Okategoriserade

Tänk att det redan är februari, månaden som vanliga år bara brukar svischa förbi och sen är det nästan vår. Jag hade tänkt göra min (nästan) vanliga uppdatering igår när det var söndag, men efter att ha jobbat nästan sex timmar med inläsning och förberedelser inför veckans möten så fanns helt enkelt inte orken där.

Plus att det var rätt skönt att istället sätta sig med stickningen istället för en skärm. Det är vackra dagar nu med mycket snö och klart väder, solen visar sig också. Vilket förstås är lika med att det är rejält kallt den här tiden på året. Så igår när eftermiddagen blev kväll så blev det rätt många lager på lager med kläder och så gick jag och Anders vår längre runda. När man väl har kommit igång så är det rätt skönt ändå, trots att det biter rejält i kinderna.

I fredags så avrundade jag eftermiddagen med ett lika efterlängtat som välbehövligt besök hos Ulrica Boström på Hud i Harmoni för omtanke och boost av huden. Den tar mer stryk än vanligt just nu, både av kallt och torrt väder som av mycket jobb vid datorn. Det blir liksom en win-win att både få egentid och bli lite ompysslad och dessutom kunna stötta våra lokala företag genom denna pandemi.

Sen snart ett år tillbaka nu så har jag gjort mitt yttersta för att kunna handla lokalt allt som jag ändå skulle handla och det som går. Handeln kämpar hårt för att dels överleva, men också dels göra allt för att minska smittspridningen.

På fredag kväll så blev det närproducerad mat i form av kött och potatis. Och ja, det blev faktiskt riktigt gott med helstekt oxfilé från Luleå och ugnsrostad potatis från Stöcksjö utanför Umeå. Bra råvaror gör det enkelt att lyckas i köket! Det är också viktigare än kanske någonsin att stötta våra lokala bönder som levererar livsnödvändiga råvaror.

Lördagen var också kall och jag unnade mig att faktiskt vara helt ledig, bara ren avkoppling med en varm kopp kaffe, stickningen i mjuk och lätt mohair och spännande skidåkning via Vinterstudion. Så tröjan växer fram och nu är det ärmarna kvar innan montering och färdigt resultat.

Men efter att ha blivit inspirerad av våra fantastiska skidtjejers framgångar så passade jag på att träna lite här hemma, det blev både en halvtimmes styrka för core och sen rörlighet och styrka genom en timme bodybalance. Det är roligt att variera sin träning tycker jag, och så får man ju emellanåt ett kvitto på att man upptäckt nya muskler genom skön träningsvärk efteråt 🙂 .

Om en liten stund är det dags att koppla upp sig mot Bryssel för utskottsmöte i Regionkommittén, i ”mitt” utskott ENVE som idag har rätt många ärenden på dagordningen. Bland annat blir det debatt om miljöaspekten i den gröna given, yttranden för överläggningar om det åttonde miljöhandlingsprogrammet, en renoveringsvåg för Europa, Europas klimatambition för 2030, säkra och hållbara kemikalier för en giftfri miljö i Europas städer och regioner. Så det blir en mastig men intressant dag.

Trots att det är kallt ute så är det ju så skönt att det ljusnar rejält och att dagarna blir märkbart längre för varje vecka nu, och jag ser verkligen fram emot varmare väder så jag kan ta mig ut för en löprunda också. Kallt väder är inte så gynnsamt för mina luftrör, så tills temperaturen ute blir lite mildare så får det bli träning inomhus. Men snart så!

Trevlig måndag!

Så blev det fredag denna vecka som varit fylld med jobb, uppdrag och ja, snö. Jag har gjort ett tappert försök att få in någon rörelse eller träning varje dag, men helt ärligt har det varit en utmaning denna fullmatade vecka.

Det har snöat en del även denna vecka och just nu i skrivande stund är det uppehåll med snöandet men å andra sidan är det -15 grader. Så med andra ord, vinter.

Jobbandet sker uteslutande hemifrån för både mig och Anders, det funkar faktiskt över förväntan bra. I alla fall när internetuppkopplingarna och datorerna är medgörliga. Min jobbdator har sedan i höstas haft en fläkt som har låtit obehagligt likt ett reaplan, och så har den blivit vansinnigt varm emellanåt.

Jag har pratat med IT-kunniga som förklarat att det blir så ibland när vissa mötessystem använder mer bandbredd än andra. Men i förrgår så ville inte datorn ansluta eller kännas vid den fasta internetuppkoppling som jag alltid använder, däremot så funkade wifi. Konstigt tyckte jag, det borde väl rimligen vara tvärtom i första läget.

Nåväl, jag fick i alla fall excellent service och hjälp av Mats, som är Mac-expert och kan hur mycket som helst om datorer och allt runt dem. Vi sa när vi försökte lösa problemen på distans att det ändå är rätt häftigt att vi pratar på telefon samtidigt som en tredje person på IT sitter på ett helt annat ställe och försöker fixa problemet på den server som min dator är uppkopplad mot, samtidigt som Mats kunde prata med personer på andra sidan jorden.

Tekniken alltså, världen blir väldigt mycket närmare när man kan ses på det sättet. Jag fick i alla fall excellent hjälp trots att det var ett tjorvigare ärende än de först trodde. Så igår besökte jag människobyn för första gången sen i mars (!), ja alltså att jag besökte de fysiska lokalerna för att komma åt nätverket och för att det var enklare för Mats att fixa med min dator. Suveränt att ha det fixat och skillnaden i hur min dator nu funkar är som natt och dag.

Mellan dagens sammanträden och kvällens möte så hann jag och Anders med vår längre promenadrunda, vilket var väldigt skönt och välgörande. Nu hade de dessutom hunnit ploga fram g/c-vägen så det gick att hålla ett högre tempo än gången innan.

Alldeles strax är det dags att koppla upp för dagens första möte, idag är det sammanträde med Baltic Sea Region-gruppen i Regionkommittén, så Bryssels calling 🙂 .

Trevlig fredag!

Ja hörni, det här med snön alltså… Sen senast så har vardagsmotionen fått ägnas åt snöskottning och inte den löpning som jag hellre skulle ha velat göra. Men så är det, bara att gilla läget och se fram emot att snön fortsätter att röjas bort de kommande veckorna. För det är såna mängder som har kommit den senaste veckan att det inte liknar något. Det brukar vissa år komma väldigt mycket snö, och det är inte så länge sen vi hade ymnigt snöande nästan varje dag. Men då hinner snöröjningen köra undan det mesta och nu har de knappt haft en sportslig chans att hinna med.

Nåja, det är ju som det är med vädret. Idag så är dagen fylld av sammanträde med regionstyrelsens arbetsutskott, eller RSAU som det också kallas. Så detta är min vy idag, igår var det maken som hade förtur till vårt gemensamma kontor och jag fick flytta ut datorn till rummet intill här hemma. Det funkar faktiskt bra, så det känns skönt att kunna dra sitt strå till stacken genom att jobba hemifrån. Om en stund så ser jag fram emot mer detaljerad information från länets smittskyddsläkare och vaccinsamordnare, alla väntar vi på att få bli vaccinerade så småningom och nu krävs det förstås att tillräckliga mängder med vaccin levereras.

Igår kväll blev det en kortare promenad för att få lite frisk luft efter en lång mötesdag och när jag gick hemifrån så var det tämligen behagliga -7 grader, men på vägen tillbaka så pausade jag en liten stund för att ta upp mobilen och konstatera att jodå, ännu mer SNÖ skulle ner. Så just nu fortsätter den tappra snöröjningen att köra, och det känns som att tillgängligheten till alla gång/cykelvägar flyttas framåt än en gång… Jag får helt enkelt fortsätta längta till att kunna få till fina löpsvängar utan att behöva pulsa i så mycket djupsnö, även om det förstås är bra träning det också 🙂 .

Så här ser framkomligheten på Kungsgatan ut just nu, det som du ser i mitten är inte en gc-väg utan en bilväg. På ömse sidor om björkarna så finns trottoarerna, och detta är ändå en av de mer framkomliga vägarna i stan. Så jag skickar en vänlig tanke till alla duktiga och tappra snöröjare som jobbar hårt just nu, det är inte så tacksamt att det dessutom fortsätter snöa. Men de gör ett bra jobb och jag hoppas att de får uppskattning av fler, det tror jag de behöver faktiskt.

Nu är det snart dags att koppla upp sig för sammanträdet, och innan kvällens möte så lär det bli mer snöskottning verkar det som. Men jag hoppas hinna med lite annan träning också under veckan, jag ska försöka klämma in någon timme under denna vecka som annars är tämligen fullproppad med jobb.

Trevlig tisdag!

Syskonet till förra veckans snösmocka har idag hälsat på här i Umeå och det är en rejäl snöstorm ute just nu. Enligt prognoserna ska det komma väldigt mycket snö både idag och imorgon, så vi turas om att gå ut och skotta fram farstutrappan och gångar till brevlådan under dagen.

Igår passade jag på att ta ett par längre promenader med vetskapen om hur vädret såg ut att bli idag och framöver. Helt ärligt så tycker jag att den årsmängd snö som kom under ett dygn förra veckan var mer än tillräcklig och borde klara vårt snöbehov fram till mars eller så. Men vädret är ju verkligen inget som går att påverka, så det är bara att gilla läget förstås.

Igår kväll passade jag och maken på att ta en kvällspromenad och det var roligt för mig att få testa min nya mobil även i kvällsljus. Vilken skillnad det är på bildkvaliteten mot för min förra mobil! (Dock så komprimerar jag bilderna här på bloggen för att det inte ska ta så mycket utrymme att läsa den oavsett vilken enhet som man har) Stadskyrkan här i Umeå är ett fint objekt att fotografera i de allra flesta väder och årstider.

Igår följde jag såklart installationen av USAs nya president Joe Biden och vicepresident Kamala Harris. Händelserna som utspelat sig i USA den senaste tiden och främst den 6 januari är avskyvärda och vilka som konsekvenserna av stormningen av Capitolium kan få för demokratin och samhället är nästan svåra att föreställa sig. Jag hoppas verkligen att alla skyldiga ställs till svars och att de avskyvärda händelserna får bli en vändpunkt i det offentliga samtalet.

Med det sagt så hoppas jag nu att mediarapporteringen nationellt nu kan återgå till ett mer svenskt fokus. Det är ju inte direkt så att det saknas aktuella frågor att rapportera om på hemmaplan. Emellanåt har det nästan känts som att det är vi i Sverige som ska välja ny president i USA, givet den massiva rapporteringen. Men jag och många med mig är ju förstås intresserade av skeendet i den supermakt som påverkar Sverige mycket, så det är lite blandade känslor. Nu är det bara att hoppas att vi kan rikta fokus på de problem som måste lösas nationellt.

Som ni vet så tycker jag mycket om att skriva och digitalt går ju snabbt och lätt, men jag har alltid min egen anteckningsbok med mig också. Varje år börjar jag på en ny och de senaste åren (det börjar bli rätt många nu) så köper jag en ny färg på en Leuchtturm 1917 som ni ser på bilden. Förra årets var petrolgrön och nu blev det en ljusrosa. Det piggar upp! Det är dessutom bra kvalitet på pappret i den, lagom tjockt och med pennor som inte blöder igenom så blir det fint.

För någon dag sedan fick jag dessa vackra tulpaner i min favoritfärg av Anders och just nu är det allra vackrast när de har öppnat sig lite grann. Så härligt med färska blommor! Jag brukar faktiskt unna mig det så här års, och nu när man är hemma typ hela tiden så är det extra kul att kunna göra lite fint hemma. Dessutom är det ju bra att kunna stötta den lokala handeln med det man kan.

I tisdags hade jag nästan nackspärr som ni minns, men det fick sin förklaring senare. Det kunde ju möjligen hänga ihop med att jag röjde källarförråd och flyttade lite möbler (jajamensan, helt själv 😉 ) i söndags och senare samma kväll så fick jag lust att köra ett träningspass och valde då styrketräning med ökning av vikterna på armar och axlar… 🙂

Allt löser sig. Så med lite vila, promenader och uppmjukning av musklerna så körde jag ett yogapass igår och OJ så skönt det var! Mjukt och behagligt med fokus på rörlighet, så efteråt kändes det så bra. Najs helt enkelt! Jag fick skratta lite grann åt mig själv när jag kom på anledningen till varför jag hade så stelt i nacken 🙂 .

Så bra med traktorer och snöröjare som kör konstant just nu, vilket bra jobb de gör!

Nåja, ingen skada skedd och kan man bjuda på ett skratt eller ett leende så gör jag gärna det. Livet är för kort för att ha tråkigt! Idag har jag ägnat hela dagen vid datorn (förutom en kort snöskottningspaus) så nu blir det en kopp kaffe och lite paus från skärmen. Sen lär det nog bli mer snöskottning verkar det som. Det är vardagsmotion som heter duga.

Trevlig torsdag!

Denna dag för 24 år sen var också en kall januaridag, även om det vid det tillfället var söndag och inte tisdag. Jag minns det förstås mycket väl för att det var dagen som jag hade lyckan av att få bli mamma för andra gången. Min son kom till världen den dagen och helt ärligt så känns det inte som att det var 24 år sen. Men som med livet i största allmänhet så gäller det att göra sitt bästa med att uppskatta dagarna och tiden man får. För att tiden rusar förbi, ja det tror jag att fler än jag kan instämma i.

Så idag har jag förstås grattat honom, fast på distans. Han jobbar för fullt och jag hoppas att vi snart kan ses så jag kan få ge honom en stor kram, det går ju inte lika bra digitalt liksom.

Ni vet att jag är mycket glad och tacksam över alla digitala sätt att kommunicera på (som denna plattform till exempel), men jag ser verkligen fram emot att alla får ta vaccin och att vi snart ska kunna börja återgå till ett lite mer normalt sätt att umgås med våra närmaste på. Snart så!

En kall morgon som denna och när jag vaknade med så nära fullständig nackspärr det går att komma utan att det helt har låst sig, så jobbar jag typ varannan minut med att mjuka upp musklerna och försöka undvika att det blir värre. Samtidigt så drömmer jag mig lite tillbaka till en av sommarens löpsvängar ute… I värme och sol…

Nåja, det skadar väl inte att längta och drömma sig bort till lite värme när kvicksilvret sjunkit betänkligt en januaritisdag. Då är det trevligt med bilder som påminner om känslan när solen värmde kropp och själ samtidigt som benen var pigga under en fin löprunda i skogen. Jag tänker att man får göra det man kan, med det man har, där man är.

Förra veckan fick vi en årsmängd snö på ett dygn och sedan dess har snöröjningen jobbat konstant med att röja bort och få undan snön innan nästa snö är på gång om någon dag. Snöröjarna gör ett fantastiskt jobb och såväl traktorer, snöplogar som lastbilar kör i skytteltrafik för att göra vägarna farbara.

På bilden här ovan är det vanligtvis en trottoar (ja, den är såklart kvar där under den meterhöga snön) och det återstår att se om den hinner röjas klart innan nästa snösmocka som enligt prognoserna kommer snart. Det går ändå bra att ta sig fram, ena sidan av två är skottad så man kan promenera tryggt ute.

Jag måste säga att jag kan bli lite ledsen å snöröjarnas vägnar när man får läsa klagomål på att inte alla g/c-vägar är snöröjda i tidningarna. När det kommit såna enorma mängder snö så tycker jag faktiskt att man får ha lite överseende med att det tar mer tid än vanligt. De gör sitt bästa med att få bort allt och det tar tid.

Idag ska jag försöka få till ett träningspass med rörlighet för att kanske kunna mjuka upp nacken lite grann och hoppas på att det blir lite mildare temperatur ute under tiden. Att jobba vid datorn och att skriva gör ju att det är lätt att fastna lite för länge i samma ställning med huvud och nacke, men jag försöker hålla igång rörligheten för att undvika det.

I väntan på nytt garn till en tröja som dottern önskat sig så har jag börjat med en mjuk och lätt tröja i härligt mohairgarn. Den tröjan har ännu ingen tänkt ägare, så det kan hända att jag kanske behåller den åt mig själv. Det återstår att se.

Jag tycker mycket om att handarbeta som ni vet, och det som är allra roligast är att få ge bort något alster till någon som kanske blir glad för det. Det gör mig allra gladast och jag ser det som en fin win-win, jag får sticka och någon får en tröja, kofta, vantar eller något annat som den kan bli glad över.

Nu är det dags att fortsätta med resten av dagens arbete, men först ska jag fylla på kaffekoppen och fortsätta mjuka upp nacken.

Trevlig tisdag!

Det nya året är ju inte längre purfärskt, men för egen del har det börjat på ett bra sätt. Imorgon drar allt igång ”på riktigt” och således är ju söndagen tillbaka till mer ordinarie sysslor som att förbereda den kommande veckans arbete. Både igår och idag vräker snön ner och det verkar enligt prognosen som att det kommer att fortsätta ett bra tag till.

Igår eftermiddag så var det ändå skönt att ta en något kortare promenad än vår vanliga runda, men som ni ser på bilden ovan så var detta en av förklaringarna till den halverade rundan 🙂 . Det var ju inte kallt i alla fall, och lite frisk luft var fint att få. Syftet med snöpromenaden var i första hand att hämta en step-bräda för min hemmaträning som jag hade beställt, och jag chansade på att det skulle vara få personer ute lite senare på eftermiddagen igår så att man inte skulle riskera köer. Denna gång hade jag även valt ett annat ställe för uthämtning av paketet, och det visade sig vara en bra sak, för vi var ensamma på plats just när vi skulle hämta det.

Jag passade på att inviga step-brädan med ett pass bodypump när jag kom hem, och det var en himla skillnad (såklart!) och väldigt mycket bättre träningseffekt!

Onlinebeställningar är ju bekvämt för mig som kund, men jag är ändå lite bekymrad över hur vår lokala handel ska klara detta på lite längre sikt. Men jag har som jag tidigare skrivit, handlat alla julklappar lokalt och utspritt över tid. Jag känner själv att mina inköp blir något färre än normalt, mycket på grund av att man måste tänka till om och hur det går att hämta eller köpa varan på ett säkert sätt. Det som förra året ökade tid hemma har medfört är väl möjligen att mina garninköp har ökat markant 😉 .

Årets första färdiga resultat blev denna tröja i mjukt och varmt garn av babywool! Just nu så har jag fått en önskan från sonen som ville ha varma vantar och helst torgvantar med huva som går att vika över fingrarna, så det är ju en rejäl utmaning att få till det. Särskilt med tanke på att jag faktiskt aldrig tidigare har stickat fingervantar. Men igår blev den första vanten klar och nu ska jag göra den vänstra också och se om de sen går att använda. Annars får jag öva på ett nytt par framöver 🙂 .

I fredags städade jag bort julen här hemma, och ja – jag vet att det är några dagar för tidigt egentligen. Men som med så mycket annat så kan man väl få skylla lite på Corona och att det kändes bra att få välkomna det nya året och våren. Mamma fyllde 75 år på trettondagsafton och efter hennes födelsedag brukar det ofta kännas som att julen är slut. Det blev förstås ett annat sorts firande av mamma än vi egentligen hade velat, men vi tänker att vi härdar ut ett tag till och ser fram emot vaccinet och att smittspridningen avtar. Och SEN vill vi kunna ge en varm kram och umgås mer fysiskt framöver, även om det digitala nog kommer att finnas kvar som komplement. Att se varandra på FaceTime är ju bättre än att bara tala i telefonen, men att tala i telefonen är ju bättre än att inte kunna det. Så man får göra det bästa av situationen helt enkelt.

När tomtarna och ljusstakarna var bortplockade så satte jag mig vid min symaskin och sydde nya gardiner till kontoret, så det blev lite vårfräscht även där. Vårt hemmakontor lär ju fortsätta användas mycket även detta år, och kanske även längre fram än så. Den som lever får se. Min fredag blev rätt arbetsintensiv för hemmet, men det var så skönt att få njuta av doften av såpa från nyskurade golv också, så nu känns det som att vi är redo för 2021. Dessutom med nya tulpaner hemma som för mig markerar att julen är slut och det nya året har börjat.

Imorgon rivstartar arbetsåret med tre sammanträden där regionala utvecklingsfrågor dominerar. Även om det blir en vana för oss att ständigt hålla ett jobbmässigt öga på vad som händer i samhället, så ska jag faktiskt erkänna att det har varit skönt med uppehåll i sammanträdena ett par veckor. Det behövs också, i alla fall för min egen del. Vila från det dagliga i kombination med träning och avkoppling med handarbete, ger mig inspiration och nya idéer och mina mål för detta år är på gång. Jag har aldrig gett något nyårslöfte, mest för att jag för egen del hellre jobbar med ständiga förbättringar och små framsteg, men att i början av varje år sätta egna mål på pränt och sen låta dem ligga för sig själva under året funkar bra för mig. Det är en trevlig stund när man efter att ett år har passerat går igenom dem och ser vilka man har infriat och vilka som är kvar. Så det ser jag fram emot!

Snön fortsätter att vräka ner, så idag blir det nog åtminstone en sväng ute för att sopa av bilen och kanske skotta litegrann. Och måhända någon fler rörelse, det får dagen utvisa.

Trevlig söndag!

 

Året 2020 har inte många timmar kvar nu, detta år som kommer att gå till historien på så många sätt. Jag tänker självklart först och främst på alla de som drabbats hårt av pandemin och konsekvenserna av den. Trots att vi just nu är inne i en tung period av smittspridning, den andra vågen som vissa av experterna inte trodde skulle bli så tuff, så känner jag ändå en ljusning då vaccinet nu har börjat rullas ut och de andra sorterna av vaccinet också är på gång att bli godkända.

Jag tror att var och en av oss alla har olika upplevelser av detta år, precis som vid ”vanliga” år förstås, men kanske ännu mer speciellt detta år. Än så länge, peppar peppar, så har jag och mina närmaste haft turen av att inte drabbas av covid-19, och jag hoppas att det håller i sig såklart. Jag och maken har jobbat hemifrån hela året och de fåtal tillfällen som vi har varit nödgade att ha fysiska sammanträden (med säkerhetsavstånd och försiktighetsåtgärder) sen i mars kan man räkna på ena handens fingrar. Vi gör detta givetvis för att minska eventuell smittspridning och för att sjukvården ska ha skuggan av en chans att klara sitt uppdrag.

Av en händelse som så här i efterhand nästan känns märkligt timad, så tog vi tag i att göra klart det kontor som vi länge har pratat om att göra här hemma, men där det alltid hade kommit något annat emellan. Sista helgen i februari i år så skruvade vi hyllor och skrivbord och inredde vårt gemensamma hemmakontor. Helt ovetandes om hur mycket tid vi skulle komma att tillbringa där och hur många möten som skulle bli digitala detta år. Fast internetuppkoppling och inte bara wifi fixade jag också veckan innan vi förstod att världen skulle stängda ned. Det visade sig ju att det var en vettig grej att göra.

Så här dags på året så brukar jag göra en liten resumé för egen del och titta igenom de mål som jag hade satt för ett år sen, och sen börja lista nya för det kommande året. Stort som smått, jobb som fritid. Jag tycker om att se framåt, mitt historieintresse till trots.

För min del har detta år ändå varit ett ganska bra sådant, och då vet ni ju att det är när man bortser från alla tuffa konsekvenser som så många har tvingats uppleva. Utan att alls förringa det allvarliga läget som fortfarande råder, så försöker jag ändå hitta de saker som varit roliga och bra. När det mesta som man hade planerat eller tänkt göra detta år inte gick att göra, så får man hitta annat att göra istället. För min del har detta år medfört väldigt mycket tid hemma, jag som i vanliga fall har många resdagar varje år. Det var initialt lite jobbigt att inte veta hur det skulle bli när den första konferensen som jag skulle tala på i Bryssel ställdes in 3 mars. För min egen personliga del så blir jag inte stressad över sånt som jag själv inte kan påverka, det är betydligt mer jobbigt att vara sen till avtalade möten eller kämpa med deadlines då andra väntar på ens arbete för att de ska kunna göra sitt jobb.

Så när hela Europa och sen världen i princip stängde ned och drabbades av detta samtidigt, så var ju alla i mer eller mindre samma situation. På något konstigt sätt så är det ändå lättare att tänka att alla är i samma sits. Vi fick såklart helt ändra våra privata planer med en resa till solen på våren och sen en vandring i italienska alperna på sommaren, men istället så bilade vi i Sverige och fick många fina minnen med oss ändå. Det som ännu återstår är att försöka komma i kontakt med SAS som ännu sen 4 mars inte har återbetalat min flygbiljett till Bryssel. Otroligt dåligt hanterat. Jag har ändå varit tålmodig och när de den 10 mars fick ställa alla plan och försöka rädda bolaget så lät jag det bero, men från april, maj, juni, september, oktober och november så har jag ringt, mejlat, skrivit på messenger, chattat, använt twitter för att försöka få ett svar. Men det är som att ropa i öknen. Så just den hanteringen är det som fortfarande har en sur eftersmak. Skitdåligt på ren svenska.

Vi bilade runt i Sverige under sommaren och hann se väldigt mycket, och när vi jämför andra semesterresor där vi har bilat i Europa så hinner man igenom många länder på samma sträcka som vi enbart kör i landet. Men vilket vackert land vi bor i! Som ni vet så tycker jag mycket om att röra på mig och vara ute, så jag och maken har vandrat i våra egna fjäll i Hemavan denna sommar, vi har besökt Björkliden och Riksgränsen i Norrbotten (dock utan vandring denna gång) och så fick jag den allra bästa födelsedagspresent jag kunnat önska mig – en alldeles fantastisk vandring i Åre! Åreskutan på årets bästa årstid (jajamensan, hösten såklart!) i färger som är bedövande vackra är det inte mycket som slår.

Så här i efterhand så hade jag ju jordens tur att detta ens gick att genomföra när jag fyllde 50 år! Vädret, att smittospridningen just då var något lugnare och att vi själva höll oss friska. Det är verkligen sånt som jag är så tacksam för. Trots allt så hade det ju kunnat vara helt annorlunda.

Samma helg den veckan så kunde också hela familjen samlas för ett litet men så väldigt fint och uppskattat kalas. Med alla friska och bara mina allra närmaste på plats och till största delen utomhus (tack vädret än en gång) så fick jag exakt den födelsedag som jag hade önskat mig! Helt ärligt så känns det riktigt bra att nu vara vuxen på riktigt 😉 och känna att jag är i bättre form än någonsin, på alla plan.

På årets allra första dagar, då Corona än så länge var helt okänt, så var jag och maken som vi brukar på Gran Canaria för sol, värme, vila och dagsljus. Denna bild tog Anders vid en av våra dagliga morgonpromenader längs Atlanten, i sanddynerna. Jag minns att jag hade en bra känsla inför det kommande året då, och jag känner faktiskt samma sak nu. Även om jag gärna hade varit på Gran Canaria även nu, men det finns ju kvar.

Helt ovetandes om att detta blev en av de senaste gångerna som jag besökte ett gym under 2020 så var det också en bra avstämning av min egen resa gällande min hälsa och träning. Så kan det gå och jag valde att behålla mitt gymkort på Iksu ända fram till november, trots att jag inte använt gymmet en enda gång sen mars. Det hade nog säkert gått bra, men jag tycker att det är onödigt att chansa. Så istället har jag promenerat, tränat styrka och kondition med Les Mills on demand hemma, sprungit och använt min fina födelsedagspresent en hel del under sommaren.

Så himla roligt att cykla MTB i skogen! Jag är fortfarande helt novis och fullkomlig nybörjare, men det är något roligt i det också. Det här med att våga testa något nytt (ja, cykla kan man ju, men att göra det i skogen är ju något helt annat) och emellanåt ha lite fjärilar i magen om man ska våga eller inte. Det var ju hyfsat många år sen man hade skrapsår på knäna efter att ha ramlat med cykeln också, men det hör nog till när man ska lära sig i kombination med att komma ihåg att fötterna sitter fast i pedalerna 🙂 .

Som för så många andra detta år så har också vi fixat lite hemma, för att man har tid när man är hemma och dessutom har lust att ta tag i att ändra lite. Jag och Anders har sen barnsben läst mycket böcker och eftersom ingen av oss är direkt bekväma med att slänga just böcker, så har det inneburit att vi har haft flyttkartonger med läsning när den gamla bokhyllan blev full. Så vi gjorde något som vi länge velat, nämligen att bygga en bokhyllevägg hemma. Jättenöjda! Dessa böcker får symbolisera en liten del av läsningen som vi har hunnit med i år, och fortfarande väntar det massor av spännande, lärorik och intressant läsning.

Stickningen har också varit en fin avkoppling för mig, precis som det alltid har varit. Jag har handarbetat sen tidig tonår och har nästan alltid haft något på gång, oavsett om det har varit att sy gardiner, brodera någon tavla, virka eller sticka något. Men såklart så är det som allt annat, beroende på tid, inspiration och ork så har det gått i perioder. Men mina handarbeten likväl som min träning är något som helt saknar prestationskrav, det gör jag enbart för att jag tycker om det och vill. Till skillnad från det mesta annat som har någon form av tidspress eller annat leveranskrav, så är det avkopplande med just dessa hobbies.

Detta var ett litet axplock av några höjdpunkter från mitt 2020 och som ni förstår så är det ju mycket utöver detta som har hänt, men det allra viktigaste är och förblir att mina närmaste fortsätter hålla sig friska så att vi snart kan börja ses igen på ett mer normalt sätt utan risk för att drabbas av covid. Alla kommande planer utöver att hälsan och familjen är viktigast, är också på gång att formuleras. Mina personliga mål brukar jag skriva för hand, det är en härlig känsla att börja på en ny bok varje år för tankar och planer. Nya pennor ger också en känsla av nystart och att låta pennan forma ord är vilsamt.

Jag skulle så här när året snart börjar närma sig sitt slut vilja tacka just dig för att du läser mina funderingar, tankar och reflektioner här på bloggen. Jag har alltid tyckt om att skriva och jag hoppas kunna få fortsätta med det länge än. Penna och papper likväl som tangentbordet är några favoritställen för mina tankar. Det glädjer mig också att ni vill läsa mina rader här.

Jag började blogga 2005 och gillade formatet ganska snabbt, även om det förstås har ändrats en hel del genom åren, precis som man själv och livet gör. Sedan jag tog klivet över till min helt egen plattform här (tidigare har jag använt andras verktyg) och byggde och skapade min egen site, så har mina inlägg blivit mer blandade än förr om åren. Därför valde jag underrubriken ”från min horisont med mitt perspektiv” som jag känner verkligen stämmer med mig. Jag skriver från min egen horisont med mitt eget perspektiv på det jag gör och tänker. Därför blir det en salig blandning av jobb, politik och min fritid, och det är så jag är – en mix av allt det.

Så än en gång, tack för att du vill läsa detta och så vill jag passa på att önska dig och de dina ett riktigt Gott slut och ett Gott Nytt År!

Trevlig onsdag!

 

God fortsättning till dig och de dina, och jag hoppas att du också haft en fin julhelg. För mig och oss blev det en jättefin sådan och tack vare god teknik så kunde vi umgås med både familjen och min bror med hans familj på distans. Julklappsöppning via FaceTime visade sig funka bättre än jag trodde, så det är ju en himla tur att tekniken ändå är både rolig och bra att kunna använda när vi inte kan ses fysiskt. Så är det ju även vissa ”vanliga” år när man inte är mitt i en pandemi, så jag tror att även detta kommer att ändras framöver.

Dessa jordgubbssockar har jag ägnat några kvällar till att sticka och mjuka paket verkar öka i värde för barnen ju äldre de blir 🙂 . Ganska söta, om jag får säga det själv. Detta år med mycket tid hemma har jag ju som ni vet ägnat åt mina olika hobbies, som att träna, läsa och att handarbeta.

Dessutom så funkar ju dessa bra att skicka i ett paket utan att det blir alltför tungt, så med julklappsöppning på distans och via FaceTime så var det kul att se när dottern öppnade sitt paket. Det är ju ändå det näst bästa när man inte kan ses fysiskt denna jul. Men nu är ju vaccineringen inledd (hurra!) och när det blir min tur så kommer jag att stå först och kavla upp tröjärmen för att få ta mina doser. Så det känns som att ljuset i tunneln är tillbaka och vi kanske efter sommaren kan så smått börja träffa varandra och resa igen.

All god julmat tarvar balans i form av att få röra på sig litegrann, och även om vi har vänt mot ljusare tider så är ju inte dagarna än så länge så väldigt långa, så vi passar på att ta promenader ute i det dagsljus som ändå är. Som ni vet att jag brukar säga när det gäller träning – allt är bättre än inget – så gäller det förstås apropå dagsljuset också.

Jag ser fram emot att fortsätta hålla i den träning/motion/rörelse som jag har ägnat mig åt detta coronaår även nästa år, jag känner hur mycket bättre jag själv mår av det och det vill jag försöka fortsätta med så länge jag kan.

Just nu så läser jag två böcker samtidigt, dels en rejäl tegelsten av Barack Obama som är intressant, dels en mer lättsam (nåja kanske inte handlingen, men formatet) som heter Nattavaara av Engström/Richert.

Denna är intressant att läsa och beskriver ingående hans egna upplevelser från början av hans samhällsengagemang till presidentskapet, och jag ser fram emot fortsatt intressanta delar i den. Är man intresserad av politik så är detta bra läsning. Jag läste hans hustrus bok förra året och Michelle Obama beskriver från hennes perspektiv ungefär samma resa mot presidentskapet, så det blir kul att se skillnaderna.

Men den övre tegelstenen vill jag varva med lite mer lättsam läsning av fiktiv karaktär, så jag blandar lite tänker jag. Denna bok, Nattavaara, utspelar sig i det som vi idag känner som Norrbotten men i denna dystopiska variant heter Nordmark. Den har börjat bra och jag känner nu efter nästan hundra sidor att det börjar hetta till lite. Av vad jag förstår från författarna så är det första delen i en trilogi, så det bådar gott. Det är ju dessutom lite extra bonus att läsa om mitt hemlän och känna igen sig i omgivningarna i boken.

Jag tycker om att varva olika typer av läsning och innan dessa två titlar har jag som ni sett i tidigare inlägg, läst både Björn Natthiko Lindeblad ”Jag kan ha fel” och Kristin Kaspersen ”Vägen till att leda mig själv”. Båda dessa titlar är ju en helt annan sorts läsning som också är mycket bra. Omväxling förnöjer som ni vet.

Min tanke med dessa mellandagar och jul- och nyårshelger är att ägna mig åt vila, träning, handarbete och läsning. Påfyllning alltså. Jag tittade nämligen lite smått i almanackan inför våren och inser ganska snart att denna påfyllning både behövs och är nödvändig.

Så igår gjorde jag klart huvuddelen av den tröja jag stickar på just nu, och det är dags att sticka ärmarna innan den är helt färdig. Men hör och häpna så saknade jag rätt storlek av strumpstickor (bevare mig väl 😉 ) så det ska jag försöka införskaffa under dagen. Skämt åsido, det är faktiskt väldigt avkopplande att ha ett handarbete på gång och låta händerna jobba samtidigt som man kan se någon film eller serie på teve.

Jag fick helt ljuvliga tofflor av barnen i julklapp, mycket välbehövligt och mysigt. Mina gamla har definitivt gjort sitt och det är inte mycket kvar av dem kan jag lugnt konstatera. Så det kommer väl till pass att få ha dessa på fötterna här hemma.

Nu börjar det ljusna och det har slutat regna, så dagen, inspirationen och viljan får bestämma vad jag ska pyssla med idag. Vilken lyx att kunna unna sig det en måndag!

Trevlig måndag!

 

Fjärde advent och det lackar mot jul, en väldigt annorlunda jul mot det vanliga förstås, men man får göra så gott man kan ändå. Det allra viktigaste är förstås att alla nära och kära får vara friska, det tror jag nog att de flesta värderar allra högst. För mig blir det lilla julafton med mina närmaste under veckan som kommer och det blir fint det också.

Idag är det söndag, och jag har jobbat under förmiddagen med att knyta ihop säcken på en hel del som legat och väntat på att bli färdigställt. Imorgon blir det en lång dag med årets sista kommunfullmäktige som gör premiär i den digitala världen. För mig som även är ledamot i regionfullmäktige så blir det intressant att få utvärdera de olika verktygen som används inom regionen och inom kommunen. Båda organisationerna är ju nästan lika stora, så det är ju faktiskt möjligt att göra en relevant jämförelse.

Handen på hjärtat så ska det bli riktigt skönt med lite julledigt och ett lägre tempo ett tag framöver, en summering av året brukar jag göra för min egen del inför det stundande och i år blir det både enklare och svårare än vanligt. Mängden arbete har faktiskt ökat i år, men förstås helt på bekostnad av resandet som inte alls har blivit av. Det känns ibland som en svunnen tid att gå igenom säkerhetskontrollen på flyget och göra sina rutinmässiga saker vid boarding. Vi kommer förstås att resa igen, det är jag helt övertygad om. Men jag tror också att våra sammanträden i länet och regionen kommer att bli mycket mer digitala även när pandemin är över. Helt enkelt för att det funkar bra. I synnerhet vintertid så uppskattar nog många från stora delar av vårt geografiskt stora län att slippa köra fyra-fem timmar enkel väg för ett möte på ett par timmar. Som ett av många exempel.

Även om jag tillåter mig att längta till sol, värme och framför allt dagsljus den här tiden på året, så är det också fint att vara hemma. Som sagt, det allra viktigaste är att alla får vara friska, resten får vi hinna med sen. I år och kanske större delen av nästa år får nog gå i pandemins fotspår, men SEN..! Det finns så otroligt mycket att se och uppleva på så många ställen och det vill man ju verkligen inte missa. Tills dess så kan man ju titta i bildbanken och få längta en stund i alla fall 🙂 .

Som här till exempel, från en av våra dagliga morgonpromenader längs Atlanten vid soluppgången… 

Det känns skönt att ha kunnat pricka av alla saker på min att-göra-lista (ja, jag gillar att skriva sådana och sen bocka av allt eftersom, det blir liksom ett bra kvitto på det man utför när man har ett jobb som aldrig egentligen blir riktigt klart, ni vet) och se att större delen av söndagen är kvar. Så nu ska jag byta om och köra ett träningspass i väntan på att maken också blir klar med sitt jobbande, sen kanske det blir en promenad ute för en nypa frisk luft, den som lever får se.

Trevlig söndag!