Det är inte alldeles lätt att veta var man ska börja när jag inte har haft tid med bloggen sen i februari. Så jag hoppar väl in där jag är just nu och så lär det väl i vanlig ordning bli tankar från min horisont med mitt perspektiv i olika frågor.
Men hörni, för er som följer mig på sociala medier så vet ni att mitt 2022 hittills har varit några väldigt intensiva arbetsmånader. Och nu är det 117 dagar kvar till valet, så det kommer ju inte att bli en vilsam resa fram till det. Men så är det ju under ett valår, så det är ju verkligen inget konstigt alls.
Sen sist så har ju också Ryssland valt att anfalla Ukraina på ett helt ofattbart grymt sätt. Jag följer ju nyheterna såklart, och de första veckorna av Rysslands attacker så var jag så arg, arg för de Ukrainare som drabbades från en dag till en annan, arg på all förödelse och förstörelse och arg på att någon (Putin) tyckte sig ha rätt att invadera ett fredligt och demokratiskt grannland. Arg helt enkelt. Det är jag fortfarande, men det går ju samtidigt inte att vara det hela tiden, utan man får fokusera sin energi på att försöka göra det man kan.
Så mina förtroendeuppdrag har faktiskt aldrig tidigare känts så viktiga som de är nu, i synnerhet som man får träffa motsvarigheten till kommunalråd och regionråd i bland annat Kiev, Mariupol och Charkiv (digitalt förstås), och höra dem berätta hur viktigt de lokala och regionala demokratiska arbetet är och hur det blir så mycket svårare för angripare att montera ned ett samhälle när det fungerar. Vårt samarbete på den europeiska nivån spelar roll.
För min del har året hittills präglats mycket av just det europeiska arbetet. Som ni vet så har jag varit rapportör i Regionkommittén för LULUCF och ESR, som handlar om skogen och att minska koldioxidutsläppen. Det har varit ett väldigt intressant men också tidspressat arbete för att få ihop det, men den 28 april landade det i ett yttrande som antogs.
Redan initialt så visste jag att det skulle bli rejält tufft att få igenom en svensk/finsk ståndpunkt i att inte öka kolsänkorna i skogen på bekostnad av att låta skogen stå och minska möjligheten till ett aktivt skogsbruk genom att sköta skogarna som vi har gjort framgångsrikt i mer än hundra år. Jag nådde nästan hela vägen fram med det mesta, och arbetet fortsätter ända tills dess att Europaparlamentet ska fatta beslut i frågan. Regionkommittén är remissinstans för EU:s lokala och regionala nivå.
Utöver det rent skrivmässiga arbetet så har det varit lärorikt och intressant att ha möten med EU-kommissionen och att diskutera med vänner från hela Europa i dessa frågor. Det som var så slående tydligt var den stora skillnad i hur man såg på skogen som enbart en kolsänka som skulle vara till för att vandra i (lite överdrivet, men ni fattar) vid vårt möte den 23 februari, till att efter Rysslands anfall på Ukraina börja öppna upp för att även se skogen för allt annat som vi vet att den både kan och bör bidra med. Som till exempel energiförsörjning, substitution av fossilbaserade produkter, råvaror, bioenergi och en mängd annat. Sånt som vi är duktiga på i Sverige och Finland. Så man kan säga att samtalen efter den 24 februari har haft en annan ton och framför allt syn på skogsfrågorna. Arbetet fortsätter förstås.
Nu har de fysiska mötena kommit tillbaka, nästan som det var innan pandemin, och det innebär förstås fler resor och tid att förflytta sig till olika ställen. Sånt som i alla fall jag sällan ens reflekterade över innan pandemin, men som nu med all tydlighet tar tid. Så än så länge så är det en blandning av fysiska och digitala möten, det är väl bara hybridvarianten som man helst undviker. Det lär nog fortsätta vara en blandning även framöver tror jag.
De gångna månaderna har min träning och motion fått stå tillbaka lite, dels på grund av tidsskäl men också av lite lägre ork givet arbetsmängden. Men litegrann har det förstås hunnit bli ändå, och med tanke på bästa träningströjans budskap så var ju gårdagen en historisk dag då Sverige fattade beslut om att ansöka om medlemskap i Nato. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Och idag fattade Finland sitt formella beslut om att göra samma sak. Mycket bra. Nu hoppas vi förstås att processen löper på som den ska och att det kan gå så snabbt som möjligt.
Jag har länge velat lära mig finska, dels för att jag gillar språk och kommunikation, men också för att jag verkligen vill kunna samtala med våra vänner i Finland både på svenska och finska. Norska och danska går ju lättare att förstå, även om man emellanåt får kämpa lite mer med danska än med norska. Förra sommaren så laddade jag ned ett par olika appar och har sen dess övat en stund varje dag. Det är svårt då finskan inte påminner det minsta om andra språkstammar, som t ex franska och spanska, men ingenting är ju omöjligt sägs det 🙂 . Så nu är det faktiskt roligt att kunna förstå sammanhang och hur det är uppbyggt, så vem vet, kanske kan man snart prata lite finska också.
För någon vecka sedan så gjorde jag och maken en privat resa över till Vasa och Österbotten. Vi har ju båda varit där många gånger för möten och sammanträden, men då hinner man ju sällan se något av staden och omgivningarna. Så nu blev det äntligen av! Vi tog bilen på nya fina färjan Aurora Botnia och spenderade några dagar i Vasa med omnejd. För oss som är historieintresserade så finns det mycket att se, men även om man inte är det så är det ett trevligt resmål. För vår del avslutades vår vistelse där på allra bästa sätt med en mycket trevlig stund tillsammans med våra finska vänner med såväl goda samtal, skratt som god mat. Rekommenderas!
Mina föräldrar har skaffat hund igen efter att ha haft en tid utan, och det är ju en riktig sötnos och gullig vovve som jag också gärna skulle ta med hem 😉 . Milo är nu lite drygt sex månader och SÅ söt och fin. Det är en rejäl utmaning att stå emot hundsuget varje gång man har fått gosa med honom…
Veckan inleddes igår i demokratins tjänst med uppdrag på det kommunala planet, idag har det varit regionstyrelse och resten av veckan kommer att innehålla sammanträden på både den nationella och europeiska nivån. När frågorna hänger ihop och följer med på de olika nivåerna så är det en förmån att kunna få jobba med dem på alla nivåer, som till exempel infrastruktur och transporter. Så nu är det dags att packa väskan innan morgonflyget väntar imorgon.
Trevlig tisdag!
