med tulpaner, det känns så fräscht när julen är bortstädad och när ljuset återvänder. Just idag så blir det nog inga nya tulpaner för min del, det är rejäl snöstorm ute och helst så stannar man inomhus denna dag.

Nu är det dags att göra dagens sista insats kopplat till arbetet med mitt yttrande innan den får vila under morgondagen.

Trevlig fredag!

 

1 kommentar

Helhetssyn på skogsbruket och påfyllning av D-vitamin

Publicerat den av agrenwikstrom

Söndag igen och i vanlig ordning så ägnar jag en del av den till att förbereda den kommande veckans arbete. Även nästa vecka är ännu relativt lugn på mötesfronten, så det ger istället tid att jobba med mitt uppdrag i Regionkommittén där jag är rapportör för lagstiftningsförslaget från EU-kommissionen om LULUCF och ESR.

Solen har gett mig både påfylld energi och en hel del nya D-vitaminer känns det som, och det kommer att behövas under både den kommande våren och sen valrörelsen.

Just nu så läser jag massor om och jobbar med LULUCF och ESR, eller med andra ord det förslag som EU-kommissionen lämnat kopplat till hur skog- och jordbruksmarken ska kunna bidra ännu mer till att ta upp koldioxid för att reducera klimatpåverkan. Mycket är väldigt tekniskt, men hittills så är jag fortfarande övertygad om att varje medlemsstat i EU måste se till sina fossila utsläpp och hur de kan reduceras, samtidigt som man måste se till de nationella förutsättningarna att kunna bidra till att mer koldioxid binds.

Men det måste vara en helhetssyn på skogsbruket och en respekt för att det ser olika ut i EU:s länder. Än så länge är jag bara i början av mitt arbete, men jag ser fram emot att lägga mycket tid på detta under våren. Det är både intressant att jobba med och framförallt viktigt att vi får ett fungerande förslag som är realistiskt och genomförbart framöver. Det handlar också om att ansvarsfördelningen måste vara rimlig och relevant för att få detta att fungera mellan alla medlemsstater i EU.

Under helgerna har jag unnat mig en hel del lyxläsning, det är så skönt att få tid till det mellan varven. Tidigare om åren har jag läst en hel del av John Grisham så jag hade höga förväntningar på denna bok av honom. Men de infriades inte tyvärr, boken var inte dålig, men jag hade förväntat mig mer ändå. Emellanåt kändes den lång, och jag väntade länge på att det skulle hända mer. Men så är det ibland förstås, och det blev ändå några timmars avkoppling.

Jag fortsatte sen med 1794 av Niklas Natt och Dag, den andra delen i hans Stockholm-noir. Vilken språkbehandling! Det är en fröjd att läsa och man förflyttas verkligen bakåt i tiden. Jag är rätt säker på att jag ska köpa även 1795 snart.

Det här är en härlig vy som jag nog kommer att återkomma till flera gånger, solen som går ned strax innan 18.30 efter ljusa dagar med många timmars dagsljus.

Men nu är det dags för en kaffekopp innan resten av jobbet ska färdigställas. Kanhända blir det att fundera på något nytt garn eller mönster till ett handarbete senare ikväll, det är också härlig avkoppling.

Trevlig söndag!

God fortsättning!

Publicerat den av agrenwikstrom

God fortsättning! Jag hoppas att du haft fina dagar under julhelgerna, det har jag haft. Julfirande med familjen och så min allra bästa julklapp, tid med hela familjen tillsammans. Jag har njutit maximalt varje stund av att umgås med mina vuxna barn, ja de kommer alltid att vara mina barn oavsett ålder och även fast de numera är vuxna 🙂 .

Innan julhelgerna så var det verkligen full fart på nästan alla fronter för min del, så jag fick leta för att hitta några stunder för avkoppling. Det blev det i form av att jag hann färdigställa tröjan som jag har stickat senast. Denna gång blev jag faktiskt nöjd med resultatet och det ljuvliga garnet!

Jobbmässigt så har det varit osedvanligt mycket innan julen, så min ambition av att hinna med bloggen fick tyvärr stryka på foten. Men jag tänker att de flesta nog har haft fullt upp själv också med mycket som ska hinna färdigställas och förberedas för att man sen ska kunna få lite välförtjänt vila och ledighet.

För min del så blev det så pass fullt upp att en stor del av den träning som jag hade önskat få till, fick skjutas framåt i tiden. Men så kan det ju vara ibland, och jag hade tänkt mig att kunna få in det i större mängd detta år. Det tror jag att jag kommer att behöva, sett till att det dessutom är valår. 251 dagar kvar till valdagen idag.

Därför är det så välgörande att ha kunnat få några morgnar med promenader längs detta stråk och se solen gå upp. Det ger energi som kommer att behövas.

Jultomten var väldigt snäll i år, vi fick så fina ljusstakar som pryder spiselhällen hemma och ger ett varmt ljus. Tack snälla tomten!

Denna period ägnar jag mig mycket åt inläsning och förberedelser innan de flesta sammanträden drar igång igen. Denna vecka, som också är i slutet av julhelgerna, har jag färre möten och jag ska försöka få tid för träning och även lite annan läsning.

Jag tycker om att läsa böcker som ni vet, och under förra veckan så läste jag denna storsäljare som jag av någon oklar anledning inte har fastnat för på svenska, men på engelska var den en höjdare! Vilket språk och vilken historia, rekommenderas varmt!

Efter den så bytte jag genre och valde att ge 1793 en ny chans. Jag köpte den som ljudbok för ett par år sen men orkade inte med det mustiga berättandet, men nu så köpte jag den som vanlig bok och det blir en helt annan sak tycker jag. Man förflyttas till 1793 och det är bra läsning. Jag köpte även 1794 samtidigt, så den står också på tur snart. Tänk ändå så många bra böcker det finns att läsa!

Trevlig måndag!

Arktiska frågor i Bryssel fast från Umeå

Publicerat den av agrenwikstrom

Idag blev det en tidig morgon då jag skjutsade Anders till morgonflyget till Stockholm, och när jag kom hem igen så hade inte morgonteve startat nyhetssändningarna än. Jag motstod frestelsen att lägga mig igen och det var faktiskt skönt att ta en kopp kaffe, frukost och hinna några varv på stickningen på morgonen.

Denna vecka inledde jag med att få representera NSPA (Northern Sparsely Populated Areas) som är ett samarbete mellan tretton nordliga regioner i Sverige, Finland och Norge.

Det var Arctic Future Symposium som gick av stapeln i Bryssel, och min avsikt var att kunna delta på plats eftersom det då är lättare att få till goda samtal både under, innan och efter eventet. Men som pandemin utvecklar sig i synnerhet i Belgien just nu, så blev det i hybridform så jag var på plats i Bryssel fast från Umeå. Tänk ändå att tekniken gör det möjligt att kunna delta på ett enkelt sätt.

När man får bilder från de som var på plats så ser man ju vilken stor plats man fick 😉 . Flertalet av talarna deltog på samma sätt och jag tycker ändå att det gick att få till ett bra sammanhang. Mitt inlägg i debatten fokuserade på de lokala och regionala nivåernas möjligheter att bidra till en rimlig, hållbar och god tillväxtdriven utveckling i det Europeiska Arktis. Helt enkelt för att de nivåerna är närmast invånarna och känner väl till förutsättningarna och de konsekvenser som olika beslut kan få.

Jag försöker så ofta jag kan att lyfta de förutsättningar som finns lokalt och regionalt, och passade på att säga att NSPA-samarbetet motsvarar en yta som är lika stor som Spanien men har färre personer än Rom, vi har ungefär 4,9 personer per kvadratkilometer. Det är i jämförelse med många regioner i EU väldigt glest befolkat, men i en Arktisk kontext så är vi ganska urbana. Så allt beror på vad man jämför med.

Samtidigt som vi har växande städer, välkända universitet med hög ranking och en high-tech industrisektor, så har vi våra utmaningar i form av långa avstånd och i vissa fall för liten kritisk massa. Därför är det så viktigt med infrastruktur (jajamensan, där har vi det igen) och transporter. Enbart i norra Sverige så räknar vi med en befolkningsökning med mer än 100 000 de kommande åren, för att möta behovet för den gröna industriboomen som pågår just nu. Och då är det liknande i både Finland och Norge. Så har ni inte gjort det än, så är det hög tid att rikta blickarna norrut!

Den bakgrund som jag använder i Teams och Zoom har jag själv fotat och det är Umeälven och Kolbäcksbron som syns på bilden, jag tog den när vi förra sommaren firade dotterns födelsedag och hon fick en helikoptertur över Umeå tillsammans med oss. Jag har fått en hel del frågor om den vid olika tillfällen, och jag tar alla chanser jag får att berätta mer om Umeå 🙂 .

Idag väntar en heldag med HSN, hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Västerbotten. Samtidigt tilltar snöandet och det är bara några få minusgrader ute. Tanken var att HSN skulle hållas som ett fysiskt möte på Regionhuset, men igår kom det meddelande om att det blir digitalt istället. Inte mig emot, det gör att man får lite bonustid i eftermiddag istället.

För tänk om jag skulle hinna med att inviga mina nya längdskidor! Osvuret är förstås bäst, och blir det inte idag så blir det under helgen. Ni vet ju att jag har tänkt och tänkt att jag skulle köpa längdskidor nu i faktiskt flera år, men nu blev det äntligen av! Jag fick finfin service på Team Sportia med det jag behövde införskaffa, ja typ allt kan man säga.

Som uppvuxen i Norrbotten så har jag ju tillbringat många stunder på skidor sen man var liten, men sen man själv fick välja så valde jag alltid utförsåkning i form av slalom eller telemark istället för längdskidor. Så min senaste utrustning ärvde jag av barnen när de växte ur pjäxorna, och man kan säga att det var rätt länge sen nu 🙂 .

Här i Umeå har vi nära till fina längdspår och min plan är att börja med de jag känner till bäst och som jag brukar springa under barmarkssäsongen, Gammliaområdet alltså. Jag lär nog känna mig som en total nybörjare igen, fast jag räknar kallt med att det går att damma av tekniken rätt snabbt ändå. Men ny träningsvärk är ju aldrig fel, så heja mig! 🙂

Nu är det snart dags att koppla upp sig för dagens sammanträden, men först ska jag fylla på min kaffekopp.

Trevlig fredag!