Åsa Ågren Wikström

Variationen ger energi

Publicerat den av agrenwikstrom

Umeå september

Det är svårt att låta bli att njuta av det härliga septembervädret som har varit många dagar nu. Bortsett från idag då det ösregnar och prognosen har varnat för kraftiga vindar och ännu mer regn senare idag. Bara att hoppas på att vi slipper översvämningar på olika ställen i stan.

Bilden här ovan tog jag för ett par dagar sen vid en av våra promenader. Det kanske bara är inbillning men jag tycker att träden har varit gröna ovanligt länge i år, det är först nu som det börjar skifta mot höstfärger. Eller så är det bara det faktum att man är på hemmaplan och ser dem varje dag, vad vet jag.

Umeå höstbild

Denna bild är från söndagens promenad och här ser man att det har börjat skifta mot höst. Ändå häftigt att se när naturen förbereder sig för höst och vinter.

Dagarna fylls av jobb och just nu är det regionala utvecklingsfrågor och elflyg som står på min agenda. Lite senare idag väntar sammanträde med den svenska delegationen i Regionkommittén, så då är det europeiska frågor som ska avhandlas. Variationen i mina uppdrag är det som ger mig energi och att jobba med utveckling i en mängd olika områden som ändå hänger ihop.

Umeälven kvällspromenad september

Under hela coronatiden så har jag och maken ändå fått till regelbundna promenader, det är skönt att både röra på sig och hinna med samtal om allt mellan himmel och jord. I måndagskväll efter gruppmötet med fullmäktigegruppen var avslutat, så remmade vi träningsskorna och gick en promenad. Denna bild är från den promenaden och Umeälven visade sig från sin vackra sida.

Just idag så känns det som att det antingen blir en vilodag från träningen eller så blir det något styrkepass senare i kväll, det lär i alla fall bli inomhus med tanke på ovädret ute. Nu är det i alla fall dags att fylla på kaffekoppen och fortsätta med dagens uppgifter.

Trevlig onsdag!

Icke-verbala signaler saknas

Publicerat den av agrenwikstrom

Det har nästan börjat bli rutin att varje vecka nästan bli lite förvånad över att det redan är torsdag, men det är samma sak även denna vecka. Kanhända är det ändå ett tecken på att det är ganska mycket att göra, möjligen med tillägget att det är roligt också. Tiden går väl sällan så snabbt som när man har kul, det är ju värre när det är tråkigt eller när man väntar på något särskilt. Som när man var liten på julafton och man väntade på att tomten skulle komma, jösses vilken lång dag det var!

Sammanträdena är lika omväxlande som vanligt, denna vecka har jag bland mycket annat avhandlat regionala utvecklingsfrågor, hälso- och sjukvårdsfrågor och miljö- och klimatfrågor på europeisk nivå. Det är ju förstås en av anledningarna till att det känns som att tiden går fort. Och än är ju inte jobbveckan riktigt slut. Det som ofta slår mig är att hur olika de olika områdena än kan verka vara, så hänger det ändå ihop. Vilket förstås är en av anledningarna till att jag tycker att det är både roligt, lärorikt och intressant att kunna få vara med och påverka.

Jag har sedan årsskiftet börjat använda en träningsapp som heter Twiik, mest för att jag då hade planen att klara av Göteborgsvarvet i maj men det blev ju såklart inställt som allt annat detta år. Hur som helst så har jag fortsatt att använda appen för min egen del för att ändå se hur min träning utvecklar sig. Det tycker jag är roligt att följa, i synnerhet när man kan se över tid hur det går. För min del så har Corona medfört betydligt mer tid för motion, när allt jobbresande helt har pausats. Just att jag har fått mer tid för motionerandet är väl det enda som möjligen är lite positivt med detta konstiga år.

Som ni vet så blir det mycket promenader för mig och maken, varje dag faktiskt, och det kompletterar jag sen med att cykla mtb, springa, styrketräning, kondition och rörlighet. Allt beroende på vad jag känner för just den dagen och har tid att göra. Bilden här ovan kommer från kvällspromenaden i tisdags och det är ju helt fantastiskt vackert med fina septemberkvällar! Umeälven gör sig väldigt bra med klarblå himmel och sol 🙂 .

Annars så ser de flesta mötesdagar ut ungefär så här, med någon variation beroende på vilket digitalt verktyg som man använder. Igår var det utskottsmöte i ENVE i Regionkommittén och jag kan nog ganska enkelt säga att just i det forumet hade jag mycket hellre träffats fysiskt. Det är mycket mer ansträngande att ha simultantolkning från olika språk med lätt fördröjning digitalt än fysiskt, så jag var rejält trött igår kväll. Dessutom när det sker från spanska/franska/italienska/tyska till engelska och berör emellanåt ganska tekniska miljöfrågor. Det tar helt enkelt betydligt mindre energi att kunna diskutera vid ett fysiskt möte när man har tillgång till alla andra icke-verbala signaler också.

Nåja, om några minuter är det dags för voteringsförfarande i Regionkommittén så jag ska logga in i de systemen för att genomföra det. Det som ändå är ganska lätt att konstatera är att vi i Sverige har kommit hyfsat långt med vår digitala vana, i alla fall om man jämför med uppkoppling och andra problem som uppstår för några europeiska kollegor. Men blir bra när det så småningom kommer att vara möjligt att kunna ses för relativt normala mötesformer igen. Först ska vi få kontroll på coronapandemin förstås, hälsan går först. Alltid.

Så håll i, håll ut och fortsätt hålla avstånd med nytvättade händer, så hjälps vi åt att ta oss igenom detta.

Trevlig torsdag!

Årets skräll: tidigare S-politiker blir medlem i Moderaterna!

Publicerat den av agrenwikstrom

Veckan inleds med en glädjande och inspirerande nyhet, nämligen att en av Umeås mest kända socialdemokratiska profiler Christer Lindvall har blivit medlem i Moderaterna. Christer har varit ordförande i Umeå Arbetarkommun och ordförande i den lokala Ersboda S-föreningen och heltidspolitiker i 16 år, samt därutöver varit partiombudsman för S i Västerbotten. Nyligen så avsade han sig sitt sista uppdrag för S och meddelade då att han avsåg att lämna partiet och antydde att han övervägde att engagera sig i ett annat parti.

Idag meddelar Christer Lindvall att han efter 45 år i S har blivit medlem i Moderaterna. Han säger att vi lever i en ny tid med nya problem och att Sverige och Umeå har förändrats. Lindvall menar att det bara är ett parti som tar frågan om lag och ordning på allvar – Moderaterna.

Som ordförande för Umeå centrala Moderatförening är det väldigt glädjande att kunna hälsa Christer varmt välkommen till oss i Moderaterna! Som lite kuriosa kan jag säga att vi båda som ex-Norrbottningar och numera boendes i Umeå brukar ha många glada skratt och med glimten i ögat har vi genom de senaste åren diskuterat olika aktuella frågor i kommunfullmäktige 🙂 . Christer Lindvall tillhörde den gamla stammen av socialdemokrater som vi moderater alltid har kunnat ha ett gott samarbete med, tuffa motståndare men alltid korrekta och pragmatiska.

Christer bor själv på Ersboda och berättar att frågan om att bekämpa brottsligheten står högt upp på hans agenda. Det måste tas krafttag mot de kriminella och öka tryggheten för Umeåborna och han säger att folk på Ersboda är oerhört less på brottsligheten som drabbar deras område. Det är glädjande att Christer säger att det bara är Moderaterna i Umeå som bryr sig och kommer med förslag för att vända utvecklingen.

I viktiga frågor har vi varit överens, som att vara tillväxtvänlig, att arbeta och göra rätt för sig, tuffa tag mot kriminella och en restriktiv flyktingpolitik. Då blir det inget stort kliv att engagera sig i Moderaterna. Vi ökar nu takten inför valet 2022 och ser fram emot att välkomna fler som vill bidra till en bättre politik för Umeå, länet och landet.
Välkommen att engagera dig du också!

Trevlig måndag!

 

Välkommen september och en ny nivå av utmaning

Publicerat den av agrenwikstrom

Min absoluta favoritmånad är äntligen här! Och vilken inledning det blev på denna fina månad igår, solig och vacker dag som började med en morgon med en härligt krispig luft. Just nu så njuter jag i fulla drag av detta, det är liksom bäst att passa på för hips vips så är det ett annat väder 😉 .

Just därför så passade jag på att ta en cykeltur i I20-skogarna igår på lunchen, det var verkligen helt optimalt väder för det. Jag tänkte när jag kom hem igen att om någon skulle behöva säljas in på att vara ute i naturen, med eller utan cykel, så skulle det inte bli bättre förutsättningar för det än vad det var igår. Och idag är det nästan exakt samma sak. Det känns nästan jobbigt att jobba inomhus dessa dagar, särskilt när man vet vilken årstid som väntar efter hösten… Men, jag tar det som ett beting eller en morot att hinna med både och. Så kanhända blir det en promenad eller löpsväng under lunchen idag. Det är så mycket värt och ger sån fin energi att orka med det som väntar.

I lördags så gjorde jag och maken några timmars rundtur i kommunen och passade på att se Sveriges nordligaste och Västerbottens enda skeppssättning, som är från bronsåldern.

Vi fortsatte i historiens spår och tittade på hällristningarna i Norrfors som man tror är mellan 4000-5000 år gamla. Dessa hittades så sent som 1984 och platsen är en av nio med hällristningar i Norrland. Alla är belägna vid vatten, så sannolikt har platsen haft betydelse.

Som synes så hade vi vackert väder även under helgen och det är som sagt bara att passa på att njuta av det. Det finns mycket att se och uppleva i närområdet, så passa gärna på innan snön och vintern är här.

Koftan som jag har stickat på ett tag gjorde jag klart i fredags, efter att ha monterat den och blockat den (man tvättar ullen i handtvätt, låter den lufttorka på plant underlag efter att ha spänt ut den i önskad storlek) så sydde jag fast knapparna. Det blev en uppskattad present till svärmor, och det värmde gott i hjärtat. Jag blev faktiskt nöjd med slutresultatet och den passade fint på henne också, så nu hoppas jag att den kommer att värma gott under kallare dagar.

För mig har handarbete alltid inneburit avkoppling, att skapa något med händerna som man får se växa fram till ett plagg eller något annat, eller brodera en tavla har jag pysslat med sen jag var femton år. Jag fick ett julbroderi när jag var tretton-fjorton år, som fick ligga tills jag fick lust att testa och det var roligt och gick ganska snabbt att få det klart, så jag har fortsatt sen dess. Just nu är det stickningen som ligger mig närmast, mest för att det är ganska socialt om man jämför med att sätta sig vid symaskinen. Med andra ord så funkar det bättre att se på teve samtidigt. 🙂

Under helgen så började jag på en kofta i mohair-silke-garn och OJ så underbart det är att sticka med! Det ska bli en sorbetcardigan och ni ser ju att det ser ut som sorbet 😉 . Det är dock en ny nivå av utmaning för min del, mönstret jag köpte till denna är nämligen på danska (!). Men det mesta är ju likt och annars får man använda tidigare erfarenheter och kanske försöka göra en översättning. Att ha ett handarbete på gång, där tidspress saknas och det bara är roligt är en fin avkoppling. Bara att se bilden här ovan gör att jag längtar till att få sätta mig med stickningen!

Men det får bero tills ikväll, först är det jobb som väntar.

Trevlig onsdag!

Bildskärm och min framtida hälsa

Publicerat den av agrenwikstrom

Visst är det vackert? Jag tog bilden i förrgår på vår kvällspromenad. Umeälven och ett sånt vackert ljus att alla filter blir helt överflödiga. Det är nästan som att augusti och sommaren kämpar järnet innan hösten kliver in. Ni vet ju att min favoritmånad på året står för dörren, jajamensan snart är det september! Men varje månad har ju sin tjusning. Nåja, kanske att novembers tjusning kan vara lite ansträngande att hitta, men de övriga har ju sitt att bjuda på.

En bild från gårdagskvällens promenad broarna runt i Umeå, krispig luft men en vacker sol!

Det är redan torsdag och veckan rusar på, även om jag försöker att hålla nere tempot ännu en stund så är det inte helt enkelt. Då är det ju tur att jag tycker om det jag jobbar med och har ynnesten av att kunna jobba i hemmakontoret. Smidigheten och enkelheten med att ha kontoret hemma är ju förstås en stor fördel, samtidigt som det inte alltid är lika enkelt att ”lämna jobbet”. Nästan samtliga uppdrag kommer att fortsätta digitalt åtminstone till årsskiftet, och min spaning är nog att det även framöver kommer att bli avsevärt många mer digitala möten. Det går ju inte att komma ifrån att det är väldigt smidigt att kunna träffas från hela landet utan att man behöver resa. Det funkar för kortare avstämningar och när man är i sammanhang där man helst har träffats och/eller redan känner varandra.

Men de fysiska mötena behöver man också, utöver att kunna i realtid diskutera när man ser varandra så är det ofta som man skapar nya och breddar sina befintliga nätverk genom att just träffas. Så jag ser fram emot att så småningom kunna börja träffa kollegor från hela landet och Europa igen. Men än är vi inte riktigt där och jag hoppas bara innerligt att alla fortsätter att hålla distansen, tvättar händerna och stannar hemma när man har minsta symptom.

Under våren har vi också jobbat hemifrån och i stort sett uteslutande haft digitala möten, och nu när hösten ser ut att bli på samma sätt så har vi funderat på att komplettera vårt hemmakontor med större bildskärmar och webbkamera. Så nu återstår att grotta ner sig i vad som skulle vara rimligt och lämpligt att ha. Som med det mesta av teknikrelaterade grejer så är det mycket att lära sig, men då är det ju tur att jag gillar teknik 🙂 . Att dessutom ha egna barn (eller ja, unga vuxna är de ju men för mig är de ju alltid mina barn) som är kunniga i området gör ju att det går bättre att få bra tips och kanske framför allt råd om vad som är onödigt för vårt behov. Det ska i alla fall bli bra att få en större skärm att jobba vid än enbart vid laptopen, så wish me luck i sökandet efter lämplig skärm!

Region Västerbotten och tidigare landstinget har under många år erbjudit de som under året fyller 40, 50 eller 60 år att genomgå en hälsoundersökning. För någon dag sedan fick jag en inbjudan till att göra en sådan och det har jag sett fram emot! Ni får själva gissa för vilken ålderskategori jag faller inom, och det är nog bäst att ni antingen gissar rätt eller håller det för er själva 😉 .

Haha, skämt åsido, jag tycker att det är en mycket bra sak att göra och som dessutom bidrar till att Biobanken norr kan få forskningsblodprov från en stor del av länsinvånarna. Forskning är livsviktigt och för mig är det helt självklart att bidra med det jag kan. Utöver att lämna blodprov till forskningen så tar man blodprover för analys av blodfetter och blodsocker, sen mäter man blodtryck, längd, vikt och midjemått. En sockerbelastning görs också för att se hur kroppen tar hand om socker. Under tiden som proverna genomförs så får man också svara på en enkät med frågor om ens hälsa och levnadsvanor.

Man mäter även BMI, alltså Body Mass Index, som är ett mått som jag inte menar säger så mycket, annat än om du har kraftig övervikt och använder det som hjälp att nå en mer hälsosam vikt. Men som en bekant till mig som är relativt kort och är tidigare bodybuilder sa för många år sen, så fick han ett bekymrat samtal från vårdcentralen när hans BMI var högt men när han väl kom på sin avtalade tid och hon såg hur hans kroppskonstitution var (alltså massiva muskler och superstark) så konstaterade de båda att BMI inte säger allt.

Som ni vet så är ju detta en av mina hjärtefrågor, nämligen att man via mer kunskap om hur kroppen ser ut invärtes kan få hjälp att själv må bättre och kunna göra det man själv kan för att undvika livsstilsrelaterade sjukdomar. På grund av coronapandemin så hade jag nästan ställt in mig på att just detta skulle skjutas framåt i tid, så jag blev extra glad när jag fick inbjudan att delta i detta.

Trevlig torsdag!

2 kommentarer

100 mil i Norrbotten

Publicerat den av agrenwikstrom

Sommaren är inte riktigt slut än och det är skönt tycker jag. Även om det är tydlig höstkänsla i luften emellanåt med en fin krispighet så får det vänta ett litet tag till. Veckan som kommer blir relativt fylld med jobb, men jag hoppas att det åtminstone inte kommer att regna så mycket så jag kan få till fin utomhusträning.

Vid den här tiden på året så brukar jag köpa lite nytt till kontoret som typ pennor och skrivbok, mest för att det är en härlig känsla att bära med sig från skoltiden, en höststart liksom. Det har jag inte gjort nu, men jag hittade en fin färg på en ny skrivbok som jag köpte tidigare i somras och den får vänta en stund till. Å andra sidan så kan man ju säga att detta år är ju inte så mycket som det brukar vara, men det kan bli bra ändå.

I slutet av förra veckan så hade varken jag eller maken något sammanträde, så vi satte oss i bilen för att köra norrut till mina föräldrar. Det kändes bra att kunna hjälpa dem med diverse praktiska saker och framför allt kunna ses och prata, låt vara med rimligt avstånd fortfarande. Tills dess man antingen har ett vaccin och/eller antikroppar så fortsätter vi att vara försiktiga, tvättar händerna och håller avstånd.

I Björkliden är det fint och där har det blivit skidåkning för min del.

I torsdags så gjorde vi en roadtrip i mitt gamla hemlän Norrbotten. Som alltid är det roligt att se ställen i länet där man har varit mycket som barn och denna gång så körde vi ända till Riksgränsen, sen blev det Björkliden, Abisko och ett stopp vid det vidsträckta och vackra Torneträsk.

Även om vädret var som det ibland är i fjällen, omväxlande, så var det ändå så fantastiskt vackert att se! Alldeles bakom min rygg när jag tog denna bild så var det poliser vid gränsen mot Norge, men det hoppas jag snart är över så att gränserna kan öppnas som vanligt igen.

Bilderna gör verkligen inte det mäktiga Torneträsk rättvisa, så får du möjlighet att besöka det så gör det!

Silverfallet i Björkliden är också vackert och mäktigt!

Vi valde vägen över Vittangi och Masugnsbyn på väg söderut från Kiruna och för mig som har mycket släkt runt om i Norrbotten kändes vägarna igen. Vi stannade till vid Jockfall inte långt från Överkalix, det är också ett mäktigt vattenflöde och populärt bland flugfiskare. När vi var hemma i mitt barndomshem igen så kollade jag mätaren i bilen och vi hade kört nästan exakt hundra mil på vår roadtrip. Till skillnad från när vi åkte söderut tidigare i somras så höll vi oss nu bara i ett enda län, vilket säger lite om hur stort det är. Ungefär 25 % av landets yta, men det är inte alltid enkelt att ta in avstånden om man inte har haft möjlighet att se det själv.

Mamma och pappa har ett äppelträd på gården som brukar ge mycket frukt varje år, men detta år verkar bli någon form av rekord. Det är så mycket att det inte kommer att gå att ta hand om allt, men det är vackert att titta på. Innan vi åkte hem till Umeå igen så fick vi en solig och fin dag där vi kunde sitta ute på altanen och äta tillsammans, perfekt!

Söndagar brukar vara en dag för förberedelser och jobb för min del och denna dag verkar inte bli något undantag. Väl medveten om det, så valde vi att ta en längre promenad på förmiddagen och det är alltid en god idé.

Trevlig söndag!

Helikoptertur över Umeå

Publicerat den av agrenwikstrom

Denna måndag känns det verkligen som att det är tillbaka till ”verkligheten” igen efter en fin sommar, även om det ännu inte är riktigt högtryck i almanackan. Men det är mycket som ska hinnas med ändå och förberedas. Just tiden för inläsning och förberedelser är faktiskt den största delen av mitt jobb. Eftersom jag nu, med rätt många års erfarenhet, vet hur snabbt det går att komma in i ett högre tempo efter sommaren, så anstränger jag mig faktiskt litegrann för att hålla kvar tid för reflektion och tankar. Och tid för träning förstås 🙂 .

Det är dock oftast en vackrare tanke än vad det de facto går att lösa i praktiken. Det betyder ju inte att man inte kan eller ska försöka ändå. Denna sommar har det blivit lite ”småjobbande” (om ni förstår hur jag menar) som har puttrat på litegrann, men utan att ta över alls. Så därför känns det inte svårt att snabbt komma upp i högre hastighet jobbmässigt, utmaningen blir istället att inte göra det på en gång.

I fredags värmde jag mitt mammahjärta med att få fira dottern som fyllde år och dessutom är hemma här just nu. Så mysigt! Snart bär det av söderut för dem igen, deras jobb och studier väntar. Men tills dess så passar jag på att njuta av att ha ungdomarna hemma.

Vi valde att ta en fin helikoptertur över Umeå, som gick upp längs Umeälven för ett fint fikastopp vid Vindelälven, innan flygturen sen återvände till Umeå igen. En riktigt vacker och häftig tur! Det är något annat att få se sin stad från ovan och att dessutom kunna få göra det med familjen var fint. Vi saknade dock sonen som jobbade och hade beredskap, men vi hoppas ha möjlighet att kunna ta en tur längre fram med honom också. Som vanligt så fick vi utmärkt service med trevlig pilot på Jon Air och vilket härligt minne vi skapade oss på fredagen!

Denna vecka innehåller förutom mestadels inläsning, skrivande och förberedelser, även sammanträde med Kvarkenrådet. Det är alltid inspirerande och intressant att få jobba med vännerna på den finska sidan i frågor som handlar om infrastruktur och samarbete. Så det ser jag fram emot.

Trevlig måndag!

Augusti, aktivitet och aha-upplevelse

Publicerat den av agrenwikstrom

Augusti har börjat på ett fint sätt och snart har halva sensommarmånaden passerat, det är egentligen inte klokt vad tiden går fort. Eller så är det ett tecken på att man har mycket att göra, fast just nu är det enbart lustfyllt med sommarkänsla kvar. Det får man tacka värmen och solen för. Augusti kanske kände att det behövde kompenseras lite för julivädret, vad vet jag.

Jobbet har småputtrat lite grann hela sommaren faktiskt men ännu inte dragit igång för fullt och jag hoppas kunna få till en relativ mjukstart. Det hoppas jag varje år men har inte lyckats så bra alltid 😉 . Nåja, det är bara att försöka och göra sitt bästa med att hålla i sommarkänslan ett tag till.

Sista helgen i juli så tog jag och maken ett impulsbeslut och körde till våra ”hemmafjäll” i Hemavan för ett par dagars vandring. Så bra beslut! Det är verkligen så underbart att vara ute i naturen och sommartiden i våra fjäll är så härlig. Ja, vinter också förstås, men det märks tydligt att så många fler nu också upptäcker och vill upptäcka det vi har närmare oss.

Jag pratade med några vänner från södra delen av landet som ville kolla hur nära vi hade till länets fjäll och när jag sa att det tar knappt fem timmar att köra till Hemavan från Umeå (allt i Västerbotten) så blev det en kort tystnad innan det kom ett ”ojdå, så långt bort?” 🙂 . Så det här med att den reserestriktion på två timmar som infördes i början av coronapandemin sen ett bra tag är upphävd betyder förstås mycket för oss i norra delen av landet som har längre avstånd till det mesta. Vi pratade faktiskt om just det när vi körde till Hemavan, att vi faktiskt inte skulle ha kunnat göra just det med en tvåtimmarsgräns.

För vår del så blev det ett par dagars vandring i Hemavan längs Kungsleden bland annat upp mot Viterskalet. Vi fick alla väder (förutom snö) på vår tur och även om det förstås är mest behagligt med vackert väder så finns det ändå en tjusning i att det kan vara så snabba väderomsvängningar i fjällen. Det gäller att försöka ha så god koll som möjligt på vädret och ens egna förutsättningar och inte chansa, så är det upplagt för en fin upplevelse i naturen.

Efter närmare trettio kilometers vandring denna gång, så var det nödvändigt att köpa nya vandringskängor. Mina har fått jobba rejält och jag nöter alltid upp skor från insidan (mycket knepigt, men bara att acceptera) så när stoppningen främst i hälarna är helt slut så får man ju tyvärr skavsår och det är ju inte direkt så roligt. Dessutom så började jag fundera på när jag köpte mina kängor och landade i att de har fått jobba i en sisådär elva-tolv år, så man kan väl säga att det var dags för en uppgradering. Men ni vet hur det är med väl ingångna dojor, de vill man inte så gärna byta ut.

Så efter noggrann provning av några olika modeller så landade jag i dessa som jag köpte på Naturkompaniet här i Umeå. Jösses vilken kundtillströmning de hade hela tiden, det märks att många har fått ett intresse (och kanske möjlighet och tid) för att vara ute i naturen. Kul!

Redan för fem år sen så började vi prata om att kanske testa vandringsstavar också, men det har liksom inte blivit av. Förrän nu, och det kan ju hända att stavar på vandringar kan ge en aha-upplevelse 🙂 . Så nu ser jag fram emot hösten och kommande turer ute!

Som ni vet så tycker jag om att läsa och har genom hela barn- och ungdomen varit i det närmaste en bokmal, och nu har jag fått tid till mer lyxläsning igen. Det uppskattar jag verkligen och att maken är likadan gör ju allt lite enklare 🙂 . Jag har läst mycket bra böcker i olika genrer men måste bara få berätta om denna triologi som verkligen sög in mig i berättelsen. Det är Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo som är så väldigt bra. Jag läste den första delen ”Jag for ner till bror” på ett par dagar och när jag hade läst ut den i fredags eftermiddag så cyklade jag direkt till Åkerbloms och köpte de resterande två delarna i serien. På lördag så fastnade jag helt och hållet i den andra delen och kunde inte lägga från mig den. Av den tredje boken har jag nu mindre än hälften kvar och i den har jag nästan ransonerat läsningen, bara för att den inte ska ta slut så fort. Så bra!

Denna vecka försöker jag få in lite lugnare starttempo för jobbet för att kunna njuta av det kvarvarande sommarvädret, så förmiddagarna ägnas åt arbete och eftermiddagarna åt att fastna något mindre i mobilen och mejlboxen. Övning ger färdighet, men det är inte alltid helt enkelt. Men jag tror att man har igen det senare under hösten om man låter kropp och knopp få en mjukstart. Det blir nog ungefär så för bloggen också, ni ser att det har varit sommarvila även för den, men nu tänker jag mig att det får så småningom komma tillbaka till normala gängor även här.

Hösten ja, denna härliga årstid som faktiskt är en av mina favoriter. Just i år så blir det nog en väldigt speciell höst, och det återstår att se hur den kommer att gestalta sig med tanke på coronapandemin. Jag hoppas innerligt att alla fortsätter att orka hålla i, hålla ut och hålla avstånd, för allas skull.

Trevlig tisdag!

Sverigeresa, sommarjobb och stickning

Publicerat den av agrenwikstrom

Sommaren är ändå en härlig tid och just denna sommar blev ju lite annorlunda än planerat, men ändå riktigt bra. Sen sist så har jag och maken varit på en fin Sverigeresa där den riktiga höjdpunkten för mig var ett besök hos dottern och hennes sambo i deras nya boende i västra Sverige. Det är verkligen en speciellt varm känsla att följa barnen på deras vägar framåt i livet.

Världsarvet Gammelstads kyrkby och Nederluleå kyrka

Som ni vet så är ju både jag och maken intresserade av historia och att se olika historiska platser, och det är enkelt att se att det är lätt att bli hemmablind. I torsdags så var vädret fint så vi passade på att sätta oss i bilen och köra tre timmar hem till mina föräldrar i Gammelstad. Vädret spelade en ovanligt viktig roll eftersom vi förstås fortsätter att hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Så vi kunde ändå hälsa på hos mamma och pappa och sitta ute på altanen för att kunna ses. På grund av corona så blev det faktiskt första gången i år, förra gången var i julas. Så det var fint att kunna ses.

Innan vi körde hem igen på kvällen så passade vi på att svänga förbi världsarvet Gammelstads kyrkby och Nederluleå kyrka från 1492. Som lite kuriosa har jag på min meritlista att jag faktiskt har fått spela på kyrkorgeln där på högmässa när jag gick i nian och spelade just orgel. Tänka sig. Då tänkte man ju inte alls på vilken historisk miljö man befann sig i. Som sagt, det är lätt att bli hemmablind.

På vår Sverigeresa så har vi gjort en hel del stopp på olika ställen som vi båda länge har tänkt att vi nån gång ville se. Så på en bilresa tillsammans helt utan stress eller tider att passa så har vi sett massor runt om i vårt vackra land, och när vi kom hem igen så konstaterade vi att det blivit ungefär 350 mil totalt på vår resa. Sverige är avlångt med stora avstånd kan man konstatera.

Vi började vår historieresa i Uppsala i ett helt ljuvligt sommarvarmt Sverige!

Uppsala Domkyrka och Gustaf Vasas grav

Gamla Uppsala fornlämningsområde, kungshögarna

Vidare på resan blev det ett stopp på varma och vackra Drottningholms slott.

Så vackert!

Rökstenen, världens längsta sammanhängande runskrift med historia från 800-talet

Övralid, nationalskalden Verner von Heidenstams hem där han också ligger begravd

Vadstena där Heliga Birgitta verkat

Läckö slott

Sollidens slott tog verkligen andan ur mig, så vackert med de fantastiska trädgårdarna 

Borgholms slottsruin som är granne med Solliden 

Långe Jan på Ölands södra udde, vi besökte även Långe Erik på Ölands norra udde

Carl Larsson-gården i Sundborn var en riktig höjdpunkt och fantastiskt att kunna få en guidad tur inne i huset

Zorn i Mora

Vasaloppets målgång i Mora

Som alltid är det skönt att komma hem också, sova i egen säng är så skönt. Men vilken fin resa vi fick till denna sommar!

Det är förstås lugnare på jobbfronten när det är sommar, även om det har blivit en del jobb ändå. Bland annat har det blivit en del kopplat till samarbetet med våra finska vänner i Vasa kopplat till en fast förbindelse mellan Umeå och Vasa. Det har under de senaste åtminstone tjugo åren diskuterats men har den senaste tiden aktualiserats då ett par experter har tagit fram en rapport med kostnadsberäkningar.

Detta har uppmärksammats mest på den finska sidan, men även svensk media har visat intresse för frågan. En fast förbindelse skulle kunna innebära att restiden till Vasa från Umeå endast skulle ta ungefär en timme att köra med bil. Idag tar färjan ca fyra timmar, så en fast förbindelse skulle kunna medföra ett bra komplement till färjetrafiken. I rapporten visar man som exempel att en godstransport på långtradare från norra Finland skulle kunna minska restiden med tio timmar om det fanns en fast förbindelse, vilket förstås skulle kunna innebära massor för vår region. Dessutom så skulle vi ju kunna utöka vår gemensamma arbetsmarknadsregion avsevärt, med tanke på att Vasa är Umeås närmsta stad. Det är ju lätt att se vilken betydelse Öresundsbron har fått för den södra regionen. Så arbete pågår och fortsätter!

Sen sist så har jag handarbetat en hel del på kvällarna och det har blivit en mjuk och skön tröja som mamma fick.

Den gick riktigt fort att sticka också, utöver att garnet var en njutning att jobba med. Sen har jag både en virkning på gång som just nu fått lite paus då jag började med en ny stickning också.

Detta ska bli en kofta så småningom och har ett roligt mönster att sticka, så det blir kul att se slutresultatet när den blir klar.

Så sammanfattningsvis har sommaren hittills varit jättefin och det allra viktigaste förstås är att alla nära och kära håller sig friska. Idag är vädret ganska blåsigt och inte så varmt, så det blir en dag hemma med lite fixande och pysslande. Det är också trevligt att hinna med utan att titta på klockan eller ha någon annan tid att passa.

Trevlig torsdag!

 

Glassbonden, vandring och en katastrofal ekonomi

Publicerat den av agrenwikstrom

Men hörni, vilket VÄDER vi får njuta av dessa dagar! Som jag har längtat! Eller ja, det vet ni ju förstås, men jösses så ljuvligt det är just nu. Sol, värme och en skön bris som håller eventuella flygfän på avstånd, ja mer än så går det ju inte att önska sig. Midsommarhelgen som nyss har passerat måste nog gå till historien som en av de absolut bästa vädermässigt. Det är nästan som en bonus från vädergudarna med tanke på Coronavåren och allt som den har medfört.

Vi har firat midsommar med distansering som man ska, och istället har vi gjort några utflykter i närområdet. På midsommarafton började vi dagen med att köra till Renforsen i Vindelälven för att beskåda de mäktiga vattenmassor som nu forsar fram och det är alltid fascinerande att se naturens krafter in action. Om du vill se en liten filmsnutt därifrån så kan du gärna kolla på min Facebook.

På midsommardagen så besökte vi Glassbonden som ägs och drivs av makens släktingar och är en mycket lyckad utveckling av användandet av fjällkorna och mjölken från dem. Jag hade förmånen att få göra företagsbesök hos dem när de var ganska nystartade med glassproduktionen och vilken utveckling de har skapat i sitt företag! Får du minsta lilla möjlighet så besök dem på plats, det är absolut värt det!

Glassen är nog bland den godaste jag vet och dagen till ära så valde jag två kulor (orkade faktiskt inte riktigt allt, så stora var de) med västerbottenost/päron och hjortron/kola. Smakerna alltså..! Glassen kan man också köpa i dagligvaruhandeln om man vill, och det vill man!

Gården där Glassbonden har café och försäljning ligger på ett mycket vackert ställe, och när vädret inte kan bli mer perfekt då behöver man inga filter på kameran 🙂 .

Här är en av de blivande mjölkproducenterna som betar alldeles invid glassförsäljningen och det är ett bra tillfälle för många barn att få se var mjölken till glassen kommer ifrån. Dessa fina kossor är ”tonåringar” och kommer senare att ingå i mjölkproduktionen.

Denna sällskapliga och vackra kossa pratade jag med en stund och så följdes vi åt en liten bit längs hagen, om jag inte missminner mig alldeles (med risk för att ha fel) så tror jag att den hette Choklad. Av den fina färgen att döma så kan det nog stämma, eller vad tror ni?

Sen sist så har det varit en rätt arbetstung period, som det brukar vara innan sommaren då det mesta ska knytas ihop. Regionfullmäktige har vi också genomfört i en mycket komprimerad och decimerad form. Vi får avvakta och se om och när det kommer att kunna återgå till mer normala former. Det blir lite extra stuns i debatten när det är begränsat med tid, men samtidigt så var det ju mycket som jag gärna skulle ha bemött från talarstolen. Men huvudfokus fick såklart och tyvärr istället ligga på den katastrofala ekonomin i sossestyrda Region Västerbotten.

I mitt anförande tog jag upp att det faktiskt inte går att skjuta obekväma beslut framför sig eller belasta kommande generationer med det gigantiska underskott som regionen uppvisar, även innan Corona. Känslan är att den styrande rödgröna majoriteten med S, V, Mp helt enkelt har resignerat och överlåter allt till tjänstemännen. Det framkommer aldrig egna förslag från majoriteten om hur underskottet som i år (just nu) prognostiseras till helt ofattbara drygt 800 miljoner kronor ska hanteras.

Istället så ägnar sig Mp åt att motarbeta för länet livsviktiga kommunikationer som flyget och att tala om den globala klimatkrisen på ett verklighetsfrämmande sätt, V fortsätter i sina inslagna hjulspår att kraftigt motarbeta valfrihet för länets invånare i alla tänkbara former, och S lyfter närmast slentrianmässigt att ”moderaterna bara vill sänka skatten”.

Att det inte stämmer spelar liksom ingen roll. Vi har (tyvärr) inga såna förslag just nu. Det den rödgröna sidan inte riktigt vill förstå är att skattemedlen inte är deras egna, utan länets invånares. Då måste man ta ansvar för att varje krona går till det de är avsedda för. Det är alltså andras pengar som regionen har att förvalta.

Nåja, det är bara att enträget kämpa på och se fram emot valet 2022. Med 810 dagar kvar så är det bara att jobba vidare.

Med tanke på att vi i skrivande stund egentligen skulle ha varit i norra Italien för att vandra i alperna just nu, så får vi istället göra kortare utflykter i närområdet. Förra helgen så satte vi oss i bilen och körde två timmar för en dagstur i Skuleberget i Höga Kusten. Vi tycker ju om Sverige också, det är ju givet, och när reseläget är som det är så får Europa vänta lite till. Men de italienska alperna ser jag fram emot att besöka, det är också en magnifik upplevelse.

Vädret var underbart även då och utsikten… ja, ni ser ju. Så vackert! Vi vandrade upp och käkade en våffla med sylt och grädde på toppen innan det var dags att vandra ner igen. Riktigt behaglig dagstur att göra och när man kan vara utomhus så känns det också bättre med tanke på eventuell smittspridningsrisk.

Imorgon är min sista dag med flera möten innan sommaren och det är även några kortare sammanträden som väntar i slutet av denna vecka och nästa, men jag har lovat mig själv att börja varva ner lite inför sommaren nu och passa på att njuta av vädret så mycket det går. Man vet ju inte om det är dessa dagar som är sommarvarma eller hur juli blir, så det är bäst att ta tillvara dagarna som är och blir.

Jag fortsätter att varva min träning med löpning, promenader och att cykla mtb. Det är en fin kombo som passar mig jättebra. Jag har redan hunnit hitta en hel del nya områden som jag aldrig tidigare har sett här i Umeå, så att ha cykel gör att man tar sig fram på nya ställen på ett smidigt sätt. Jag är så himla glad över den fina förtida födelsedagspresenten och ser fram emot många turer med den!

Trevlig måndag!