Antingen blir det blodad tand eller så blir man avskräckt

Igår började snön vräka ner och det fortsätter med rejäl intensitet. Det är ju såklart som det är med det och ungefär exakt samma sak som händer varje år när man börjar längta efter vår, så det är bara att gilla läget. Men oavsett det så vore det så skönt med vår nu, vintern är liksom tillräckligt lång ändå här på våra breddgrader.

Snöröjningen är på tå i alla fall och har redan hunnit köra några svängar, så just här ser det inte ut att vara så jättemycket snö kvar men den ligger på annat håll på någon avlastningsplats. Men här var det faktiskt nästan barmark bara för ett litet tag sen…

Nåja, det är inte helt fel ändå att få lite oväntad bonustid på hemmaplan idag, jag skulle ju egentligen ha deltagit på konferens om Women in Politics i Bryssel men på grund av coronaviruset så är samtliga externa event inställda de kommande veckorna. Det enda som pågår nästan som vanligt är utskottsmöten och även där så är det nu skärpt så att endast ledamöterna i Regionkommittén får delta. Annars brukar det vara en hel del assistenter till ledamöterna från andra länder som också deltar, men just nu så är det alltså restriktioner även på det.

Det är nog klokt att minimera det så gott det går ändå. Man vet ju inte hur spridningen nu blir och det kommer ju kontinuerliga uppdateringar om nya fall av coronasmitta här i Sverige, så det är bara att hoppas att folk tar det lugnt och inte får panik. Och tvättar händerna ofta, nyser i armvecket och stannar hemma om de är krassliga.

Idag förbereder jag morgondagens och den kommande veckans sammanträden och det här med bonustiden är som sagt en gåva. Det betyder att jag sannolikt inte behöver lägga lika mycket tid på inläsning under helgen. Skönt!

Nästa vecka är det också bara tio veckor kvar tills min största utmaning hittills, nämligen att klara av att springa Göteborgsvarvet.  Jösses så snabbt det går! Mitt mål är att klara av varvet, och som en bonus kanske också på en rimlig tid. Det vill säga innan de drar repet 🙂 . Det ska både bli roligt men samtidigt också ganska pirrigt faktiskt, en halvmara är ju faktiskt rätt långt. Så antingen får man väl blodad tand eller blir avskräckt, det återstår att se.

Det är också en av anledningarna till att det hade varit så mycket bättre att få barmark och vår istället för att snön vräker ner. Löpbandet blir ju alternativet men det är ju skönare att springa ute, det går inte att komma ifrån. Men men, förr eller senare kommer ju våren hit också. Välkommen våren, vilken dag som helst 🙂 .

Trevlig torsdag!

 

Det blir inte alltid som planerat

Dessa dagar har varit fyllda med en hel del fixande, jag har hjälpt till med att flyttstäda och efter det så ägnade jag och maken hela söndagen åt att skruva och montera möbler till vårt nya hemmakontor. Jösses så ljuvligt det är att äntligen ha möjlighet att göra ett funktionellt hemmakontor för oss båda!

Blåsor i händerna och ont i tumleden är kännbara resultat av helgen men sett till resultatet så är det definitivt värt det. Ännu är det några detaljer som ska på plats, som tavlor och sånt, men wow så nöjd jag är! Vi åkte en snabb sväng till Ikea för att komplettera med en hylla och hade då förmånen att träffa chefen här i Umeå, supertrevliga Marie som vi pratade med en stund. Hon sa att de även har en tjänst där de monterar upp allt hemma hos kunden också, men då hade vi ju redan våra blåsor i händerna och möblerna på plats 😉 . Men Ikea är verkligen duktiga på att se kundens behov och erbjuda lösningar för alla.

Imorgon skulle jag flyga till Bryssel för att delta på en intressant konferens om Women in Politics och jag har förberett en hel del inför den. Jag skriver skulle flyga, för alldeles nyss kom det uppdaterad information om att EU-parlamentet och tillhörande ”bodies” nu har fått beslut om att i princip alla event med externa talare ställs in de kommande tre veckorna. Med hänvisning till läget med COVID-19, eller coronaviruset som det också kallas.

Så det blir inte alltid som planerat och just nu så är det en hel del praktiskt ändrande från min horisont, hotellbokningar, resor och lite annat som ska styras om. Det känns skönt att ha omboknings- och återbetalningsbara biljetter i alla fall.

Det uppstår lite bonustid för min del, så jag ska se om jag inte kan unna mig en stunds paus. Eller så får jag åtminstone lite mer tid till det som annars ligger i att-göra-högen 🙂 . Det är faktiskt inte helt fel det heller. Inget ont som inte har något gott med sig.

Förra veckan så hade jag utskottsmöte i Bryssel där vi bland annat diskuterade ramvattendirektivet och jag lyfte fram problemen som uppstår när man som vi i Sverige har väl fungerande vattenreningsverk med hög teknologinivå för rening av dricksvatten och när vi i våra växande städer har behov av att bygga ut dessa men då stöter på patrull i form av EU-direktiv som krockar med varandra. Vi måste ha möjlighet att bygga ut vattenreningsverken för att inte våra vattendrag ska drabbas av övergödning.

Viktiga frågor som är väldigt kostsamma för kommunerna, men det är också en fråga för Europa och växande städer och regioner. Men i Sverige har vi kommit långt och är bland de första som stöter på dessa problem, inom kort lär fler städer följa efter.

I april ska frågan upp igen i ”mitt” utskott för ställningstagande och det blir fortsatt arbete med detta från min sida. Konkreta och viktiga frågor på europeisk nivå som direkt kopplar till den lokala, det är mycket intressant och roligt att ha möjlighet att jobba med sånt.

Trevlig tisdag!

 

Minska utsläppen, inte resandet!

Idag är det en lång dag med regionfullmäktige som står på min agenda och det är en diger dagordning som avhandlas. För min del så fortsätter jag enträget att jobba med den viktiga frågan om tillgänglighet till och från länet. För min och Moderaternas del är det viktigt att värna ALLA transportslag, även flyget alltså.

Vi bara måste komma bort från den kontraproduktiva diskussionen och anklagelserna om att man är klimatförnekare om man inte tycker att alla ska sluta flyga i Sverige i allmänhet och norra Sverige i synnerhet. Med den teknikutveckling som pågår, innovationer som föds och nya bränslen som tas fram så är det viktigt att se positivt på detta. Elflyg är till exempel en viktig del som inte längre är en vision utan nu testas och det lär kunna vara en del av en bra utveckling.

Det är inte dystopisk klimatalarmism som vi behöver utan en positiv syn på att problem med utsläpp går att lösa. Det är inte resandet för att möta andra som vi behöver minska, det är utsläppen.

 

Som ni kanske har noterat så har jag haft ett relativt ofrivilligt långt uppehåll med bloggen och det har helt och hållet att göra med en rätt hektisk period just nu. Sen sist vi hördes här på bloggen så har jag fyllt mina dagar med verksamhetsbesök inom det förebyggande hälsoarbetet i Region Västerbotten.

Denna dag besökte jag tillsammans med vår riksdagsledamot från Halland, Ulrika Jörgensen, några av våra verksamheter inom folkhälsoarbetet och det preventiva, bland annat kopplat till cancervården. Mycket intressant! Det var en bra dag som vi sen följde upp med att delta på den nationella konferensen Demokrati & Hälsa 2020 som i år hölls här i Umeå.

Efter det har jag växlat mina uppdrag mellan styrelse för det kommunala parkeringsbolaget där vi har stort fokus på stadsutvecklingen i Umeå, styrelsemöte med Kvarkenrådet i Vasa, Finland. Där har vi mycket goda samtal sedan mycket länge och ett gemensamt fokus på utvecklingsfrågor med våra finska vänner i Österbotten.

Denna gång blev det vårt mycket smidiga taxiflyg de åtta milen till Vasa, med färjan tar det några timmar och med flyget ungefär tjugo minuter. Som sagt, alla transportslag är viktiga för oss.

Resten av förra veckan har jag ägnat åt regionstyrelsens arbetsutskott, heldag med hälso- och sjukvårdsnämnden, beredningen för regional utveckling, regionala utvecklingsnämnden, möte med svenska delegationen i Regionkommittén, bröllop för goda vänner, utskottsmöte i Bryssel igår och idag är det som sagt Regionfullmäktige. Puh. 🙂

Imorgon blir det ytterligare en sväng till Bryssel för utskottsmöte i ”mitt” utskott för denna mandatperiod, nämligen ENVE. Där hanteras frågor om energi, miljö och klimat, så det är ett mycket intressant arbete som ligger framför mig de kommande åren. Det hänger ihop på ett mycket bra sätt med frågorna som jag jobbar med på lokal nivå (stadsutveckling via parkeringsfrågor som är en viktig del i planeringen av nya områden), på regional nivå där infrastrukturfrågorna finns, nationell nivå via Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och internationell nivå via Regionkommittén i EU.

Som ni säkert kan misstänka så har mina ambitioner med att hinna med min egen träning fått stå lite på väntelistan den senaste tiden, men jag gör mitt bästa med att under dessa stunder åtminstone få till daglig rörelse via promenader, det är bättre än inget och faktiskt rätt skön motion.

Ikväll ser jag mycket fram emot en lugn sådan och jag ska försöka komma mig isäng lite tidigare än vanligt, om det nu lyckas 😉 . Sömn är viktigt och jag är tacksam över att jag inte har problem med att sova på nya ställen, även om det alltid är skönast att sova hemma i egen säng.

Jag ser också fram emot ett par veckor framåt med något lugnare tempo, det behövs det också. Idag skiner solen och det var skönt att få en frisk promenad hit till fullmäktige imorse.

Trevlig tisdag!

 

Tack för förtroendet!

Ikväll har Umeå Centrala Moderatförening haft årsmöte och jag fick förtroendet att för femte året omväljas som ordförande för länets största M-förening. Det är verkligen jätteroligt och ett fint förtroende från föreningens medlemmar.

Året som har passerat, 2019, har varit ett år av hög aktivitetsnivå, trots att det var året efter valet. Vanligtvis brukar året efter ett valår präglas av något lägre tempo för att alla ska få möjlighet att ladda batterierna. Så icke denna gång, vi har genomfört en valrörelse under våren 2019, nämligen inför EU-valet. I Umeå gick Moderaterna framåt med 3,45 procent jämfört med valet 2014, så vi känner att vi är på rätt väg.

Umeå Centrala Moderatförening har utöver valrörelsen inför EU-valet även deltagit i flera arrangemang under förra året, bland annat Blodomloppet för att uppmärksamma vikten av rörelse och att ge blod. Vi hade även stor närvaro på Norrlandskonferensen för Moderaterna som hölls i Umeå i september förra året. Det är roligt med aktiva medlemmar och på det studiebesök som föreningen genomförde på Great Hub City i november så var det stor uppslutning, det var många som var intresserade att höra mer om Balticgruppens engagemang i Umeå och hur de arbetar för att genom en hållbar tillväxt bidra till att Umeå når 200 000 invånare 2050.

Så det är med glädje som jag tar mig an 2020 tillsammans med mina moderata vänner och ser fram emot att fortsätta göra vårt politiska arbete i vardagen och även fortsätta öka föreningens närvaro på sociala medier. Vi ser tydligt att fler och fler får upp intresset för politik i allmänhet och för moderaterna i synnerhet, och sånt ger energi.

Jag är också så glad över att Joline Göttfert omvaldes som vice ordförande för föreningen, där har vi en riktig klippa och tillgång i vårt politiska arbete och utöver hennes uppdrag i Umeå Centrala Moderatförening så är Joline även distriktsordförande för MUF Västerbotten. Där har ni ett namn att hålla utkik efter både i framtiden och redan nu 🙂 .

Trevlig måndag!

Tänk om man skulle hitta nycklarna och det är aldrig försent

Regnet öser ner och det känns lite ovant med tanke på att det är februari. Nåväl, det finns fortfarande rejält med snö och det lär nog hinna komma både mer av den varan och även fler minusgrader innan vi kan säga att vintern är över. Dock kan jag ju erkänna att mina planer på längre löpning utomhus får skjutas lite på framtiden… Riktigt dedikerad är jag faktiskt inte än 😉 .

Men man vet inte, det kan man kanske bli så småningom. Men inte idag. Det blev en tidig revelj och början på denna vecka imorse, sotaren hade bokat in sig för brandskyddskontroll och det är ju en viktig sak såklart. Sen dess har det varit datorarbete för min del och resten av dagen kommer också att ägnas åt förberedelser inför resten av veckan.

Jag ser fram emot att få fördjupa mig mer i ett av mina stora intresseområden gällande hälso- och sjukvård, nämligen det förebyggande arbetet som är lika svårt som det är viktigt. Ni vet ju att detta är något som jag pratar (och skriver) mycket och ofta om, kanske lite väl ofta för någras smak. Men jag tycker verkligen att det är viktigt att göra det som är möjligt för att förebygga ohälsa i alla former.

Det är viktigt både ur individens perspektiv som får ett både (kanske) längre och framför allt mer hälsosamt liv, men det är också viktigt ur ett samhällsperspektiv. Om fler skulle göra det som egentligen alla vet att man borde – röra på sig mer och oftare samt välja något mer hälsosamma alternativ för kosten oftare – så skulle våra gemensamma resurser och pengar kunna räcka till fler av dem som drabbas av sjukdomar som är svårare eller kanske omöjliga att förhindra.

Men att hitta nycklarna till att få fler att själva vilja göra det, utan statliga/regionala/kommunala pekpinnar, ja det är något som jag verkligen skulle vilja lyckas med. Det handlar förstås så mycket om beteendeförändring och det kan vara något av det svåraste av allt. Det finns otaliga berättelser om vänner, bekanta och mer avlägset bekanta som alla kan vittna om att de fick en stark motivation att göra något åt sin egen situation när de varit nära att bli riktigt sjuk eller drabbats av ohälsa i någon form.

Tänk om man skulle kunna få till ett sånt ”uppvaknande” (hittade inget bättre ord än detta, så trots att det får en liten väckelseklang så är ni kloka och förstår vad jag menar 😉 ) innan man behöver bli dålig eller få problem med hjärt- eller kärlsjukdomar.

Tänk.

Det ger i alla fall mig en fin motivation att byta om och hinna med ett lunchpass idag, även om det får bli inomhus givet regnandet. Hoppas att även du tar dig tid för rörelse under dagen, det är du väl värd.

Trevlig måndag!

 

Familjefoto, jämställdhet och handel

I fredags inleddes den nya mandatperioden i Regionkommittén i EU med EPP-möte där två presidenter valdes, dels för hela ReK och dels för EPP-gruppen. Det var roligt att träffa många vänner från alla delar av Europa och eftersom man alltid är placerad i bokstavsordning så hamnar man aldrig bredvid en svensk, åtminstone har det inte hänt under de senaste fem åren.

Så i fredags var mina närmaste bänkgrannar en grek, en italienare och en lettländare. Trevliga personer allihop och det är lärorikt att tala med ledande företrädare från alla delar av Europa. Ni vet ju ett av mina två motton – Var dag ny kunskap 🙂 . (Det andra är: Förändring är det enda som är beständigt)

Det blev också ett sedvanligt family photo efter att valen var gjorda och mötet avslutat och i såna här sammanhang är det ofta en fördel att ha annan färg på kavajen 😉 . Extra kul är det att min goda vän och kollega, tillika kommunalråd i Huddinge, Jelena Drenjanin är en av våra tyngsta spelare i EPP-gruppen! Det finns mycket kvar att jobba med gällande jämställdhet på europeisk nivå, så vi är sällan sysslolösa 🙂 .

På fredagar är det inte helt enkelt att ta sig hem från Bryssel i rimlig tid, men jag hade tur denna gång att det gick att åka via Bromma och landa hemma i Umeå strax före elva på kvällen. Tack för goda kommunikationer som möjliggör att även vi i norra landsändan kan delta på europeisk nivå utan att behöva så många extra övernattningar. Allt sånt är ju mycket enklare om man bor i Stockholm förstås, men det vore ju lite fattigt att det skulle vara ett kriterie för vilka som skulle kunna delta i olika beslutsorgan.

I lördags började jag och Anders dagen på Iksu för löpning, styrketräning och rörlighet. Det var så himla skönt att få röra på sig och det gör så gott för sinnet och humöret 🙂 . Jag läste ut den tredje och sista delen i Geim-trilogin av Anders de la Motte när jag flög hem från Bryssel, så på löpbandet blev det den ljudbok som jag håller på med just nu, Eldslandet av Pascal Engman. Om du inte har läst Anders de la Motte så är det en varm rekommendation att göra det, han har skrivit många böcker och just Geim-trilogin seglar upp som en favorit för mig.

Vid lunchtid så var det dags att promenera iväg till den föreläsning om hedersförtryck och hijab som vi Moderater var en av arrangörerna för och det blev verkligen en mycket bra sådan. Det var överfullt i lokalen och stolarna räckte inte till, det var bra att det fanns en vikvägg som gick att öppna för att så många intresserade som möjligt skulle få chans att lyssna till Devin Rexvid som är lektor i socialt arbete och har forskat om hedersvåld sen 2008. Det var verkligen bra att få lyssna till fakta och kunskap i denna viktiga jämställdhets- och frihetsfråga.

Det var många som ville ställa frågor och trots att vi drog över den utsatta tiden med en halvtimme så var det många som denna gång inte hann ställa sin fråga. Vi fortsätter givetvis att arbeta med denna fråga och jag ser fram emot det.

Väl hemma så blev det till att sätta rejäl fart för att hinna byta om innan det var dags för årets upplaga av Handelsgalan här i Umeå. För mig som själv varit handlare (som vi tidigare kallade oss företagare inom handeln) och förstås för Anders som kommunalråd så är det en viktig tillställning att delta på, att lyfta en viktig näring som bidrar till många jobb och framför allt jobb för unga människor. För Umeås del är det mer än 6000 som jobbar inom handeln, så det är en stor sektor.

Det blev en trevlig kväll med många bra samtal och lite extra kul att ”min” frisörsalong välförtjänt vann priset som Årets Frisörföretagare. Grattis Art/Trend by Wixners! Trots alla trevligheter så ska jag inte sticka under stolen med att det var väldigt skönt att komma hem efter tillställningen och landa i soffan en stund. I går så blev det inte många knop gjorda, förutom att jag fick tid för handarbete och att göra klart tröjan till dottern.

Jag provade slutresultatet och kände mig nöjd, så nu blir det roligt att se den användas också.

Idag har jag jobbat med förberedelser inför kommande sammanträden och annat, så det är dags för en kopp kaffe tror jag. Ikväll är det kretsstyrelse så det finns alltid saker att göra 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Stickläsning och jobbig jogg

Igår och idag är jag i huvudstaden för sammanträden och möten på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Igår hade jag en bra och omväxlande dag som började med morgonflyget till Stockholm för att hinna till årets upplaga av internationella dagen som SKR anordnar årligen.

Det snöade en hel del på hemmaplan och då var det skönt att drömma sig tillbaka till morgonpromenaden längs Atlanten som vi tog varje morgon på vår ledighet i julas. Att titta på sina egna spår i sanden efter en rätt jobbig jogg upp på sanddynerna är så behagligt.

Jag hann även med presidiet möte med EFNS igår, Europaforum norra Sverige alltså. Så dagen fick internationellt fokus kan man säga ?. Under eftermiddagen regnade det rätt mycket i huvudstaden, men lagom tills det var dags att promenera till SKR så hade det slutat, vilket var skönt förstås. Mitt lilla reseparaply har gått sönder efter många års användning och det där med att köpa ett nytt har jag inte riktigt kommit ihåg. Det är en sån grej som man kommer på först när det regnar ?.

Innan kvällsmötet med vår moderata grupp så träffades sjukvårdsnätverket i partiet för att diskutera aktuella frågor, så det blev i sanning en fullmatad mötesdag igår. Efter middagen på kvällen så var det sannerligen inget problem att somna ovaggad ?. Idag har det också varit en dag med möten från morgonen och om en stund inleds beredningens överläggningar innan det blir en promenad till centralen och sen till Arlanda. Imorgon inleds den nya mandatperioden i Regionkommittén i EU med EPP-möte på fredag, så jag åker dit och sen hem sent imorgon kväll.

Jag har både fysisk bok och ljudbok som jag växlar mellan just nu, läser sista delen i Geim-trilogin av Anders de la Motte som fysisk bok och lyssnar på Eldslandet av Pascal Engman, båda är bra och eftersom jag har stickningen i väskan så är det skönt att kunna stickläsa på den lite längre flighten till Bryssel. Mycket trevlig avkoppling som jag varmt rekommenderar ?.

Trevlig torsdag!

 

Hedersförtryck är det största hotet mot svensk jämställdhet!

Idag skriver jag i Folkbladet i ett ämne som både berör och upprör mig starkt. Det är helt ärligt få saker som upprör mig så mycket som just förtryck av människor i allmänhet och av kvinnor i synnerhet, av det enda skälet att man just är kvinna. Att bli dömd och bedömd på enbart saker man inte kan förändra eller påverka, som kön eller hudfärg är så oerhört provocerande och småaktigt.

Frihet är att få vara den man är och vill vara, utan påbud eller pekpinnar om hur man ska vara eller se ut. Jämställdhet är den viktigaste frihetsfrågan och något som vi i Sverige har kommit en bra bit på väg med, även om det fortfarande finns mycket kvar att göra.

På lördag så är Moderaterna i Umeå en av arrangörerna till en föreläsning om Hijab för att lyfta den mycket viktiga frågan och ge kunskap i den, samtidigt som vi måste finnas som en motvikt mot de miljöpartister som samtidigt demonstrerar för att kvinnor och flickor ska använda Hijab i Umeå. Denna fråga är alldeles för viktig för att vända bort huvudet från. Det krävs att vi står upp för flickors rätt till ett jämställt liv. Här nedan kan du läsa den debattartikel som publiceras på Folkbladet.

Hedersförtryck är det största hotet mot svensk jämställdhet!

På lördag arrangeras Hijab-uppropet i centrala Umeå. Initiativtagare är bl.a. två miljöpartistiska kommunpolitiker i Umeå. Det är en märklig tid. Medan kvinnor i Iran riskerar fängelse när de demonstrerar för jämställdhet och rätten att slippa bära hijab, så väljer miljöpartister i Umeå att tvärtom manifestera för hijab.

Att klä barn i hijab utgör en konservatism, som inte har stöd bland majoriteten av världens muslimer. I Egypten är det t.ex. bara salafister – bokstavstrogna sunnimuslimer som underkastar sig sharialagen – som sätter hijab på sina döttrar. Majoriteten av muslimer anser detta vara både extremt och felaktigt.

Riksorganisationen GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime), som bekämpar hedersförtryck i Sverige, har skrivit följande: ”Det är en felaktig förenkling att påstå att hijab endast är ett klädesplagg som vilka andra, eller att den kan stå för olika saker beroende på hur den som bär plagget tolkar det. Ordet hijab på arabiska betyder “barriär” eller “sköld”, och refererar till isolering och segregering av kvinnor gentemot män. Hijab är först och främst en religiös symbol som har en betydelse och ett syfte inom en religiös kontext, inom vilket en kvinnas hår och kropp anses vara “awrah”, ett arabiskt ord som bokstavligt översatt betyder att något är “defekt” eller “bristfälligt.”

Frågan om hedersförtryck uppmärksammades mycket i Umeå under förra året. Vi vet numera att det finns moralpoliser på exempelvis Ersboda. Kvinnor och tjejer som kommer till Sverige, vilka ibland flytt undan hedersförtryck i deras hemländer, möts av en likartad verklighet i sitt nya hemland. Även här kontrolleras deras klädsel och beteende på gator och torg. Förtrycket sträcker sig utanför hemmets gränser och når även de offentliga platserna i Umeå. Moralpoliserna kan stå utanför butikerna och kommentera flickornas klädsel, vilka de umgås med etc.

Dessa företeelser är oacceptabla i ett demokratiskt och jämställt samhälle. Män – och i förekommande fall även de kvinnor – som väljer att med tvång begränsa andra kvinnors frihet i Sverige ska mötas med ett straff, och i de fall det kräver det även utvisning.

I Sverige har vi kommit långt i synen på jämställdhet mellan män och kvinnor. Att flickor i skolåldern måste skyla sig i är uttryck för en syn på pojkar och flickor som vi inte vill ska etableras eller utvecklas i Sverige. Skolan ska vara en frizon där flickor och pojkar ges samma möjligheter och behandlas lika.

Det talar för att ett förbud mot slöja på barn i för- och grundskolan bör införas, i likhet med det Moderaterna vill utreda. Att tvinga flickor eller kvinnor att ha hijab är uttryck för en hederskultur som bör motverkas. Om vuxna kvinnor sedan frivilligt vill bära hijab så är det förstås deras eget val.

Moderaterna har föreslagit följande åtta konkreta åtgärder för att bekämpa hedersförtryck:

  1. Skärpta straff för hedersförtryck.
  2. Kriminalisera s.k. moralpoliser genom ett särskilt brott – olaga frihetsbegränsning – som förbjuder tvång och otillbörliga påtryckningar som syftar till att upprätthålla heder.
  3. Begränsa moralpolisernas tillträde till allmänna platser genom en möjlighet att meddela tillträdesförbud för personer som begränsar andra personers rörelsefrihet i hederns namn.
  4. Fler fall av hedersförtryck bör leda till utvisning.
  5. Utred införande av nationellt slöjförbud i förskola och grundskola.
  6. Kartlägg hedersförtryckets utbredning bland elever på grundskolor och gymnasieskolor.
  7. Nyanlända måste tidigt utbildas i våra lagar och värderingar om jämställdhet och individens okränkbarhet.
  8. Yrkesgrupper som polis, socialsekreterare, lärare och vårdpersonal ska utbildas om hedersrelaterat våld och förtryck.

Hedersförtryck är det största hotet mot svensk jämställdhet. Hedersförtryck ska bekämpas och motverkas. Vi inte ska vara toleranta gentemot intoleranta värderingar som kränker individuell frihet och mänskliga rättigheter, oberoende av varifrån dessa värderingar har sitt ursprung.

 

Åsa Ågren Wikström

Styrelseledamot
Moderatkvinnorna i Sverige

 

Med historien som motståndare och att hitta nycklarna utan skambeläggande

Det är i sanning omväxlande dagar och många aktuella frågor som jag jobbar med just nu. Roligt och intressant för en sån som jag som gillar många olika intressanta områden att få mer kunskap i och om. Den senaste tiden har jag varit i Stockholm, Lycksele, Norrköping, Umeå och sen Stockholm för att jobba med mycket spännande frågor som på olika sätt hänger ihop, nämligen välfärdsfrågor, infrastruktur och tillväxt.

Därför var det extra roligt och mysigt att få ha hela familjen hemma under helgen som gick. Både sonen och dottern som båda är vuxna och utflugna sen rätt länge nu. Jag tycker om att få skämma bort dem lite när jag kan och har möjlighet och i lördags käkade vi ute allihop tillsammans. Det värmer gott i hjärtat och är något som jag sparar med värme. Att få umgås och prata med mina ungdomar om deras planer framåt är så roligt och som mamma är jag så stolt över mina fina barn, för barn de kommer de alltid att vara oavsett ålder 😉 .

I lördags unnade jag mig färska tulpaner, det tycker jag mycket om och känns som ett litet vårtecken även om det fortfarande är januari. Utöver att umgås med mina ungdomar så blev det igår kväll även lite tid för mig att sticka klart tröjan till dottern och inleda monteringen av den. I väntan på att den ska bli monteringsklar, det vill säga torka helt i rätt storlek, så la jag upp maskor för en ny tröja. Ett härligt garn i merinoull ska bli en tröja med många flätmönster, så det är ingen tröja som man kan slentriansticka och se på något annat samtidigt utan det gäller att vara noggrann med att följa mönstret. Kul och lagom utmanande!

Förra veckan deltog jag i ett möte med Change the Game som du kan läsa mer om här. Läs gärna och bli en del av detta du också. Det handlar om en av mina hjärtefrågor, nämligen att få fler att röra på sig och bli mer rörelserika allt i syfte att öka det egna förebyggande arbetet så att färre behöver bli sjuka av livsstilsrelaterade saker. Utan pekpinnar. Men om fler i vårt samhälle får fler verktyg för att öka sin egen rörelserikedom så är jag övertygad om att våra gemensamma resurser för sjukvård kommer att räcka bättre för att kunna nyttjas till sånt som inte kan förebyggas.

Tänk om vi skulle kunna hitta nycklarna till att få fler att vilja röra på sig mer och i förlängningen må bättre, utan att det blir statliga eller samhälleliga pekpinnar eller skam- och skuldbeläggande. Har du några bra tips om hur vi skulle kunna göra detta?

Idag är dagen full av uppdrag, både kommunfullmäktige och ordförandeberedning, så dagen är helt intecknad. När jag får lite tid över ser jag fram emot att läsa denna avhandling om SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet 1956-2006 som Petter Bergner har skrivit och som jag fick ett exemplar av idag. Klart intressant!

Jag lär nog varva läsningen av avhandlingen med något lättare sådan, som denna bok av Tove Alsterdal här ovan. Jag är nästan klar med den och kan varmt rekommendera den. Den väver ihop vår efterkrigshistoria med dagens på ett spännande sätt i en intressant del av Europa. Bäst att inte säga så mycket mer, jag vill ju inte spoila för någon 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Tryggare Umeå med mer kameraövervakning

Tryggare Umeå med mer kameraövervakning 
Brottsligheten och otryggheten har ökat över tid i Umeå. 41 procent av tjejerna i åldern 13-18 år i Umeå, känner sig otrygga när de går hem på kvällarna, enligt en lokal undersökning. Nyligen har vi kunnat läsa om brutala gängattacker i centrum. Denna utveckling måste hejdas.

En del i att öka tryggheten är ökad kameraövervakning. Polisen har meddelat att de kommer att sätta upp kameraövervakning på tre platser i kommunen under 2020. Syftet med kamerabevakningen är att öka möjligheten att utreda brott.

Vi moderater välkomnar detta besked från polisen. Runt om i landet sätter även kommunerna upp kameraövervakning, för att komplettera det polisära trygghetsarbetet. Det borde även Umeå kommun göra.

Det finns ett starkt och växande stöd bland allmänheten för ökad kameraövervakning. Nio av tio svenskar är positiva till övervakningskameror på allmän plats, visar en undersökning från 2018.

Vi måste återfå en trygg stad. Kameraövervakning ska inte ersätta patrullerande poliser eller andra satsningar, men är ett värdefullt komplement. Umeå ska vara en trygg stad att vistas i – även på kvällar och nätter.

Åsa Ågren Wikström

Ordförande

Umeå Centrala Moderatförening

 

Joline Göttfert

Viceordförande

Umeå Centrala Moderatförening