Nej, toppolitiker vill inte åka till Hong Kong vilket man kan få intrycket av när man läser dagens artikel i VK.
Nej, toppolitiker vill inte åka till Hong Kong vilket man kan få intrycket av när man läser dagens artikel i VK.
Igår var det en utbildningsdag för regionpolitiker i Västerbotten och vi fick en översiktlig genomgång av de olika verksamheterna som ingår i uppdraget. Det är bra att få en gemensam uppdatering av de ansvarsområden som finns, även om det blir en kort inblick i dem. Jag är glad över att de flesta av frågorna är sådana som jag genom åren har jobbat med på olika sätt och från olika horisonter. Plus att det finns oceaner av olika nya saker och områden att lära sig mer om.
Var dag ny kunskap, som ni vet att ett av mina motton är 🙂 .
Idag åker jag till Övik för introduktionsutbildning för alla kommunala bolagsstyrelser i Umeå och det är ett digert program både idag och imorgon. Det är bra att få höra samma saker för en styrelse och det ger en bättre grund för det kommande arbetet. I början av varje ny mandatperiod arrangeras dessa dagar och det blir intressant att se om det är någon skillnad från förra gången för fyra år sen. Man kan som sagt alltid lära sig nya saker eller få nya insikter.
Året har börjat bra men väldigt intensivt, så jag försöker kombinera uppdragen och allt nytt med dem tillsammans med träning och vila. Balans ni vet. I skrivande stund så ser det ut som att den kommande helgen inte har så många måsten, så jag ska göra mitt bästa med att försöka hålla det så. I bästa fall så kan jag få till något eller några långpass träning under helgen, det hade jag verkligen sett fram emot.
Jag är också taggad på att fortsätta sticka klart tröjan jag håller på med just nu, allt i väntan på att mitt nya garn ska komma. Det är en bra sporre 🙂 . Imorgon eftermiddag kommer jag tillbaka och då väntar en bra mix av färdigställande av lite jobb, men också både träning och vila.
Igår köpte jag en ny bok som jag tyckte såg spännande ut, titeln inbjuder ju till många nya tankar – Ät hjärnsmart! Jag ser fram emot att läsa den och få nya tankar och idéer att ta med mig. Förhoppningsvis så blir det inte alltför många jobbiga aha-upplevelser, utan hellre många positiva sådana. Det ska bli kul att läsa den hur som helst, parallellt med de mer lättsamma böcker jag håller på med som lyxläsning.
Nu är det dags att stänga väskan och sen promenera iväg till bussen som ska köra till Övik.
Trevlig onsdag!
Idag skriver jag i VK om ett ämne som är en viktig frihetsfråga, att alla – även tjejer – ska kunna känna sig trygga när de rör sig i staden. Alla har samma rätt till vår offentliga miljö och att några tar sig friheten att begränsa andras rörelsefrihet är helt enkelt oacceptabelt.
4 av 10 tjejer i Umeå är otrygga när de går hem på kvällarna
Jämställdhet är en frihetsfråga! Otryggheten ökar i vårt samhälle. För få sexualbrott utreds och klaras upp. Bland kvinnor i åldern 20 – 24 år uppger 42 procent att de ofta valt en annan väg, för att de känt sig otrygga och oroliga för att utsättas för brott. Detta enligt nationell statistik. 4 av 10 tjejer i Umeå i åldern 13 – 18 år, känner sig otrygga när de går hem på kvällarna enligt en lokal enkät.
Vi moderater tar deras oro på allvar.
Förra veckan presenterades Unga 18-enkäten. Undersökningen genomförs vartannat år av Umeå kommun och riktar sig till ungdomar i åldern 13 – 18 år. En mycket stor andel tjejer i åldern 13 – 18 år uppger att de känner sig otrygga när de går hem ensamma på kvällen. 41 procent är bl.a. rädda för sådant som att bli överfallna eller våldtagna när de går hem. Utvecklingen går åt fel håll.
Alla i Umeå ska kunna gå hem om natten utan att behöva känna oro när de går på dåligt upplysta gång- och cykelvägar. En väl genomtänkt ljussättning utmed gång- och cykelvägar är mycket viktig.
Vi moderater driver också frågan om att införa kameraövervakning på en rad platser, inte minst ur en trygghetsaspekt.
Kameraövervakning borde ske av platser som Rådhustorget och Vasaplan där många våldsbrott sker. Likaså i de områden som visar tendenser till ”social oro”. Tyvärr har våra moderata förslag om kameraövervakning fått avslag av fullmäktige.
Kameraövervakning ska inte ersätta patrullerande poliser eller andra satsningar, men är ett värdefullt komplement. Det behövs fler poliser, ökad kameraövervakning, betydligt hårdare straff, ett ökat förebyggande arbete med skola och socialtjänst. Umeå ska vara en trygg stad att vistas i – även på kvällar och nätter.
Åsa Ågren Wikström
Ordförande
Umeå Centrala Moderatförening
Trevlig tisdag!
Det blev en lång men bra vecka i huvudstaden och jag har många nya uppslag och idéer som jag ska jobba vidare med framöver, bra möten och samtal ger gärna sånt.
Det var ändå väldigt skönt att komma hem, precis som det alltid är. Även om klockan hann bli strax innan åtta på fredagskvällen så var det ljuvligt att packa upp ryggsäcken, tvätta av sig och dra på sig mjukisbrallor och tjocksockar. Det blev en stund i soffan framför teven med en stor kopp te som avrundning på veckan.
I lördags var det dags för den sjunde upplagan av Handelsgalan här i Umeå. Precis som vi brukar så deltog jag och Anders på den för att hylla våra handlare i Umeå. Ni vet ju att jag också har drivit företag inom handeln och är i stort sett uppvuxen inom familjeföretagandet där. Så det är mycket roligt att få delta på denna gala för att lyfta branschen som är så viktig för en levande stad.
Det var god stämning och många glada deltagare på galan som i år var helt slutsåld, lapp på luckan som de sa. Kul!
För vår del så blev det en relativt tidig kväll, det kändes att veckan har varit intensiv och att man inte längre är 25 år ?. Men jag tänker att man nog ska sluta när man har som roligast och då var det dags att promenera hem och sluta ögonen innan midnatt.
Jag har fått möjligheten att testa denna helt fantastiska mask och jag blev så nöjd så jag köpte den och formligen älskar den. Verkligen superskönt att tvätta ansiktet på kvällen och sätta på denna mask innan man går och lägger sig.
Jag beställde den på Swedish Beauty Factory och rekommenderar den varmt. Återfuktande och helt fantastiskt behaglig. Kolla gärna in deras webb du också!
Igår söndag så var det den första helt obokade dagen på ganska länge, så jag och maken passade på att använda början av dagen till ett besök på Iksu plus.
Jag är så himla glad och nöjd över ett rejält personligt rekord för löpningen för min del! Allt flöt på, benen kändes nästan som att de gick av sig själva och ljudboken som jag lyssnar på var inne i ett spännande parti, så jag landade min löpning på hela 15 kilometer! Det längsta jag någon gång tidigare har sprungit är en mil, så jag är så glad över att ha flyttat mina egna gränser för detta och nu vet jag att ännu längre sträckor också i framtiden kommer att vara möjliga. Pepp!
Idag ägnar jag dagen åt kommunfullmäktige i Umeå där den viktigaste frågan om att S och V vill ersätta Lagen om Valfrihet (LOV) inom hemtjänsten med Lagen om Upphandling (LOU) nu börjar debatteras.
Det är beklämmande att den socialistiska sidan i Umeå visar sån motvilja mot företag och företagare genom detta agerande. Att de också på ett sånt trist sätt vill beröva människors rätt att både kunna välja och välja bort en utförare för beviljad hemtjänstinsats.
Att det dessutom ofta är kvinnor som satsar och driver dessa företag gör ju saken ändå mer beklämmande. Vi moderater har jobbat hårt med denna fråga länge och det är nu tredje gången denna fråga debatteras på fullmäktige. Jag hoppas att S och V inte får sin vilja igenom utan att de blir nedröstade i fullmäktige.
Valfrihet är viktigt, och att det är individen som ska få välja, inte att socialistiska politiker ska välja utförare åt den som får hemtjänst. Är man inte nöjd med den utförare man har valt så finns möjligheten att kunna välja bort och välja en annan. Det går inte i vänsterns samhälle.
Vi moderater kommer alltid att fortsätta värna och kämpa för din rätt att få välja. Frihet är ett viktigt begrepp, inte bara i teorin utan i praktiken.
Trevlig måndag!
Då är det fredag och snart dags att summera en hel vecka i Stockholm. Det är bra att samla många möten med olika personer och organisationer som också är på plats i huvudstaden, istället för att resa oftare.
Början av veckan har jag i huvudsak ägnat åt regionala utvecklingsfrågor och som ni vet så skedde det i nära samverkan med Österbotten och fördjupade områden för samarbete med den nya färjan som bas och förutsättning för mycket annat.
I tisdags kväll så avrundades invigningen av Västerbottensveckorna på Grand med middag och denna gång fastnade både jag och maken på bild tillsammans.
Resten av veckan har fokuserats på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Både regionalt och lokalt står vi inför stora utmaningar att klara av om vi ska kunna bibehålla en god och hög nivå på vår välfärd. Det är frågor som alla brottas med och behöver jobba med både nu och framöver.
Digitalisering är såklart en del som påverkar allt vi gör och det är intressant att finnas mitt i denna tid. Än har vi inte kommit till den fas då vi på allvar diskuterar hur vårt arbetssätt bör ändras utan mycket av samtalen ägnas åt hur vi ska få in papper i datorn och tänka att det då är digitaliserat. Eller att diskutera om man ska dator, padda eller mobil.
Det kanske blir så naturligt när man ändrar såväl tanke som hur man kommunicerar men jag tror att vi alla behöver ändra synsätt och lyfta blicken.
Idag träffar jag moderata regionpolitiker från hela landet och diskuterar sjukvård och regional utveckling. Det är bra att få utöka både sina kunskaper och nätverk, men jag kan erkänna att jag ser fram emot att komma hem ikväll och att få sova i egen säng.
Egen härd är guld värd ?
Trevlig fredag!
Veckan har hittills gått i ett ganska högt tempo, i måndags flög jag ner till Stockholm på förmiddagen för att inleda veckan med möte mellan regionledningarna för Västerbotten och Österbotten för att diskutera gemensamma frågor. Denna gång var vårt tema kommande Botnia Atlantica-programmet och eventuella förändringar i det EU-programmet inför nästa programperiod för 2021 och framåt.
Samtidigt så åkte Anders över till Vasa för att Umeå och Vasa gemensamt skulle signera avtalet för den nya färjan som nu ska byggas och vara klar i april 2021. Det är en mycket central och viktig fråga för både Umeå och Vasa, likväl som för Sverige och Finland. Vi har ju haft färjeförbindelse länge och den nuvarande båten (ja, jag vet att det är större än en båt, men ni fattar 🙂 ) har gjort sitt och det är dags för en större för att möta upp behovet av såväl passagerare som frakt.
Det blir verkligen bra att kunna få den mest miljövänligt drivna färjan samtidigt som vi fördjupar samarbetet ännu mer med Österbotten. ????
Vi har cirka åtta mil mellan Umeå och Vasa vilket gör att Vasa är vår närmsta stad och med den nya färjan får vi ett ännu mer smidigt sätt att ge förutsättningar för näringsliv, organisationer och besöksnäring att stärkas. Vi pratar om detta som en blå motorväg och på europeisk nivå är man mycket positiv och intresserad av detta som en förlängning och förstärkning av Ten-T som är transportkorridor genom Europa.
Igår började jag morgonen med att vakna tidigt, ja ni vet att jag tycker att det är lite onödigt när man har en stund ledigt, men det är som det är med det 😉 .
Förmiddagen skulle egentligen ha använts till resande men eftersom jag redan var på plats i huvudstaden så bytte jag om till träningskläder och sprang en halvtimme på löpbandet samtidigt som det ljusnade. Det blev en bra start på dagen och det här med att vara klar med träning innan klockan åtta på morgonen kändes riktigt bra. Få se om det blir fler gånger framöver 🙂 .
Vid lunch så inleddes invigningen av Västerbotten på Grand som i år har gått av stapeln 29 år i rad, så nästa år blir det 30-årsjubileum. Långsiktighet och uthållighet i påverkansfrågor är centralt och trots att det med regelbundenhet kritiseras i lokalmedia så känns det som att det inte är samma ”gnäll” längre, i alla fall inte lika mycket som tidigare år. Förståelsen ökar successivt för att vi som en nordlig region med jämförelsevis långt till centrala Europa och med relativt sett få invånare som därigenom måste samverka med andra för att lyckas förmedla vår kunskap och kompetens och öka attraktiviteten för vår region.
Under eftermiddagen delades Västerbotten Grand Prix ut och i år var det en verkligt bra mottagare i form av Change the Game. I somras fick jag möjligheten att träffa Tom Englén som driver detta i Umeå och hela projektet syftar till att öka barn och ungas rörelserikedom, att skapa det som på engelska kallas för physical literacy. Läs gärna mer på deras sida.
Man har sett att unga i skolåldern idag kan bli sittande upp till 8-9 timmar per dag och det behöver man inte vara expert för att förstå att det inte är bra. För både individen själv och samhället är det stora problem som kommer när barnen växer upp utan att ge sig själv förutsättningar att må så bra som möjligt. Så att röra sig regelbundet är livsviktigt.
Idag och de kommande dagarna väntar möten på SKL och det blir intressant och roligt, precis som det brukar vara. Idag ges nog inget utrymme för träning, men det blir promenader för mig istället så det får vara good enough idag.
Trevlig onsdag!
Som jag trodde så blev det en bra men mastig studieresa till Oslo med den moderata regionfullmäktigegruppen. Vi hade intressanta möten med det norska vård- och hälsosystemet och träffade läkare och sjukvårdsdirektör för att få en inblick i deras verksamheter. Vi fick också ett intressant besök på Oslo Cancer Cluster som jag tyckte var bra, att få ihop alla olika kompetenser och forskning i samband med inkubatorer för att få till en viktig verksamhet i ett oerhört centralt område är bra att knyta kontakter med.
Det är alltid bra att lära sig mer om allt möjligt förstås, och varje dag finns det nya chanser att förkovra sig. Ni vet ju att jag är en nyfiken person som tänker att varje människa jag möter kan saker som jag inte kan, och det är en god chans att själv lära sig mer bara genom att lyssna och prata med dem.
Som den politiskt intresserade person jag är så ger det alltid en extra dimension att få besöka olika länders parlamentariska hjärta, som här i Stortinget i Oslo. Byggnaden är ritad av en svensk arkitekt som hette Emil Victor Langlet och uppfördes 1861-1866. Den har precis nu utökats med en ny del och vi fick faktiskt inviga ett av de nya konferensrummen där.
Vi hade mycket bra träffar med företrädare från vårt systerparti Höyre och det var nog resans höjdpunkt för min del. Att diskutera politik med likasinnade och inse att vi är väldigt lika med liknande problemställningar, samtidigt som skillnaderna mellan våra länder också finns, ja det är riktigt roligt. De regionala utvecklingsfrågorna lyfte jag också och jag ser fram emot att fortsätta utöka mitt nätverk inom dessa områden.
Vi diskuterade både EU-medlemskapet och NATO, där våra respektive länder just nu är med i varsin organisation och står nära den andra. Just den dagen vi träffade dem, i torsdags, så var de i slutfasen av att ha förhandlat klart sitt regeringsunderlag som sen blev klart och Höyre hade äntligen lyckats få ihop motsvarande vår allians utom centern som ny regering. Grattis till dem! Dessvärre landade vi hemma i Sverige på fredag till ett tråkigt besked för oss som ville ha en borgerlig statsminister. Men det är nu 1330 dagar kvar till 11 september 2022 när det är nästa ordinarie valdag, så det är bara att jobba hårt för det.
Det var en bra resa med god stämning och vi fick många bra samtal med kollegorna under dessa dagar, så trots att det var långa dagar och typ ingen tid för vila så jag var ganska mör när jag kom hem i fredags. Det blev en lugn fredag och igår så hade jag nästan lite myror i benen efter avsaknad av träningen sen i tisdags.
Det är ju såklart ingen som helst stress över att ”missa” (ni vet hur jag menar) träning ett par dagar, men när det har blivit en vana att få röra på sig och svettas lite så känns det att kroppen saknar det när det inte finns tillfälle för det. Så igår lördag så hade jag och Anders inget inbokat så vi promenerade i kylan och körde sen ett långpass på Iksu. Jag var så glad och nöjd över känslan i kropp och knopp efter att ha fått till tio km löpning och sen en lång och vilsam yogastretch efteråt.
Senare på kvällen igår så var det skönt att känna sig lite mör i benen, så jag fortsatte med framstycket till tröjan i väntan på nytt garn som sen ska bli en tröja till dottern. Det är också avkoppling för mig.
Jag började lördagen med att ringa och gratta min son som fyllde år igår. Helt otroligt att han fyller 22 år, han är ju alltid min lilla kille 🙂 . Samtidigt som det är värmande i hjärtat att titta på foton från när barnen var små, så är det så häftigt att få följa dem på sina respektive livsresor och kunna hjälpa dem när de vill och behöver. Underbart.
Idag är det också en kylig dag men solig och klar, så nu är det en dag med förberedelser inför den kommande veckan som väntar. Jag har en synnerligen fullspäckad vecka i huvudstaden framför mig med möten om regional utveckling, invigning av Västerbotten på Grand, SKL och sjukvårdsfrågor, så det är dags att packa en liten väska för detta. Jag har också en del att göra klart i form av protokollsjustering och några olika överläggningar som ska klaras av under dagen. Men jag har som ambition att också köra ett styrkepass någon gång under dagen som omväxling till gårdagens konditionspass.
Jag hoppas få tillfälle att hinna uppdatera bloggen under den kommande veckan, men om jag inte får så mycket utrymme för det så vet ni att ni är varmt välkomna att följa mig i mina andra sociala mediekanaler 🙂 .
Trevlig söndag!
Denna vackra blombukett med alldeles ljuvligt doftande rosor stod hemma på bordet när jag kom hem efter min fullmatade mötestorsdag. Så jättefina och de lever än och doftar gott. Jag fick också ett jättefint kort av maken med ett innehåll som värmer i hjärtat.
Senare idag ska jag stänga en liten väska för att åka till Oslo med den moderata gruppen i regionen (ja, ni vet det som tidigare var landstinget 😉 ). Vi ska göra ett studiebesök där och har ett intressant program för det som innehåller mycket, bland annat ett besök på Oslo Cancer centrum, universitetssjukhuset och även möte med vårt systerparti Höyre och ett besök i Stortinget som jag ser fram emot.
Det känns som att det blir ett mastigt program med få pauser, i Norge har de ju till exempel inte samma sed för att äta lunch som vi har så jag tar nog med lite nödproviant i väskan 😉 . Jag hoppas få möjlighet att hinna uppdatera er, men om inte det hinns med så får ni gärna följa mig på Instagram och Facebook där det nog blir kortare och mer frekventa inlägg. Om ni vill och har lust förstås 🙂 .
Ja hörni, det här med regeringsbildningen… Det börjar likna en fars och jag förstår den frustration som vår eminente talman Andreas Norlén delvis gav uttryck för igår på sin presskonferens. Att begära mer tid för förhandling när det har gått mer än fyra månader efter valet tyder ju på en nonchalans som inte är av denna världen från Löfvens sida.
Kan inte låta bli att dela tweeten från Carl Bildt, det känns som att han verkligen prickade huvudet på spiken. Precis som talmannen sa igår så håller jag med om att det är lätt att förstå om svenskarna blir less på detta och att det aldrig verkar komma till något beslut. Vi får se imorgon vilken statsminister som talmannen kommer att lägga fram för beslut i kammaren i riksdagen. Sen votering på fredag. Det är bara att hoppas att det blir ett beslut så att vi kan få lägga fokus på politiska sakfrågor istället för denna soppa.
De kommande dagarna ger inget utrymme för egen träning, så jag ska försöka hinna med ett pass idag innan flygtaxin kommer. Bara att få röra på sig litegrann blir skönt!
Trevlig tisdag!
Då har den nya veckan dragit igång och jag har haft fullt upp med en mängd praktiska ting sen tidig morgon. Igår hade jag tänkt att det kanske blir en lunchlöpning idag, men så har snön vräkt ner sen länge så jag får se hur jag gör med det där.
Det kändes helt rätt att börja med en ny anteckningsbok när mina nya uppdrag nu är igång och jag föll för den fina vinröda färgen på denna när jag gick förbi Åkerbloms i fredags. Trots att jag verkligen tycker om att skriva på datorn så är det en speciell känsla av att skriva för hand, det går inte att komma ifrån.
Dessutom så tycker jag om att ha kvar mina anteckningsböcker med både kom-ihåg-att-göra-saker som andra tankar och reflektioner. Såväl formatet som papperskvaliteten är viktig för mig, så när jag för några år sen provade denna variant så behövde jag inte leta vidare. Passar som hand i handske för mig.
Genom åren har jag jobbat en del med textning i olika former (ja, alltså med penna och papper med olika stilar) och för många år sen började jag med kalligrafi och när jag får lite tid över nån gång så tycker jag om att öva på det. Jag säger öva med emfas för det är verkligen en konstform som det är imponerande att se de som verkligen kan utföra. Det var länge sen jag hade tid för det, men kanhända blir det framöver när andan faller på.
Sedan jag senast uppdaterade bloggen i onsdags (ledsen för något långt uppehåll) så har jag haft en bra men full-fokus-torsdag med första mötet med nämnden för regional utveckling där jag är vice ordförande. I uppstarten är det mycket som ska falla på plats och hållas koll på, men allt gick enligt plan och som det var tänkt.
Utöver politiken så är det en mängd praktiska saker som ska ordnas också och jag ser fram emot när allt är klart med teknik, arbetsplats, passerkort och sånt. Då är det enklare att fokusera på sakfrågorna och det ska bli roligt.
För att både skapa och förbruka lite energi så har jag och maken ägnat en stund varje dag åt att träna i olika former, så jag är så glad och nöjd över att ha varierat mellan promenader, löpning, styrketräning och simning. Det är min melodi, variation i träningsformerna. Den bästa träningen är ju den som blir av, och det man har lust att göra är det lättare att ta sig för.
Sen följer vi ju såklart rikspolitiken eller snarare kanske bristen på densamma. Jag blev helt ärligt grundligt besviken och sorgsen i fredags när centern gick ut med att de väljer socialdemokraterna före moderaterna som regeringsbildare. In i det sista så ville jag inte tro det. Det är femton år av allianssamarbete som då går i graven på riksplanet. Jag skriver på riksplanet, för både lokalt och regionalt har vi gott samarbete inom alliansen och det vill vi förstås fortsätta med.
Trots att man blir besviken, vilket man förstås får bli och också ge uttryck för, så tycker jag också att det är viktigt att precis som alltid annars skilja på sak och person. Har man själv varit utsatt för grova personangrepp så vet man hur det är och det är så lågt agerat att kasta skit på personer. Det vänder sig verkligen i magen när man ser vissa som tar sig rätten att häva ur sig i stort sett vad som helst på offentliga personer, politiker eller andra. Jag brukar alltid undra om de själva skulle vilja att andra gjorde samma sak mot dem själva.
Igår hade liberalerna möte där de efter debatt med många förespråkare för att välja Ulf Kristersson till statsminister istället för Löfven, ändå valde med majoritet att hellre vilja sossarna i regeringsställning. Det kändes ändå bättre att höra och se deras argumentation och att de inte var överens om beslutet, än att som centern vara helt eniga på deras partiråd om att välja sossarna. Så nu får vänstern avgörandet i sin hand (de som inte skulle få något inflytande enligt C och L) för att besluta om Löfven ska väljas på onsdag eller inte.
Vanligtvis så har jag oftast mobilen och/eller paddan framme för att snabbt kunna följa händelserna som sker politiskt, men jag har faktiskt inte tittat så mycket på dem under helgen utan istället handarbetat. Det kändes mer produktivt och vilsamt än att bli frustrerad över andra partiers val. Så jag gjorde klart bakstycket till den tröja jag håller på med nu och har snart hunnit halvvägs på framstycket.
Det blir roligt att snart få börja med ärmarna och mönsterstickning, innan garnet till dotterns tröja anländer. Det är så roligt att ungdomarna vill ha stickade plagg, mest för att jag då får just sticka dem 🙂 . Så det ska bli kul med nytt garn, det är alltid inspirerande.
Ikväll väntar det årets och januari månads första gruppmöte med moderaterna här i Umeå och det blir roligt att träffa partivänner som man ännu inte har hunnit se i år efter helgerna. Det är bara att hoppas att snöandet ger med sig litegrann tills det är dags att promenera till stadshuset ikväll, den som lever får se.
Trevlig måndag!
Igår inleddes mina nya uppdrag med regionstyrelse och det blev en synnerligen fullmatad mötesdag. Korta men bra informationer från de flesta av de övergripande områdena som regionstyrelsen ansvarar för. När man har hunnit vara med ett tag i politiken och inom flera olika organisationer och kommuner, så känns det faktiskt ganska bra att både ha god förståelse för hur en politiskt styrd organisation fungerar och samtidigt inse hur mycket det finns kvar att lära sig om.
Det känns tryggt att ha god kompetens i tjänstemannakåren, precis som det ska vara. Ända sen jag först klev in i politiken så har jag varit besjälad av att låta kompetenta och kunniga tjänstemän få utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som jag har försökt få utrymme för politiken att göra sitt. Det är inte alltid lätt och en klok person sa en gång till mig att jag skulle försöka se det som en pardans där båda parter måste hålla koll på var man sätter fötterna och vem som styr 🙂 .
Dansmetaforer har ju alltid funkat för min del, det är ju en betydande del av min uppväxt som jag har ägnat åt dans i olika former som ni vet. Mitt synsätt är och har alltid varit, att politiken säger vad och tjänstemännen hur. Då riskerar man inte att blanda ihop rollerna.
Om en stund är det dags att promenera iväg till landstingshuset (det känns som att det kommer att få kallas det ett tag till, regionhuset är det inte så många som är bekanta med trots att det är samma byggnad som nu är region 😉 ) för dagens sammanträden med HSN, hälso- och sjukvårdsnämnden.
Jag har ju tidigare genom åren varit vice ordförande för socialnämnden i Boden och det var en tuff period med många tunga beslut att fatta för att kunna vända ett minus på 46 miljoner kronor till ett plus på elva miljoner när vi lämnade. Såklart var det med tungt hjärta jag emellanåt vägde mellan olika förslag, men samtidigt så måste verksamheten anpassas efter givna ekonomiska ramar.
Så jag har viss erfarenhet från den sektorn och ser fram emot att få jobba mer med hälso- och sjukvårdsfrågorna även på regionnivå här i Västerbotten. Även denna dag kommer att fyllas av informationer från professionen och det ska bli intressant att ta del av. Igår kväll, efter mötena och lite mat, så gick jag igenom handlingarna inför dagens sammanträde och jag känner mig tillfreds med att ha hunnit få en hel del erfarenhet vid inläsningen.
Jag minns mitt allra första möte inom den politiska världen i socialnämnden då jag försökte hänga med och förstå, framför allt alla förkortningar och ”fikonspråk” som alla områden har, det var en utmaning. Men successivt så blev det lättare att förstå. Och jag hade hela tiden (eller försökte i alla fall) i huvudet att det är meningen att professionen ska kunna detta och min roll som förtroendevald är en annan. Men det är inte alltid lätt när man gärna vill kunna det man pratar om.
Det är bra att påminna sig själv om det ibland, alltså ens uppdrag som förtroendevald. Om både professionen och politiken är trygga med sina roller och uppdrag så tror jag att det blir enklare att dels förstå den andres uppgift, dels skapa färre låsningar och missförstånd.
Man får göra det man kan, med det man har, där man är helt enkelt.
Trevlig onsdag!