Sakpolitik, diskussioner men också många skratt

I tisdags åkte vi till Linköping för att delta som ombud på kongressen för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Sedan valet så styr vi organisationen tillsammans med de övriga tre borgerliga partierna. Tisdagen inleddes med gruppmöten för samtliga partigrupper och för oss Moderater så var det mycket bra diskussioner i dagsaktuella frågor. Vi gästades även av vår partisekreterare Gunnar Strömmer och det blir alltid bra överläggningar med partivänner från hela landet.

Här är ordföranden för SKL, Anders Knape och jag. Redan när kongressen inleddes på onsdagen och överläggningarna startade så var ett av de första besluten att ändra namnet på Sveriges Kommuner och Landsting till SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Det är förstås en helt logisk namnändring givet att nu samtliga landsting i hela landet blivit regioner.

Västerbotten var en av de sista tre som gjorde den ändringen vid senaste valet. Nu ska man bara vänja sig att också säga SKR istället för SKL, men man får väl ha lite överseende med om tungan slinter lite ett tag till 🙂 .

Det är verkligen så roligt och ett stort förtroende att få finnas med som förtroendevald i dessa sammanhang på nationell nivå. Hela onsdagen och halva torsdagen gick åt för ärendebehandling på kongressen och det blev många debatter i den breda flora som kommuner och regioner har ansvar för.

Utöver sakpolitiska diskussioner och debatter i viktiga och aktuella frågor och samhällsproblem, så är det också väldigt roligt att träffa så många kloka och erfarna personer från hela landet. Det blir alltid många skratt också och då är det ju alltid lättare att komma framåt i olika frågor. Som ni ser här så är både jag och Anders glada 🙂 .

Vi hade en bra laguppställning från Västerbotten och här är jag tillsammans med Joline Göttfert. På hemmaplan så utgör vi presidiet i Umeå centrala Moderatförening, men här var vi båda ombud för Västerbotten och Moderaterna. Det är så roligt att diskutera samhällsfrågor med vänner från hela landet och alldeles särskilt kul med unga engagerade personer som Joline. Det bådar gott för framtiden!

Imorgon bitti blir det tidig revelj, jag ska ta morgonflyget till Stockholm för att delta på Moderatkvinnornas råd på lördagen och sen styrelsemöte på söndag innan jag sen får åka hem igen. Det blir trevligt att träffa så många engagerade kvinnor från norr till söder och det brukar vara goda diskussioner med bra stämning, så det ser jag fram emot. Trots att jag förmodligen lär tycka att väckarklockan kommer att ringa alldeles för tidigt en lördagsmorgon 😉 .

Nu tänkte jag logga ut och packa en liten väska innan det blir middag med maken och sen en tidig kväll.

Trevlig fredag!

 

Ge varje barn en bra start i livet!

Idag skriver jag tillsammans med min kollega Elmer Eriksson i VK om ett tyvärr väldigt aktuellt ämne, nämligen barn och ungas psykiska ohälsa. Det är ett problem som ökar lavinartat i samhället och att barn och unga ska tvingas stå i orimligt långa vårdköer är helt enkelt oacceptabelt.

Denna fråga är en sådan som tyvärr sällan får tillräckligt mycket fokus och det måste vi ändra på. Den psykiska ohälsan bland våra unga ökar och det bara MÅSTE åtgärdas. Det duger inte att vårdköerna i S-styrda Region Västerbotten är så oacceptabelt långa, och i synnerhet när det gäller barn och ungdomar.

Här nedan kan du läsa debattartikeln.

Trevlig torsdag!

Ge varje barn en bra start i livet!

Alla barn ska ha goda förutsättningar att lyckas. Det är en helt grundläggande uppgift för välfärdssamhället. Idag är det många barn och unga som mår psykiskt dåligt. Därför är det ett stort bekymmer med de långa väntetiderna till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Region Västerbotten är återigen sämst i landet när det gäller vårdköer till BUP. Detta måste åtgärdas!

Alla barn har rätt till en bra start i livet och om man som ung får en tuffare start så måste man kunna lita på att samhället fångar upp detta. Vad du själv vill, gör eller bedöms efter ska inte bero på dina föräldrars namn, adress eller inkomst. Inte heller klass, kön eller klan.

Det viktiga är inte varifrån du kommer utan vart du är på väg. Barn som har bra eller hyggliga betyg i grundskolan klarar sig bättre i livet och löper mindre risk att hamna i utanförskap, att falla in i missbruk eller kriminalitet. Detta gäller även barn som har fått en tuffare början i livet.

Trots att det kan låta som en klyscha så har vi faktiskt inte råd med att våra barn far illa. Den skrämmande negativa utveckling som vi ser just nu i samhället är helt enkelt inte acceptabel. Psykisk ohälsa blir allt vanligare, samtidigt som avstånden mellan de barn som har det bäst och de barn som har sämst skolresultat växer. I utsatta områden rekryteras allt yngre barn och ungdomar till kriminella nätverk.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga måste motverkas och åtgärdas. Tidiga insatser är viktigt framför allt för det enskilda barnet, men även för samhället i stort. Det är högst nödvändigt att stärka psykiatrin och jobba aktivt med att minska den psykiska ohälsan. I M-styrda Region Stockholm får 95 % en första bedömning hos BUP inom 30 dagar, medan i S-styrda Region Västerbotten får endast 13 % det.

Vi moderater har i detta sammanhang lagt fram en rad olika förslag för att minska vårdköerna. Det handlar om att jobba förebyggande med insatser som är hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Men även att man som patient ska känna sig trygg med att få träffa samma människor och få en regelbundenhet i sin vård.

Vi vill att man inom barn- och ungdomspsykiatrin ska införa vårdval likt i Kronoberg. Likaså att minska byråkrati och krångel så att BUP-personal kan träffa fler patienter. På nationell nivå har vi moderater föreslagit 2 miljarder kronor i riktade pengar för att korta köerna.

I Västerbotten har på tok för många barn och ungdomar tvingats vänta orimligt länge på att få hjälp på BUP. Konsekvenserna för de drabbade barnen är allvarliga. Det handlar om allt från svårigheter att fullfölja sin utbildning till ökad risk för självmordsförsök.

Vi behöver ta tag i problemet redan nu för att motverka att det fortsätter växa i framtiden. För så här kan vi inte ha det. För barnens skull, för föräldrarnas skull och för samhällets skull. Vårdköerna för barn och unga till BUP måste snarast åtgärdas.

Åsa Ågren Wikström (M)

Vice gruppledare Region Västerbotten, ledamot Hälso- & sjukvårdsnämnden

Elmer Eriksson (M)

Ledamot Hälso- & sjukvårdsnämnden

 

Viktigt med flyget och betydelsen av skogen

Just nu pågår kongressen för Sveriges Kommuner & Landsting och jag är ombud här i Linköping. Vädret är som hemma, ett grått täcke och nu längtar jag efter dagsljus. Men om mindre än en månad så vänder det.


Igår använde jag mig av helt vital kollektivtrafik för oss i norra Sverige, nämligen flyget. Jag är faktiskt på riktigt bekymrad över den känslobaserade flygskam som vänsterkanten konstant vill belägga oss med. Flyget jobbar med att ständigt minska sina utsläpp och ingår i EU:s handel med utsläppsrätter.

Det är inte resandet som ska minska, då kommer vi på sikt att få använda oss av metaforen siste man släcker lyset för vår utveckling i norra Sverige. Det är utsläppen som måste minska och om det är vi nog alla överens.

Genom mitt uppdrag som vice ordförande för Regionala Utvecklingsnämnden i Region Västerbotten så har jag fått förslaget till den kraftigt reviderade klimat- och energistrategin som Länsstyrelsen har tagit fram. Det är bra ändringar som är genomförda i den justerade versionen som nu har underlag som är faktabaserade.

Där understryks vikten av tillgänglighet både till och från länet genom samtliga transportslag och framför allt lyfts skogen fram som det stora bidrag som Västerbotten ger för att bidra till att Sverige kan uppnå sin utsläppsminskning. Västerbottens landyta består till 70 % av skog som brukas och detta gör att kolinlagringen är tre gånger större än länets utsläpp. Det betyder att länet starkt bidrar till att se till att landets utsläppsminskning kan öka. Det är bara att understryka skogens stora betydelse för oss alla.

Kongressen inleddes med sedvanliga överläggningar om formalia och därefter var det en enig kongress som beslutade om att SKL nu bytte namn till SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Det är ju en logisk ändring eftersom att samtliga landsting numera är regioner. Men det lär nog ändå ta lite tid att vänja sig ?.

Trevlig onsdag!

Nätverksträff med drivna entreprenörer

Igår så avrundade jag en rätt hektisk vecka med att träffa goda vänner som tillika är entreprenörer och företagare här i Umeå. Det var också trevligt med ett par nya bekantskaper i nätverket och det blev många bra samtal under gårdagen. Vi träffades denna gång i Stockholm och såg dessutom gemensamt på Mia Skäringers show på Tele2 Arena. Mycket smidigt att nästan alla också bodde på hotellet som ligger alldeles bredvid.

Det är så roligt att finnas i ett sammanhang med generösa människor som gärna delar med sig av sina kunskaper, kompetenser och erfarenheter. Precis som det är när ett nätverk funkar bra. Dessutom med hur många skratt som helst 🙂 . Alla här jobbar mycket och hårt inom sina respektive områden och som bonus tycker jag att det är extra roligt att alla är verksamma inom helt olika branscher. Då lär man sig massor med nya saker hela tiden.

Som ni vet att jag emellanåt brukar lyfta så har Umeå fantastiskt många excellenta företagare som utöver den lokala och regionala marknaden även verkar nationellt och internationellt. Superkul! Alla hade dessutom en trevlig kväll och vi var överens om att ses snart igen, även om almanackorna är en ständig utmaning för oss alla.

Vi var dock överens om att tiden för att hinna fördjupa samtalen var lite för kort, men vi träffas å andra sidan i många andra sammanhang så det finns gott om möjligheter att göra det på andra sätt. Vi vet ju också att genom att ständigt utöka sitt nätverk och lära känna nya entreprenörer så är det win-win för oss alla. Det underlättar samverkan och samarbete inom många olika områden i näringslivet och är något som gör att Umeå står stadigare för ett ännu bättre företagsklimat.

För min egen del så tycker jag verkligen om att träffa människor som har en idé som de vill förverkliga och sen också följer sin dröm och driver det genom sitt företagande och entreprenörskap. Som ni vet så är jag ju uppvuxen i familjeföretagande och i dt företag som jag sedermera tog över och genom livet har jag också drivit företag både med och utan anställda, så jag känner mig väl bekant med de frågeställningar som man ofta har som företagare.

Faktum är att skillnaden från att vara företagare till att vara förtroendevald inte är så himla stor i den meningen att det blir som en livsstil, man har det ständigt med sig och aktuellt i olika delar. Hela tiden. Flera av samtalen under gårdagskvällen handlade just om det, vi fnissade lite gemensamt åt frågan som flera av oss har fått många gånger genom åren, nämligen ”vad gör du på fritiden?”. När företagandet är en livsstil så är det nämligen inte alldeles lätt att svara på den frågan givet att man sällan uppfattar att man har just fritid. Såklart är detta helt självvalt och sagt med värme och glädje, alls inget klagande.

Precis som alltid så var det ljuvligt skönt att komma hem runt lunchtid idag, och jag bestämde mig redan innan planet landat att jag skulle försöka få till en löprunda utomhus för att också hinna få lite dagsljus. Dessa dagar är det ju verkligen inte lång stund som man kan få lite dagsljus.

Under veckan som har gått så har jag inte kunnat få till träning så som jag helst vill och mår bra av, men så är det ju ibland och under vissa veckor. Det vet jag ju om, men därför försöker jag också prioritera att få in rörelse och motion när det går. Så därför var det faktiskt riktigt skönt att snabbt byta om och knyta mina icebugs för en löprunda längs Umeälven. Det kändes bra i kropp och knopp och även om jag nog egentligen hade kunnat ta en lite längre sväng idag, så var jag ändå nöjd med de 6 km som det blev.

Veckan som väntar är också ganska fullmatad, så det var skönt att springa en stund och även om det var grått väder med ett fint regn i luften så gjorde det inget. Syrerik luft och några plusgrader var en bra kombination. För att vara november alltså 🙂 .

Trevlig söndag!

 

Svåra avvägningar och prioriteringar väntar

Sen senast vi sågs här så har jag bland annat haft hälso- och sjukvårdsnämnd som denna gång genomfördes i Skellefteå och där det stora problemet ständigt är det gigantiska underskott som har byggts upp under många år och som nu är ungefär 367 miljoner kronor. Enbart inom HSN:s verksamhet. Det är så stora belopp att det nästan är svårt att ta in och kanske framför allt veta var man ska börja.

Dessa dagar är det regionfullmäktige och igår hade vi gruppdag där vi moderater besökte Cancercentrum här i Umeå på NUS (Norrlands Universitetssjukhus). Jag har haft förmånen att få träffa dem tidigare och få lära mig mer om verksamheten och vilken spetskompetens som finns där. Just sjukvårdsfrågorna är av karaktären frågor som man som medborgare både måste och vill ha tillit till. När man blir sjuk och behöver vård ska man få det, utan att behöva köa. Både så enkelt och så svårt är det på samma gång.

Därför var det så inspirerande att få lyssna på och samtala med de fantastiskt engagerande och engagerade personer som vi fick träffa där. De har inga väntetider för dem som behöver få komma dit och det är ju så bra och trösterikt för dem som drabbas av cancer. Forskningen sker i behandlingen av patienter och är synkad helt och hållet med detta.

Jag passade på att ställa den fråga som jag ständigt bär med mig och som jag än så länge inte har fått ett riktigt bra svar på. Nämligen denna: om vi idag skulle kunna börja om från ett blankt papper och bestämma hur vi skulle vilja ha all vård organiserad för att patienten ska vara helt i fokus, hur skulle vi göra då?

Efter att ha fått återigen träffa personalen på Cancercentrum så känns det som att de är något på spåren där i deras tankesätt i hur de jobbar och jag ser fram emot att få lära mig mycket mer om alla andra vårdområden också. Som politiker så är ju inte min roll att ha detaljkunskap i hur vården genomförs, till det har vi en mycket kompetent profession såklart. Men samtidigt så är det mitt ansvar att som förtroendevald vara en del av det demokratiska system vi har valt i Sverige och genom det företräda de som finansierar verksamheten, det vill säga skattebetalarna.

För att vi ska kunna göra detta på ett så bra sätt som möjligt så måste alla delar av hälso- & sjukvården, den regionala utvecklingen och förtroendevalda ta gemensamt ansvar. För mig är det väldigt viktigt att vara varsam om andra människors pengar och försöka se till att dessa inte slösas bort. Att få den bästa vården när man behöver den är en helt vital del av tilliten till att samhällskontraktet fungerar.

Samtidigt måste man hålla budgeten och inte använda nästan en halv miljard kronor av pengar som inte finns, vilket är prognosen på underskottet för Region Västerbotten för i år. Det är alltså som ni förstår väldigt svåra avvägningar och prioriteringar som måste göras för att vi ska klara detta. Men det måste vi göra.

Jag har även deltagit på utskottsmöte i Regionkommittén i Bryssel förra veckan, det är alltid stimulerande och en förmån att få diskutera politiska frågor även i en europeisk kontext.

I lördags blev det tidig revelj för att köra ner till Höga Kusten och träffa Moderatkvinnorna i Västernorrland för att tala om Moderatkvinnorna då, nu och framåt. Det var riktigt roligt att få delta och bidra med min syn och mina perspektiv som Moderatkvinna i norra Sverige och även som styrelseledamot i den nationella styrelsen. Det finns så många kompetenta personer som väljer att ställa väckarklockan tidigt en lördagsmorgon mitt i november, sätta sig i bilen och använda sin fritid för att diskutera moderat politik. Imponerande och inspirerande att träffa dem alla!

När vi kom hem på lördag kväll så var det skönt att byta om och gå ner till gymmet för en halvmil på löpbandet (det var både kolsvart och halt ute, så det blev inneträning) och lite styrketräning innan dusch hemma och sen stickningen i soffan som avkoppling. Faktiskt både roligt och mysigt att ta en timme tillsammans på lördag kväll för lite träning 🙂 .

Trevlig tisdag!

 

Kristallnatten, försvaret och framåt

Jag ska inte upprepa mig så mycket under denna intensiva höst med att säga att det är ett högt tempo just nu, men det är det faktiskt. Så tyvärr har jag inte haft så mycket tid för bloggen och det är synd, för att jag tycker om att skriva som ni vet och så gillar jag formatet med att kunna utveckla ett resonemang lite mer. Eller bara skriva för att det är roligt utan att det alltid behöver vara så himla avancerat/allvarligt/komplicerat.

Jag tror nämligen att det finns många som lägger egna restriktioner på sig själva och väljer att låta bli att skriva istället för att riskera att något kan bli fel. Det är synd tycker jag, men som alltid så är ju rätten att själv välja något som är ett starkt kärnvärde för mig. Däremot så svämmar ju världen nästan över med såna som hellre gnäller och klagar på vad andra gör istället för att själv bidra. Men, vi är ju olika.

I lördags så var Anders och jag inbjudna som hedersgäster på högtidsmiddagen för Totalförsvarets Skyddscentrum här i Umeå. Anders höll tal å Umeå kommuns vägnar och som alltid så är han ju en klippa på att göra det och att också alltid få till en liten knorr och ofta ett skratt också. Övning ger förstås färdighet men det är också en personlig talang att få till det. Well done!

Försvaret och frågor som rör det är något som både intresserar och engagerar oss båda, så det var mycket intressant att få diskutera detta i ett mycket trevligt sammanhang med mer än hundra middagsgäster. Allt från Nato och försvarsförmåga till mer lättsamma samtalsämnen som fjällvandring hanns med under middagen, så det blev en väldigt bra och trevlig kväll.

Det är viktigt att Försvarsmakten och kommunen har goda relationer för att kunna gemensamt verka och fortsätta utveckla Umeå. För egen del, som har bott många år i Boden, så är ju försvaret en naturlig del av samhällsbilden och jag ser gärna att även Umeå får en förstärkt närvaro av försvaret. Gärna i form av ett nytt regemente.

Tidigare på lördagen hölls en manifestation till minnet av kristallnatten den 9 november 1938 och Anders talade där. Trots att det var väldigt kallt med en bitande vind så var det många som slöt upp för att stå upp mot antisemitism och för att vi aldrig ska glömma de barbariska handlingar som nazisterna utsatte judarna för under andra världskriget.

För ett par år sen så besökte jag och Anders förintelselägret Auschwitz i Polen och för min del så blev det ett mycket starkt minne som satte spår i mig. Bara att promenera runt där och försöka förstå alla fasor som alla människor där måste ha känt blev nästan övermäktigt och än i dag så är det ett minne och en känsla som ligger nära. Igår såg jag en stark dokumentär med överlevare från dessa fasor och bara att höra dem berätta delar av vad de tvingats uppleva var tungt. Men viktigt. Se den gärna själv, Witnesses och finns säkert på SVT play.

Framför allt är det viktigt att vi fortsätter synliggöra alla former av förtryck, oavsett var de kommer ifrån. Extremism i alla former måste bekämpas, såväl vänster-, höger- som islamistisk. Vi får aldrig glömma eller titta bort.

På lördagens morgon så bytte jag om och knöt mina Icebugs för en löprunda ute. Men redan på morgonen så var det rejält kallt och med en ganska tuff vind, så det blev åtminstone en halvtimme ute innan det blev för kallt om ett par kroppsdelar. Kan dock varmt rekommendera Icebugs som ger mycket bra fäste och känns säkra för att minimera risken att halka. Jag köpte mina förra vintern och ser fram emot att använda dem även denna säsong.

Även fast jag hade och har en hel del på min att-göra-lista, så bestämde jag mig ändå för att låta den vänta helt och hållet under hela gårdagen. Istället blev det vila och avkoppling med stickningen och imorse så kände jag att det var en väl investerad tid. Idag är det mötesrally som avslutas nån gång efter 21-snåret ikväll och resten av veckan kommer att innehålla en hel del resande och inläsning emellan sammanträden. Min ambition är alltid och som vanligt att hinna med några tankar och reflektioner här på bloggen, men det återstår att se hur mycket tid för det som jag kommer att kunna prioritera.

Trevlig måndag!

 

Nordmaling är en av de mest jämställda Moderata föreningarna i Västerbotten

Som moderater utgår vi från individens frihet. Det betyder att var och en ska ha möjlighet att fatta självständiga beslut om sitt eget liv. Till skillnad från Socialdemokraterna och den politiska vänsterkanten, som fokuserar på att utjämna skillnader i utfallet, så fokuserar vi istället på möjligheterna. Det viktiga är att män och kvinnor har samma möjligheter – inte att vi gör samma val. Detta är jämställdhet på riktigt.

Jag är mamma till en dotter och en son och det är viktigt för mig att de båda kan komma till sin rätt utifrån sina egna förutsättningar och ambitioner, utan att hindras av strukturer eller förlegade normer om vad som är rätt eller fel utifrån vilket kön man har. För att komma dithän är det viktigt att se och synliggöra just detta, normer och strukturer i samhället.

För två år sen briserade Metoo som nog inte undgått någon. Det blev ett steg på vägen och det känns som att sunkigheter som väldigt många kvinnor har kunnat vittna om genom sina karriärer och liv är på väg att åtminstone synliggöras, om än inte helt försvinna. Att få bli bemött som den individ man är med de fördelar och tillkortakommanden som man har är en rättighet för alla.

I Moderatkvinnornas styrelse har vi tagit fram ett Jämställdhetsbokslut för Moderaterna för att vi menar att vi måste börja med att gräva där vi står, det vill säga internt inom partiet. Detta har vi gjort som ett kunskapsunderlag i rapportform för att få en viktig pusselbit i det fortsatta arbetet för att Moderaterna ska bli Sveriges starkaste röst för frihet och jämställdhet. Därför menar vi att vi som organisation först måste titta oss själva i spegeln.

Det är en statistisk beskrivning och såklart säger inte statistik allt, men det en del i det långsiktiga arbetet med att sluta könsgapet där det i dagsläget är 37 % av kvinnorna som väljer Moderaterna och vår ambition är att det ska vara lika många män som kvinnor som väljer vårt parti.

I rapporten finns även nedbrytningar på lokal och regional nivå, allt i syfte att såväl lokalföreningarna som länsförbunden ska ha ett underlag att jobba med på alla nivåer. Precis som i landet i stort så finns det utrymme för förbättringar även lokalt och i länet, men vi har från Moderatkvinnornas sida valt att lyfta de föreningar som redan nu har kommit en god bit på vägen i sitt arbete med jämställdhet.

Därför var det så roligt att ha möjligheten att få för Moderatkvinnorna Sveriges räkning lämna över ett diplom till Moderaterna i Nordmaling och deras ordförande Chatarina Gustavsson i måndags kväll. Inom de tre kriterierna medlemmar, interna uppdrag och externa förtroendeuppdrag utmärker sig Nordmalingsföreningen som en av de mest jämställda i länet och landet. Grattis till ett gott arbete!

Västerbotten utmärker sig som län genom att (jämte Jämtland) ha högst andel kvinnor som är föreningsordförande, så det är också roligt!

Detta arbete lär nog inte bli klart under min levnadstid, om ens efter det, men vi har kommit en bit på väg och genom att synliggöra jämställdhetsfrågorna i alla områden så tror jag att vi får ett bättre samhälle. Både för kvinnor och män. Alla vinner på detta. Att Moderaterna står för den bästa politiken för ett bra samhälle vet vi redan, nu vill vi bli bättre på att kommunicera det och få fler kvinnor som medlemmar och väljare.

Trevlig onsdag!

 

Nu fanns det ingen återvändo

 

Lite humor så här på måndagen tycker jag passar fint 🙂 . Det speglar också ganska väl min att-göra-lista för dagen, men som jag nu har hunnit beta av det mesta av faktiskt. Det har varit nödvändigt med en dag då en hel massa mindre grejer som jag har låtit bero sen tidigare faktiskt nu blivit gjorda.

Bara en sån liten sak som att mitt körkort snart går ut. Tänk, jag tyckte ju inte att det var så där väldans länge sen som jag bytte men hips vips så har tio år gått. Bara så där 😉 . Såna saker som jag inte har hunnit med under september och oktober, men nu fanns det ingen återvändo. Dock var det ju väldigt smidigt om man jämför med tidigare gånger då man skulle ta passfoto, skriva under och skicka in i ett kuvert. Nu var det bara att kliva in på Trafikverket och ta foto och skriva under digitalt. Sånt gillar man ju. Samtidigt så var hela väntrummet fyllt av ungdomar som skulle skriva sitt teoriprov så det var rätt mycket nervositet i luften där, det minns man ju också.

Vaknade imorse med en skön känsla av träningsvärk i benen efter styrketräningen igår och jag blev så glad. Idag har jag bara hunnit få till en liten promenad runt lunchtid, mest bara för att få lite frisk luft. Det är förstås bättre än inget, men jag längtar till att kunna dra igång löpningen igen.

Både dagen och morgondagen ägnas i stora drag åt EU-frågor, på onsdag är det dags för EU-handslaget som regeringen har infört och där representerar jag EFNS som vice ordförande, ja Europaforum Norra Sverige ni vet. Dessa förkortningar alltså… 🙂 Sen är det dags för sammanträden på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) där jag har uppdrag i EU-beredningen. Så det hänger bra ihop tycker jag.

Jag har några förberedelser kvar att göra innan jag kan slå ihop datorn och sticka några varv på tröjan till dottern, så jag tänker typ ”Just do it” så blir det klart 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Italien, reflektioner och regional utveckling

Ännu en vecka har rusat förbi och även dessa dagar har varit innehållsrika och lärorika. I tisdags lyfte en delegation från Västerbotten på den årliga Regionresan till Italien och Reggio-Emilia-regionen. Under två välfyllda dagar har regionledningen besökt Bologna och Parma för att lära sig mer och knyta nya kontakter samt upprätthålla redan goda samarbeten.

Regionledningen består av presidierna i RUN (regionala utvecklingsnämnden) och RS (regionstyrelsen) samt KSO (kommunstyrelsens ordförande) och oppositionsråd från samtliga femton kommuner, utöver dessa har även chefstjänstemän som kommunchef samt motsvarande från Regionens sida deltagit.

Man inledde dessa årliga regionresor för fem år sen med syfte att få nya kunskaper, knyta nya kontakter för framtida samarbete och stärka ett av Västerbottens kännetecken, nämligen samverkan. I stort sett samtliga möjligheter till att kunna landa EU-medel bygger på att samarbeta med andra regioner i andra europeiska länder inom unionen, så för att kunna fortsätta med regional utveckling på ett framgångsrikt sätt så fordras goda kontakter med andra som också vill samarbeta inom olika områden.

Därför är det viktigt att träffas och diskutera med varandra för att kunna hitta dessa områden och att mena att vi inte ska göra detta utan stanna på hemmaplan och knappt ens lämna länet menar jag är direkt olämpligt. I alla fall om man vill att länets regionala utveckling ska fortsätta. Fast där kan man ju ha olika meningar förstås, men att tro att man själv redan kan allt och är tillräckligt kunniga på hemmaplan, det anser jag är helt felaktigt.

I vanlig ordning så kommer det alltid magsura kommentarer från såna som tror att liknande resor är semestertillfällen och det är förstås inte ens i närheten av en rimlig verklighetsuppfattning. Men det är klart, det är alltid lättare att vara emot och gnälla än att själv bidra till utvecklingen.

Vi landade i Bologna på tisdag kväll efter en smidig flygresa från Umeå och efter att snabbt ha lämnat väskan på hotellrummet så hann vi ta en promenad i staden för att se hur den såg ut. För mig var det första gången som jag hade möjligheten att besöka Bologna.

Det är verkligen så intressant att besöka städer med lång historia och vackra miljöer, här är en bild från det anrika Piazza Maggiore i Bologna. Vi promenerade snabbt runt i staden på kvällen, men på lite drygt en timme så hinner man förstås inte med så mycket. Däremot så kanske det blir ett besök där vid något annat tillfälle på en privat resa, det återstår att se.

Delegationen besökte Parma för överläggningar med EFSA, European Food Safety Authority, och diskuterade livsmedelssäkerhet och matkontroll. Det är ett viktigt område för Västerbotten och att ha direkta samtal med den europeiska myndighet som ansvarar för dessa frågor. Förutsättningar för att bedriva matproduktion och exportera mat är ett område som är stort i länet och som växer.

Därefter träffade vi SERN, Sweden Emilio Romagna Network, som är ett transnationellt nätverk i Europa för att främja relationer mellan Nord- och Sydeuropa och då i synnerhet mellan Sverige och Italien. Som en extra bonus så talade en av deras företrädare en utmärkt svenska, det var imponerande. I övrigt så är ju arbetsspråket som ni säkert vet engelska och för min del så är det roligt med språk och att kunna diskutera med människor från olika länder i en europeisk kontext.

Programmet har varit välfyllt och rätt mastigt faktiskt, men i Parma så fick vi ungefär en timme egen tid att se lite grann av staden. Historieintresset lyser igenom som ni ser och det var nästan överväldigande vackert i kyrkan Duomo di Parma. Katedralen började byggas 1059 och används än idag. Bilderna gör den inte rättvisa, så om du någon gång får möjlighet att besöka den så missa inte det.

Vi träffade den regionala ledningen för Emilia-Romagna och diskuterade den demografiska situationen med en åldrande befolkning, jämställdhet, integration och ekonomi. Liknande situation som vi också har och känner igen. Därefter blev det ett verksamhetsbesök med fokus på rehabilitering av drog- och spelberoende.

Det var behagligt väder nästan hela tiden, lite skillnad mot de tre plusgrader som vi hade hemma 🙂 .

Samtidigt denna helg pågår moderaternas partistämma som avslutas idag och under hela gårdagen har jag följt den via teve. Jag hade stor lust att få till ett träningspass, men beslöt mig för att låta den förkylning som jag dragits med en vecka försvinna först. Idag har jag bara lite snuva kvar och känner mig i övrigt frisk, så jag hoppas hinna med ett besök på Iksu under dagen.

Lite fascinerande ändå hur mycket jag saknar träningen när jag inte har kunnat träna på grund av halsont och snuva. Det var så många år sen jag var förkyld så det kändes nästan ovant att ha ont i halsen. Nåja, med tanke på hur många som hostade och harklade under seminarierna i Bryssel förra veckan så var det kanske inte så konstigt att jag drog på mig oönskade basilusker.

Konditionsträningen och löpningen får nog vänta lite till dock, styrketräning får det bli. Resten av dagen ska jag också hinna med lite förberedelser och inläsning inför den kommande veckans uppdrag, så det återstår att se i vilken ordning det blir 🙂 .

Trevlig söndag!

 

Comfortzone i Bryssel

Jag hade delvis rätt i att oktober inte skulle vara riktigt lika hektisk som september, men det kommer ändå ganska nära. Dock så är jag tacksam över att jag har mycket att göra och sånt som jag tycker om att göra, det är en förmån. Förra söndagen satt jag och jobbade nästan hela dagen med de sista förberedelserna och inläsningen inför mitt uppdrag i Bryssel som jag hade i tisdags.

Jag var en av fyra talare på ett seminarium under European Week for Regions and Cities, EWRC som förkortningen är. Rubriken på mitt anförande under eftermiddagens pass var ”Infrastructure for transition in sparsely populated areas – how the EU can best support”. Det blev en bra eftermiddag och bra debatt och diskussioner både under själva seminariet med de övriga talarna som kom från norra Norge, norra Finland och Skottland.

Att tala kräver ofta en hel del förberedelser, jag vill gärna sätta mig in i de olika områden jag ska tala om dels för att jag är intresserad, dels för att jag tycker att det är viktigt att de som avsätter sin tid för att lyssna också förhoppningsvis ska känna att de får med sig något. Så ju kortare tid man har till förfogande för ett tal, desto mer tid brukar det gå åt till förberedelser innan. Sen är jag ju så funtad att jag inte vill tala bara för att det inte ska vara tyst, utan jag vill gärna ha något att säga när jag ska tala. Det tycker jag också är respekt mot de som lyssnar. Sen är det ju också så att de allra flesta inte misstycker om man får någon minut tillgodo heller, istället för att dra över sin talartid 😉 .

För min del så blir det också en extra nivå av förberedelser som ska till när jag ska hålla tal på engelska, särskilt med formuleringar och faktauttryck. Det är ju också i närheten av gränserna för ens egen comfortzone men oj så roligt det var! Att tala om viktiga saker som infrastruktur i norra Sverige i en europeisk kontext är verkligen stimulerande.

I måndags flög jag till Bryssel och under tisdagen var det maxad fart i Regionkommitténs regi, så jag kan enkelt erkänna att jag somnade hårt på tisdag kväll efter mina insatser. Sen blev det en tidig morgon med flygbuss till Zaventem airport som Bryssels flygplats heter, och sen flyg via Stockholm hem till Umeå.

Det är enkelt att förstå vikten av fungerande kollektivtrafik oavsett det handlar om flyg, tåg eller buss. I synnerhet om man som jag bor i norra Sverige i norra Europa. Det handlar om vikten av ett sammanhållet Europa, likväl som ett sammanhållet Sverige. Då är tiden för resande och kommunikationer väldigt viktig och det är en av anledningarna jag verkligen värnar flyget för resande när man som vi har långa avstånd.

Och nej, det betyder inte att klimatfrågan ska förnekas, men det är ju samtidigt så att flyget står för tre procent av utsläppen, och det händer mycket i teknikutvecklingen inom det området för att minska utsläppen. Så om samtliga sektorer globalt tar sitt ansvar så går detta att lösa. För det krävs forskning, teknikutveckling och ökat samarbete på alla nivåer. Istället för att ägna sig åt plakat- och symbolpolitik så förespråkar jag konkreta åtgärder som baseras på kunskap och fakta.

Trevlig söndag!