Förebilder på många ställen, löpning och obehagligt otäckt

Då är det äntligen fredag och efter en händelserik och arbetstung vecka så känns det bra att kunna varva ner litegrann. Det blir lite ovanlig känsla när det är Valborgsmässoafton på en tisdag och sen röd dag därefter, så känslan har varit typ fredag på tisdag och söndag på onsdag. Men idag är det hur som haver fredag och en lugn sådan är efterlängtad.

Jag övar mycket och ofta på att vara i stunden, det är verkligen inte alltid lätt, och samtidigt få till minnesbilder som är positiva. I synnerhet när det är mycket att göra och mycket som väntar så tycker jag att det är värdefullt. Då tar jag gärna fram känslan av att ta en morgonpromenad längs stranden och se solen gå upp, som när jag och maken hade några lediga dagar tillsammans senast.

Det har varit lite svårt att få till mitt mål med någon form av träning nästan varje dag denna vecka, och så är det ju ibland. Så jag har fått nöja mig med promenader till och från möten och det är inte fy skam det heller. All rörelse räknas.

På förmiddagen idag prioriterade jag min träning och bytte om för löpning ute. Det var skönast efteråt kan jag meddela, för temperaturen låg runt nollan, det blåste rejäl och iskall motvind med snöflingor horisontellt, benen var tunga och andningen likaså. Idag blev det en rejäl utmaning för huvudet, som inte heller hade någon distraktion i form av musik eller ljudbok, och när jag kom hem efter en halvmils löpning så var jag mest nöjd över att jag fullföljde mitt pass.

Såna tunga pass är alltid skönast när de är gjorda, men det känns mycket bra att faktiskt ha gjort det och inte brutit som jag tänkte både en och två gånger. Så nästa pass blir säkert betydligt lättare!

När jag kom tillbaka från löprundan var det nästan som en högre tanke att jag hade fått paket i brevlådan med nya träningskläder. Vilken bra pepp! Då blev jag sugen på ett pass i gymmet (som får vänta ett tag), tänk så lite som behövs ändå 🙂 .

Jag har beställt bästa sport-bh från Stay in Place och nya träningskläder från ICIW. Som jag gillar deras namn – I can I will! Helt rätt attityd till det mesta. Eller som jag också gillar att tänka – Det där har jag aldrig provat, så det kan jag säkert. Ni känner säkert igen det från Astrid Lindgrens Pippi Långstrump. Det finns förebilder på många ställen, bara man håller ögonen öppna.

Det har varit en intensiv politikvecka för oss och för Anders i synnerhet, som har haft mer än fullt upp med riksmedia som Rapport, Aktuellt, Aftonbladet och Expressen. Han uppmärksammade förra veckan att Vänsterpartiet här i Umeå skulle demonstrera gemensamt med en uppsjö av olika kommunistiska partier på 1 maj och detta har han jobbat med väldigt intensivt. Läs mer på hans blogg.

Det är ju oerhört obehagligt och otäckt att vänstern här i Umeå tycker att det är okej att göra gemensam sak med partier som Kommunistiska Partiet och marxistiska Revolution, partier som vill avskaffa svensk demokrati och införa diktatur. Dessa ser vänstern i Umeå som sina ”partners” och gruppledaren för vänstern i Umeå avfärdar hela debatten som en ”icke-fråga”. Jag har personligen svårt att tänka mig att de ofattbara sexton procent av umeåborna som röstade på dem i senaste valet vill se detta. Åtminstone så vill jag inte tro det. Anders har skrivit mycket om detta, läs gärna mer där.

Vi får väl se om detta fortsätter, när till och med deras partiledare Jonas Sjöstedt tvingades kommentera detta i media så försökte han tona ned det med att det var ett ”misstag” av umeåvänstern, men så är det ju knappast. Det var ju inte första gången de har samarbetat med sina ”partners” enligt media. Obehagligt som sagt.

Nåväl, nu blir det skönt med en helg som faktiskt (peppar, peppar) är helt obokad. Så jag hoppas få tid för avkoppling och hemmapyssel, det ser jag fram emot.

Trevlig fredag!

Den som lever får se

I lördags körde vi norrut till Skellefteå för länsförbundsstämma för Moderaterna i Västerbotten. Som alltid var det trevligt att träffa partivänner från hela länet som också är intresserade av samhällsfrågor och som jobbar för att vi ska kunna genomföra mer moderat politik i hela länet.

Solen sken och även om det var betydligt kallare i luften än i fredags, så känns det så skönt att våren är här. Stämman gick bra med gott samtalsklimat och bra debatter, och maken omvaldes enhälligt till länsförbundsordförande för Västerbotten. Summa summarum så blev lördagen en riktigt bra dag.

När vi sen kom hem sent på eftermiddagen så var det skönt att dra på sig mjukisbrallor och pusta ut i soffan. Det blev verkligen inte mycket gjort den kvällen, annat än att kolla på några avsnitt av en mycket bra fransk serie som jag och maken har tittat på.

Falsk identitet heter den på svenska och den är verkligen bra! Det tog en liten stund att komma in i den, men sen var vi fast ?. Jag gillar verkligen att få lyssna på franska igen, det blir ju annars mest engelska, och att få fräscha upp min skolfranska är något som jag har på min framtida önskelista. Så, qui vivra verra, eller den som lever får se alltså ?.

I fredags så invigde jag mina nya löparskor med en runda på sju kilometer runt i stan i ett gudomligt skönt väder. Termometern visade smått otroliga +20 grader på eftermiddagen (i april!) och det var varmt och härligt ute. Löpningen kändes bra, även om benen var lite sega, men vad gör väl det när man får röra på sig utomhus.

Det kändes i andningen att det var länge sen det var så varmt när jag sprang, men ändå så skönt! Dessutom så var mina nya löparskor mycket sköna och dämpningen i dem fräscha, så jag är nöjd med investeringen.

Igår var det deklareringsdags och när det var gjort så blev det några timmar ytterligare för förberedelser inför denna veckas sammanträden. Det är mycket inläsning som man får ägna sig åt inför möten och därför har jag ett behov av att balansera det med träning. Så en paus för en promenad och senare en kortare löprunda fick det bli för att rensa huvudet lite och att låta tankar och reflektioner landa. Välgörande!

Idag ägnar jag hela dagen åt kommunfullmäktige och det lär bli en lång dag som verkar pågå till kvällen.

Trevlig måndag!

 

Tack för nomineringen!

Igår var det en rejält fullmatad dag och kväll, så när sista mötet för dagen (som då hunnit bli kväll) var avslutad så tog jag och maken en kvällsprommis genom Umeå för att dels varva ner, dels hinna prata igenom dagen. Det är en bra kombo tycker vi som funkar bra för oss. Samtalet och att bolla tankar är viktigt tycker jag och genom åren har det blivit många mils promenader tillsammans.

Jag somnade glad igår kväll och smått upprymd över att ha blivit nominerad till Moderatkvinnornas nationella styrelse! Det känns mycket roligt och inspirerande att än en gång förhoppningsvis få möjligheten att bidra där. Jag har tidigare arbetat i den styrelsen 2005-2011 varav som 2:e vice ordförande 2009-2011. Som ni vet så lämnade jag mina politiska uppdrag 2011 som bl.a. riksdagsledamot och vice förbundsordförande i Norrbotten för att jobba som kommunchef. Men sen 2014 har jag ökat mitt engagemang igen och nu är jag så glad över möjligheten att få ägna mig åt detta på heltid igen.

 

Igår fick jag samtalet som sa att en enig valberedning har lagt fram förslag på ny styrelse och jag föreslås där som ledamot och det känns verkligen roligt! Fredagspeppen är massiv 🙂 . Skämt åsido, detta kommer förstås att innebära ett åtagande som är betydelsefullt och uppgiften som läggs på oss är att göra Moderatkvinnornas nätverk aktuellt, relevant och engagerande.

Som ni vet så har jag genom alla år jobbat med jämställdhet i olika former och en av de frågor jag ständigt återkommer till är den om trygghet i det offentliga rummet. Att kunna röra sig fritt i samhället utan att vara rädd är en frihetsfråga. Det gäller både män, kvinnor, flickor och pojkar. Alla. Då gäller det att det tas tuffare tag mot kriminella, att våra städer och samhällen är rena, ljusa och trygga, att man törs ta bussen ensam även om det är senare på kvällen, att tjejer kan röra sig utomhus utan att vara rädd för att bli överfallen och att man som tjej inte ens ska behöva tänka tanken att man måste välja gympadojorna om man skulle vara tvungen att springa ifrån någon när man är ute.

Något som verkligen är ett rött skynke för mig är när tjejer och kvinnor bedöms på ett förminskande sätt eller tvingas bete sig, klä sig, eller allmänt bara vara behagande i syfte att inordna sig under mäns bedömning. När individer inte får komma till sin rätt bara för att de är födda som tjejer, det är något som gör mig frustrerad och irriterad. Det är ju liksom inget man kan påverka, lika lite som vilken hudfärg man har. Vi går miste om hälften av den samlade kompetensen. Minst.

Frihet att få vara den du är med dina styrkor och tillkortakommanden är frihet på riktigt. Inte som ett kollektivistiskt vänstersynsätt där ingen får vara varken bättre eller sämre (gud nåde den som vill något mer eller annat än kollektivet). Just dina möjligheter att kunna bli, vara och utvecklas till ditt bästa jag är en av mina drivkrafter.

Jämställdhet betyder inte att någon ska få det sämre, även om jag kan förstå att vissa män kan uppleva det så om inte markservicen automatiskt finns där på hemmaplan, utan att alla individer – såväl kvinnor som män – ska få komma till sin rätt efter sina egna förutsättningar. Men det går alldeles för sakta. Så länge man måste vara dubbelt så duktig för att räknas som hälften så bra, så går vårt samhälle miste om en stor kompetensbank. Det har vi inte råd med.

Jag är alltid så glad och blir så inspirerad när jag möter driftiga kvinnor i min omgivning, och det kryllar av dem! Kvinnor som peppar och uppskattar när det går bra även för andra, kvinnor som genom det också stärker sin egen framgång och håller varandra om ryggen när det behövs. Utan att samtidigt ha en kniv i handen… 😉 Det bådar gott och är också goda förebilder för den yngre generationen där det finns hur mycket kompetens som helst, det känns så bra att se det.

Solen skiner och det är underbar vårvärme ute, så när Löplabbet öppnade så hängde jag på låset för att investera i ett par nya löpardojor. Man måste ju få fira en så rolig avslutning på veckan!

Det blev dessa som jag nu ser fram emot att inviga om en stund, det kryper i kroppen efter lite rörelse och jag längtar ut. Min dröm är att framöver kunna få in träning eller rörelse i någon form varje dag, men där är jag inte riktigt än. De senaste veckorna har det helt ärligt varit en utmaning att få in träning i dagsschemat, men jag vet att i synnerhet när det är mycket att göra så behöver jag träningen ännu mer. Så mitt framtida mål är att göra en plan för att kunna få in träning dagligen, och det är ju inte helt enkelt så jag lär nog behöva lite pepp från er också 😉 .

Det har varit rejält chokat denna korta vecka, så idag var det välgörande med en mötesfri dag för att komma ikapp lite. Imorgon är det länsförbundsstämma för Moderaterna i Västerbotten, så då åker vi norrut till Skellefteå. Så därför försöker jag passa på att få in lite lugnare tempo med träning och vila under dagar som idag, ni hör att jag börjar jobba med min plan redan 😉 .

Det kan ju hända att man törs ta fram löparshortsen faktiskt, så varmt är det faktiskt idag 🙂 . Men det återstår att se hur modig jag är när det väl kommer till kritan om en stund.

Trevlig fredag!

 

Om man gör som man alltid har gjort så går det som det alltid har gått

Hela dagen igår och idag är det regionfullmäktige som står på min agenda, så samhällsengagemanget är på topp just nu. Det finns många stora och svåra frågor att komma till rätta med inom det som tidigare var landstingets verksamhet, och ekonomin är den som är mest bekymrande faktiskt.

En halv miljards underskott i sjukvårdsverksamheten från 2018 är oerhört mycket pengar. Vi ”räddas” av att det finansiella resultatet är starkt, så på sista raden blev det några miljoner plus tack vare det. Men grundproblemet är att verksamheten inte klarar budget och att vi nu faktiskt använder det som ska avsättas till pensioner för att finansiera verksamheten. Det håller inte.

Det går inte att göra som man alltid har gjort om man vill få andra resultat. Vi har en riktigt god vård och omsorg men helt otroligt långa vårdköer vilket inte är rimligt. Det kommer att krävas tuffa prioriteringar och inte bara att prata om dem utan faktiskt också leverera på dem. Men då krävs det också att man orkar stå kvar när det blåser, för det kommer det att göra.

Prioriteringar innebär att välja och välja bort. Att det offentliga inte kommer att kunna vara alla goda gåvors givare måste man inse och förstå. Kostnadsdrivande förslag måste man självklart alltid ifrågasätta och vi måste vara allmänt restriktiva och försiktiga med såna. Det är ju andras pengar man ansvarar för. Skattepengarna alltså.

Vi måste fokusera på utveckling av länet och framför allt att fler jobbar och att det blir fler företag som vill och kan driva verksamheter, det är bara så vi kan öka skatteunderlaget och därigenom öka storleken på kakan.

På lunchen idag hann jag cykla hem en kort stund för lite mat och leverans av textunderlag, och jag hann även ta in posten och se att jag äntligen fått lite nytt garn! Så nu ser jag verkligen fram emot att ta fram virknålen och få fler avkopplande stunder framöver på kvällarna ??

Senare ikväll är det dags för årsstämma med bostadsrättsföreningen så jag lär nog somna ovaggad ikväll ?. Imorgon hoppas jag få möjlighet att komma ikapp lite med mejlboxen och sånt, men det får vänta litegrann.

Trevlig torsdag!

 

Hur kan man ens tänka tanken

Påskhelgen har gått helt i vilans och avkopplingens tecken och jag har inte gjort mycket mer än att läsa böcker faktiskt.

Det har varit mer än välbehövligt efter starten på året, som har varit ett av de roligaste men också ett av de mest hektiska hittills. Men tack vare min träning och att jag trivs med mina uppdrag så känns det inte det minsta betungande.

Så länge jag tar mig tid till återhämtning och prioriterar rätt ur mitt perspektiv. Så därför så har det tyvärr blivit något ofrivilligt långt mellan uppdateringarna här på bloggen. Jag vet ju att ni är kloka och sunda läsare så jag tänker att ni förstår det och kanske följer mig i mina andra kanaler för kortare inlägg och uppdateringar. Ja, ni vet som Instagram, Facebook eller emellanåt twitter.

Det har varit upprörande att se nyheterna om de avskyvärda terroristdåden i Sri Lanka och jag har så oerhört svårt att ta in hur människor, låt vara möjligen hjärntvättade i detta fall, ens kan tänka tanken att dra på sig en bombväst och gå in i en kyrka eller på ett hotell och spränga sig själv. Att döda helt oskyldiga människor är ju fullständigt obegripligt.

Eller som i terrordådet i Stockholm för två år sen, sätta sig i en lastbil och kallblodigt meja ner oskyldiga människor.

Alla de familjer, nära och kära vars liv slogs i spillror under några fatala ögonblick. Terrorister som i nåt slags religiöst syfte – och här vill jag kraftigt förtydliga att jag verkligen inte tror att någon religion eller vilken gud man än tror på, på något endaste sätt skulle uppmana till att döda oskyldiga för att de tror på en annan gud – tar sig rätten att bestämma vem som ska få leva eller dö. Orden räcker inte till. Avskyvärt.

Jag är rädd att vi kommer att tvingas bevittna fler liknande illgärningar och samtidigt så vill jag inte vara rädd. För det är ju ett av terroristernas syften, att vi ska vara rädda och begränsa våra liv.

Nåja, jag hoppas att fler istället vill göra något konstruktivt och fredligt för att förändra samhället till det bättre. Som att istället för att prata illa om politiker välja att själv engagera sig. Som ett exempel bara.

Ibland har jag faktiskt tänkt tanken om att alla borde prova på det i nån form, som en typ av samhällelig värnplikt. Att försöka få till en så bra utveckling som möjligt istället för att bara gnälla liksom.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Trevlig tisdag!

 

Bryssel, Brexit och diskussion om desinformation

Igår reste jag till Bryssel för ett par dagars utskottsmöten i Regionkommittén. Jag hade en relativt kort tid mellan flighterna i Stockholm men eftersom jag bokade resan som en helhet och SAS själv föreslog den, så utgick jag förstås från att jag skulle hinna.

Vilket man i vanliga fall gör. Igår började resan i Umeå med att det aviserades en tio minuters försening och redan där började jag förbereda mig mentalt på att få skynda mig på Arlanda. I slutändan blev flyget från Umeå försenat med fyrtio minuter, men ”tursamt” nog så blev sista flyget till Bryssel också försenat med en halvtimme.

Tur för mig, för igår satte jag personligt rekord på att springa från inrikes till utrikes via säkerhetskontrollen och till gaten på smått otroliga (och svettiga) sju minuter. Ja ni hörde rätt, SJU minuter. Med blodsmak i munnen (det blev ju liksom ingen uppvärmning och inga löparskor hade jag heller) så hann jag i tid och med flighten. Heja!

Det var skönt att checka in på hotellet i Bryssel och varva ned med läsning av handlingar inför denna vecka och även få en lugn morgon helt utan stress.

Idag har det varit sammanträde i ”mitt” utskott som är CIVEX och det blev intressanta diskussioner om Brexit (stående fråga i alla sammanhang) och även om åtgärdsplan för desinformation. Hela frågan om fake news är ständigt pågående och det är rejält svårt att komma åt det. Jag tänker att det man själv kan bidra med är att inte sprida saker som man inte vet är sanna eller var de kommer ifrån.

Alla har vi ett ansvar för detta och samtidigt för att hålla debatten i samhället levande och på en rimlig nivå. Det uppskruvade tempot och ofta hetsiga tonläget som man ser i olika frågor gynnar inte alltid ett samtal om viktiga samhällsproblem. Det är bekymmersamt.

Imorse strålade solen fastän det var ganska kyligt, men framåt dagen så ökade värmen och här har våren kommit en bra bit på vägen. Jag har ytterligare ett utskottsmöte här imorgon innan det är dags att åka hem, så jag packade ner löparskorna och träningskläderna och hoppas få nån stunds rörelse senare idag. Det är även ett trevligt sätt att se olika städer och sol och värme är ju även välkommet.

Trevlig måndag!

 

Rumänien och Luleå med Europafokus och skidor

Vilken vecka det har varit! Förra söndagen började jag min resa till Cluj-Napoca i Rumänien halv sju på morgonen hemma i Umeå och landade framme på hotellet kvart i ett på natten till måndagen. När man bor, lever och verkar i norra Sverige som även utgör ytterområdena i Europa så inser man hur beroende vi är av ett fungerande flyg för att även vi ska kunna delta aktivt i ett europeiskt sammanhang.

För min del så blev det lite extra mankemang med ändring av flygbokning då min ursprungliga resplan ändrades på grund av försening på flighten till München, så med mycket god hjälp av trevlig och serviceinriktad personal från SAS på Arlanda så blev det till slut nödvändigt att lösa en helt ny biljett med Lufthansa via München till Cluj och det hade varit mer än besvärligt att lyckas med på egen hand.

Väl framme på plats efter en resdag som blev mer än 18 timmar lång, så var det skönt att få några timmars sömn innan konferens- och mötesdagarna i Rumänien. Denna gång var det utskottet COTER i Regionkommittén som hade ett externt möte i Rumänien som just nu är ordförandelandet, och det är en förmån att få möjlighet att besöka ställen i länder som man kanske annars inte hade kommit i kontakt med.

Jag fick även möjlighet till bra samtal med Emil Boc som är Mayor (borgmästare/kommunalråd) i Cluj Napoca och det är trevligt att kunna utöka nätverket kontinuerligt även på europeisk nivå. Både Umeå och Cluj Napoca är två av fem kommuner som gemensamt har ansökt om ett projekt i Horizon 2020 och det är ett av många exempel på hur EU vill att medlemsländerna och den lokala och regionala nivån ska öka samarbetet för att knyta oss närmare varandra och dra nytta av allas kunskaper.

Ofta när man har möjlighet att resa till olika ställen så hinner man sällan se så mycket av staden man är i, utan mesta delen av tiden ägnas i konferensrum och möten (vilket såklart är anledningen till resan, men det förstår ni ju 🙂 ). Denna gång så blev det ett par timmar på eftermiddagen som vi hann med en promenad genom staden och det är ett bra sätt att uppleva ett ställe tycker jag.

Cluj Napoca har inte drabbats så mycket av krigen som varit, men däremot så har de präglats djupt av kommunismens härjningar. Så en sak som fastnade mycket hos mig var stoltheten hos rumänerna av att EU hjälpt dem återuppbygga infrastrukturen i landet och hur de lyfte allt ekonomiskt stöd de fått under åren för att kunna komma ikapp med standarden. Temat för konferensen och utskottsmötet var sammanhållningspolitiken i EU.

Även om de har hunnit långt i många stycken så ser man ju att det finns områden kvar att jobba med, som här en av många elstolpar som jag kan garantera att min pappa som är elektriker lär rysa när han ser 🙂

På samma sätt som i många andra europeiska länder så såg man EU-flaggan överallt och det är så tydligt att stoltheten och självklarheten av att ingå i samarbetet genomsyrar synsättet de har. De betraktar sig själva som en naturlig del av EU, vilket de förstås är, och för min del tycker jag att även vi i Sverige borde lyfta det mer och oftare. Vi är och har varit med i EU sen 1995 (efter valet 1994) och fortfarande möter jag en skepsis till det.

Att man som jag och många med mig, tycker att medlemskap i EU är både viktigt och avgörande för Sveriges fortsatta välstånd innebär ju inte att man tycker att allt som EU pysslar med är vettigt. Men att som både vänstern och sverigedemokraterna hävda att vi borde gå ur EU (ja, jag vet att båda dessa partier för några veckor sen har ändrat det till att ”ändra det inifrån” för att inte stöta bort potentiella väljare) är ju raka motsatsen till min åsikt. Ett litet och exportberoende land som Sverige (ungefär 75 % av vår export sker inom EU) skulle helt enkelt inte stå sig lika starkt som liten solitär i norra Europa.

Efter mötet så var det dags för familjefotot på COTER-utskottet tillsammans med kommissionären Corina Cretu.

Min partivän och återvalde ordförande för SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) Anders Knape är mycket kunnig både på nationell och europeisk nivå och det är mycket inspirerande att få jobba med honom även i Regionkommittén på EU.

På tisdag kväll landade jag hemma vid 23-snåret på kvällen och OJ så skönt det var och alltid är att få sova i egen säng hemma. Jag kan ju villigt erkänna att det inte tog särskilt lång tid att somna efter att huvudet hade landat på kudden. På onsdag morgon så unnade jag mig en halvtimmes löpning ute i vårvädret hemma, det behövdes verkligen och det var skönt att ladda upp energi innan jag skulle sätta mig i bilen för att köra norrut till Luleå.

Det var nämligen dags för EFNS, Europaforum Norra Sverige, som hölls för 25:e gången och tjugonde året i följd. Det är de fyra nordligaste länens samarbetsforum för europafrågor och det tas alltid positionspapper som vi gemensamt är överens om. Sammanhållningspolitiken är central för vår möjlighet att fortsätta utveckla vår del av landet och Europa, vilket man alltid kommer tillbaka till.

Det blev bra dag med många goda samtal och trevliga återseenden av gamla och nya vänner och bekanta. Jag är rapportör i infrastrukturfrågor, energi/miljö/klimat för EFNS och det är ett område som är både intressant och utmanande, särskilt att lyckas få till en gemensam linje för hela norra Sverige i dessa frågor. Men att det är svårt och utmanande innebär ju inte att man inte ska försöka och göra sitt bästa även här, och historiskt sett har vår landsända varit framgångsrik på EU-nivå i att nå framgångar i transportsystemet. Men vi är ju inte klara förstås, så work in progress 🙂 .

Det blev ganska sent på torsdagkväll också innan jag var hemma, men jag steg upp tidigt på fredag morgon för hinna jobba undan och sen njuta av finfint sällskap med dottern i skidbacken några timmar. OJ så jag kände att jag behövde få den kombon, att vara ute, åka telemark och slalom (känns i benen idag 😉 ) och hinna umgås med dottern. Det var en helt suverän energitankning!

Idag är det en ledig lördag med maken och avkoppling står på min agenda för idag, imorgon väntar en resa till Bryssel för utskottsmöten där innan nästa veckas nämndsmöten på hemmaplan. Så även om det blir avkoppling också så väntar det även inläsningstid. Men det får bero lite, nu ska vi gå in till stan en sväng!

Trevlig lördag!

 

 

Vår, fredag och kärnverksamheter

I onsdags var det ju vårdagjämning, inte en dag för tidigt om man frågar mig. Sen dess har solen visat sig och värmer gott, likaså denna fredagsmorgon. Det var riktigt behagligt att promenera till och från gårdagens sammanträden med Regionala utvecklingsnämnden trots att det emellanåt blev något av en balansakt för att inte halka på isen och hoppa mellan vattenpölarna när snön smälter.

Det tar en del på krafterna att fokusera på sammanträden en hel dag, i synnerhet då de går i ett utan någon direkt paus emellan. Så igår kväll ska jag erkänna att det bara blev en kväll i soffan framför teven, orkade inte ens sticka. Då förstår ni 😉 . Men så får det vara ibland, och det är förstås okej det också. Balans, ni vet.

Eftermiddagen idag kommer att ägnas åt kommunala frågor, det är dags för upptakten inför budgetarbetet i kommunen i form av in- & omvärldsdagen för Umeå. Det blir intressant att lyssna på några av mina tidigare kollegor (ja, ni vet ju att jag är tjänstledig för förtroendeuppdrag sen årsskiftet). Umeå är en kommun som växer och det är mycket bra, alternativet är ju betydligt tyngre. Men att växa kostar också och det är viktigt att det görs rätt prioriteringar i politiken lokalt och det är ju bara att beklaga att vänstern har allt för stort inflytande på sossarna och helst vill ge allt åt alla.

Umeå som har två kronor (!) högre skatt än jämförbara kommuner och trots det så har vi inte bäst resultat för skolan, äldreomsorgen och andra kärnverksamheter för kommunen. Inte okej. Det betyder att Umeåborna betalar mer av sina egna pengar utan att få bättre service än andra. Vi måste fokusera på det som är kommunala kärnverksamheter och få dessa att fungera bättre. Att som vänstern konsekvent motarbeta företagare inom välfärdssektorn är ju motbjudande när man ser till de enorma utmaningar och problem som vi både har nu och som vi ser komma framöver. Nej, mer valfrihet och fler aktörer som kan bidra till att våra gemensamma pengar, ja skatten alltså, används på det mest effektiva sättet för att alla medborgare ska få likvärdig service.

Fler som driver företag ger fler som jobbar och därmed fler som betalar skatt och ökar de arbetade timmarna. Det ger förutsättningar för god välfärd även framöver.

Innan lunch måste jag hinna med ett par ärenden också, det är sånt som just nu får klämmas in när det går. Som i onsdags vid lunch då jag gjorde en synkoll eftersom jag tycker att det blir mer och mer ansträngande att läsa, tänka sig… Nåja, det är ju som det är med att bli äldre och en timme senare så var nya glasögon utprovade och beställda. Mycket smidigt att kunna boka tid på nätet när det passar min almanacka och trevligt med bra service på Synsam!

Trevlig fredag!

 

Invald i EU-beredningen på SKL och grattis Anders!

En intensiv vecka med uppdrag på SKL förra veckan avslutades i början av denna vecka med SKL:s valkongress. Igår valdes min partivän och delegationsledare i Regionkommittén, Anders Knape, återigen till ordförande för alla kommuner och landstings (regioners) intresseorganisation. Riktigt roligt och framför allt mycket bra!

Anders Knape har en mycket imponerande erfarenhet och kunskap i så många frågor som berör den lokala och regionala nivån, utöver en otroligt gedigen kompetens på den europeiska och internationella nivån. Jag ser och lär mig så mycket jag kan och det är så inspirerande att jobba tillsammans med Anders.

Jag valdes idag till den nyinrättade EU-beredningen på SKL och jag ser fram emot att få fortsätta jobba med de regionala och lokala frågorna på en nationell och internationell nivå. I den beredningen är min goda vän Jelena Drenjanin ordförande. Hon är till vardags moderat kommunalråd i Huddinge och vi har under många år känt varandra och tidigare även båda arbetat i Moderatkvinnornas nationella styrelse i flera år.

Jelena är en av våra tyngsta moderata företrädare i Regionkommittén och det är så roligt att få jobba i samma utskott på EU-nivån.

Att få möjlighet att jobba i EU-beredningen på den nationella nivån känns mycket inspirerande och det är en bra arena för lokala och regionala frågor som är väsentliga för utveckling. Politik är ju samhällsfrågor och det saknas ju aldrig aktuella frågor att jobba med, så det ser jag fram emot att få fortsätta med den kommande mandatperioden.

Imorgon väntar en mastig mötesdag i ”min” nämnd, alltså RUN (Regionala Utvecklingsnämnden). Morgonen börjar med BRU, Beredningen för Regional Utveckling, som är en beredning som utgörs till drygt hälften av kommunala företrädare från hela länet och resten från RV (Region Västerbotten). Det är en fortsättning på ett lyckat arbetssätt sen Region Västerbotten bildades 2008 och alla är överens om att vi nu ska hitta lika goda former för att jobba tillsammans från den kommunala och regionala nivån för att länet ska fortsätta utvecklas.

När BRU är klart så väntar presidieberedning med PKB AU (primärkommunala beredningens arbetsutskott) och ”mitt” presidie i RUN AU. Det här med förkortningar är ju alltid riskabelt, men det är ofta lättare att använda dem som begrepp under förutsättning att man vet vad man menar förstås. Vanligtvis så gillar jag inte förkortningar, i synnerhet inte i text då det ofta kan slå snett om inte läsaren vet vad som avses. Det är ju sällan en rolig känsla att inte förstå vad som menas, tänker jag. Så därför skriver jag vårt talade ”fikonspråk” med en förklaring inom parentesen. 🙂

På fredag väntar kommunala uppdrag på eftermiddagen då det är dags för omvärld/invärld-dagen där planeringsförutsättningarna ska presenteras inför kommande budgetarbete. Den processen är även igång på Region Västerbotten och dessvärre så är det riktigt tunga prioriteringar som kommer att ligga framför alla, med ett släpande underskott i verksamheterna på en halv miljard kronor. Det som räddar resultatet på sista raden är de finansiella placeringarna.

Men det är ju inte alls bra när verksamheterna gör ett så stort underskott. Inte alls. En av experterna som föredrog detta på regionstyrelsen sa att om vi skulle ha varit en finansiell placerare som sysslade med sjukvård på sidan om så skulle vi varit mycket duktiga, men för att ha sjukvård som huvudsakligt uppdrag med finansiell placering som sidokompetens så är det inte bra.

Det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att se någon snabb lösning på det gigantiska underskottet som heller inte har uppstått på kort tid. Det måste till strukturella ändringar samtidigt som satsningar på ny teknik måste göras och det kommer att ställa stora krav på alla om vi ska lyckas vända detta. Det är ju pengar som inte finns helt enkelt.

Nåja, det är många kloka personer som jobbar med detta och jag hoppas bara att alla orkar hålla i och hålla ut. Det man med säkerhet kan säga att det också kommer att krävas tuffa politiska beslut för att vända detta och det återstår att se om den nuvarande rödgröna majoriteten orkar med det.

Nu väntar en kopp kaffe och genomgång av handlingarna ett varv till inför morgondagens sammanträden.

Trevlig onsdag!

 

Bekymmersamma frågor och allt hänger ihop

Igår inledde jag en hektisk period som nu ligger framför mig i form av många uppdrag kombinerat med en hel del restid. Det är stimulerande och roligt med så stor variation på mina uppdrag och det är jag tacksam för.

Allt från mycket bekymmersamma frågor i Regionstyrelsen där främst det släpande gigantiska underskottet på en halv miljard (!) i alla fall bekymrar mig mycket, till som idag ett möte med Rumäniens attaché i Sverige för sociala och arbetsmarknadsfrågor. Spännvidden gör att jag alltid hittar nya saker att lära mig och får god inblick i hur beroende vi är av varandra lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Allt hänger ihop.

I tisdags så promenerade jag till gamla landstingshuset, nuvarande Regionhuset, och kunde inte låta bli att föreviga den helt underbara solen som lyste hela dagen. Även om jag längtar till barmark så tycker jag också mycket om dagar som dessa med några få minusgrader och en sol som värmer gott. Det börjar kanske snart bli dags att investera i solglasögon ? .

Igår började jag dagen med en fullmatad förmiddag med arbetsutskott i Regionala utvecklingsnämnden, eller det vi kallar RUN AU. Välkommen till förkortningarnas värld ? . Sen var det bara att hasta hem för att byta skor och jacka innan flygtaxin kom för flyg ner till Stockholm.

Det blev en promenad förbi gamla jobbet (ja, Riksdagen som ni ser här uppe) och solen tittade fram en liten stund så jag passade på att få fram mobilen för en bild. Vi har verkligen en vacker Riksdag tycker jag.

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt avslutning av innevarande mandatperiod med hela M-gänget på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Som alltid är det god stämning och trevligt att träffa vänner från hela landet och förstärka och utöka nätverket kontinuerligt.

Idag är det också full fart med möten här på SKL och idag är det sista gången på mandatperioden i nuvarande form och i början av nästa vecka sker valkongressen där de nya ledamöterna kommer att väljas till den nya mandatperioden. Så det är fullt ös just nu!

Jag hoppas kunna få nån stund mellan mötena idag för att hinna med lite träning för att må bra och för att orka. Kanhända blir det en stund på löpbandet och lite styrka, men den som lever får se ?.

Trevlig torsdag!