En sak i taget, infrastruktur och militär mobilitet

Mer än halva januari har redan passerat av 2023 och det där med att tiden går fort är ju förstås en relativ sak, allt beror förstås på hur mycket man har att göra. Ibland kan ju tre minuter kännas som en väldigt lång tid, till exempel om man gör plankan som styrketräning 😉 och andra gånger känns en vecka som att det bara susar förbi.

Så har tiden innan jul och delvis även efter känts för min del. Sen sist vi sågs här på bloggen så väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet i Karleby, Finland, och därifrån åkte jag till Helsingfors för möten kopplade till infrastruktur och militär mobilitet.

Några av er minns säkert att jag ”samlar” på nationella parlament, det vill säga att om jag får möjlighet i olika huvudstäder så vill jag väldigt gärna besöka det landets parlament, eller motsvarighet till Sveriges Riksdag. Det tycker jag är mycket intressant och ger mig mycket kunskap, som tidigare riksdagsledamot i Sverige så är jag ju såklart väldigt stolt över vår vackra Riksdag med långvariga anor och historia. Så väl på plats i Helsingfors så fick jag möjligheten att få titta in i plenum i Finlands Riksdag. Vackert!

Tillsammans med Joakim Strand (till höger), som är riksdagsledamot i Finland och även ordförande i Kvarkenrådet, och Hans Lindberg (till vänster), kommunalråd i Umeå, så hade vi bra möten med viktiga aktörer kopplat till våra aktuella frågor och infrastruktur i Kvarkenregionen. Ser fram emot fortsättningen!

Efter en fullmatad avslutning på december, så packade jag och maken våra väskor för att få lite mycket efterlängtad och välbehövlig vila på varmare breddgrader. För att inte tala om dagsljuset. Oj så välbehövligt det var! Som här, varje morgons långpromenad längs Atlanten samtidigt som solen går upp, det är precis sånt som behövs den mörkaste perioden.

När man får denna start på morgonen tillsammans med en promenad och styrketräning innan frukost, så orkar man så mycket mer när man kommer hem igen. Soluppgången tröttnar man liksom aldrig på att se.

Vilka konstverk i sanden!

Jag hade en del arbete med mig under julhelgen och även några digitala möten med Bryssel, men jag ska inte alls klaga på arbetsmiljön 🙂 . Revidering av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet gick alldeles förträffligt att läsa på om även under parasollet i solstolen visade det sig.

Så underbart med soluppgången!

Det enda som var lite smolk i bägaren var att vårt bagage inte kom fram när vi landade. Anders fick tillbaka sin väska efter fyra dygn, men min kom inte tillbaka förrän vi stod på flygplatsen och skulle checka in makens väska för att åka hem. Tio minuter innan det var vår tur så ringde min telefon, och jag lyssnade på magkänslan och gjorde ett undantag och svarade (utländska nummer svarar jag aldrig på annars). Tur var väl det för då är det en spansk herre som meddelar att de nu (!) har min resväska på flygplatsen. Så vi lämnade vår plats i kön, åkte ner en våning och – tadaa – där var min väska.

Sällan har jag känt sån lättnad och glädje över att få tillbaka mina egna saker. Dessutom skönt att slippa en himla massa oönskat extraarbete med flygbolag och försäkringsbolag också. Så lite tilltufsad väska med det allra fulaste bagagebandet runt sig (ska verkligen leta efter ett nytt som är både fint och syns på långt håll när man väntar på väskan framöver), men oj så glad jag blev!

Det var bara att checka in väskan igen och hålla tummarna för att allt skulle funka hela vägen hem igen. Vilket det gjorde. Väl hemma igen var det bara att packa upp alla oanvända kläder och skor, så det gick ju rätt snabbt.

Direkt när vi landade hemma igen så packade vi om lite och körde norrut till mina föräldrar för att fira jul lite i efterskott, mammas födelsedag och så sonen lite i förskott. Vilken härlig helg med tid att träffa båda barnen samtidigt som föräldrarna och min bror med familj. Det var den finaste gåvan! Ja, och så denna ljuvliga fyrbenta sötnos förstås. Milo, som verkligen är en speciell vovve för mig, trots att det är mina föräldrars. Så mycket hundmys och gos som ryms i denna lilla hund.

Jag var mentalt inställd på en intensiv januari månad och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem och sen ha ny energi för att ta sig an det som ligger framför mig nu. I början av varje mandatperiod så gör den nyvalda regionfullmäktigegruppen för Moderaterna i Region Västerbotten en studieresa tillsammans. Denna gång gick den till Bryssel där vi fick både ny och delvis uppfräschad kunskap i vårt andra parlament, dvs EU-parlamentet.

Vi besökte EU-parlamentet och såg plenum där, fick mycket god information om det svenska ordförandeskapet som nu har inletts, träffade en av våra moderata EU-parlamentariker Tomas Tobé och besökte EU History Museum. Dagen därpå träffade vi våra vänner och kollegor på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på plats hos dem i Bryssel för att diskutera hur den svenska regionala och lokala nivåns intressen och frågor drivs och tas tillvara. Därefter blev det uppföljande samtal och informationer från vårt eget kontor NSEO (North Sweden European Office) som Västerbotten har tillsammans med de tre övriga norra länen.

Sammantaget blev det en mycket bra resa tillsammans med intresserade och nyfikna regionfullmäktigeledamöter från Moderaterna i Region Västerbotten. Dessutom med massor av skratt och god stämning så ser vi alla fram emot denna mandatperiod och vårt arbete tillsammans.

Men som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, och att som denna vecka få en hel vecka på hemmaplan är mycket värt. Nästa vecka blir det huvudstaden merparten av veckan. Då är det invigning av Västerbotten på Grand för 33:e året i rad och där ska jag tala på ett av passen kopplat till EU, norra Sverige och infrastruktur. Sen är det Internationella dagen på SKR samt våra ordinarie beredningsmöten på SKR. Och mellan allt detta så har jag ett flertal kortare möten inbokade för avloppsdirektivet och lite annat som jag nog får anledning att återkomma till längre fram.

Men, en sak i taget så blir det nog ordning på det mesta hoppas jag. Så nu är det dags för en kopp kaffe.

Trevlig tisdag!

Oslo, Stockholm, Bryssel och nytt uppdrag!

På hemmaplan igen efter en riktigt bra jobbvecka förra veckan. Oslo, Stockholm och Bryssel med en mellanlandning i Umeå för mandatperiodens sista Regionala Utvecklingsnämnd hann jag med innan jag landade hemma i soffan på lördag förmiddag.

Jag börjar i bakvänd ordning med fredagens utskottsmöte i Bryssel där jag fick förtroendet från EPP-gruppen (min grupp) och därefter av ENVE-utskottet att vara rapportör för yttrandet om revideringen av lagförslaget för Urban Wastewater Treatment Directive, eller avloppsdirektivet som vi kallar det på svenska.

Det är en stor och viktig fråga både för miljön och för Sverige, men om lagförslaget går igenom som det föreslås i nuvarande form, kan det innebära stora och kostsamma konsekvenser i synnerhet för landsbygdskommuner som måste investera mycket stora pengar i nya eller uppgraderade vattenreningsverk, utan att man för den delen kan se en förbättring av miljön i motsvarande omfattning.

Det är många i Sverige som redan sedan länge är engagerade i denna fråga och det har jag redan märkt på intresset för mitt rapportörskap. Det uppskattar jag och det kommer att underlätta mitt arbete under våren. Med allra största sannolikhet kommer jag att uppdatera er löpande om hur mitt arbete med detta förlöper, och om du har inspel eller medskick i mitt arbete så får du gärna skriva en rad till mig.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

I måndags reste jag till Oslo för att delta på en transportkonferens med tema gränsöverskridande, eller cross-border. Jag var inbjuden att tala i egenskap av att vara vice ordförande i såväl Kvarkenrådet EGTC som Scandria Alliance, och temat som jag talade på var ”The need for Nordic transport cooperation”.

Det är en fråga som är i stort sett hemmaplan för oss i Umeå-Vasa som har mångårig erfarenhet av att jobba gränsöverskridande mellan två länder.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Efter våra inlägg så blev det även ett samtal tillsammans med ordförande i Scandria Alliance, Guido Beermann som är Minister of Infrastructure and Federal State Planning, Land Brandenburg, våra norska kollegor Siv Henriette Jacobsen, Governing Mayor Viken county och Terje Riis-Johansen, County Mayor Vestfold og Telemark county.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Från vänster: Even Aleksander Hagen, ordförande i fylket Innlandet fylkeskommune; Siv Henriette Jacobsen, ordförande Mayor i Viken county; Guido Beermann, minister för infrastruktur och planering i Land Brandenburg (där Berlin finns) samt ordförande för Scandria Alliance; Ossi Savolainen, Regional Mayor i Helsinki-Uusimaa (Helsingfors/Nyland) och vice ordförande i Scandria Alliance, och så jag.

Så trevligt att diskutera frågor för fördjupat samarbete med Tyskland, Finland och Norge!

Transportkonferensen hölls inne i Oslos nya bibliotek och vilket bibliotek! Jag passade på att vandra runt på alla fem våningsplanen som sjöd (fast tyst) av aktivitet med ungdomar och äldre som studerade, ägnade sig åt spel, musik, sömnad och en hel del annat. Dessutom en mycket vacker byggnad alldeles nära det välkända operahuset. Om du är i Oslo så besök gärna biblioteket!

Denna gång hade jag alldeles för kort om tid för att hinna besöka denna vackra byggnad annat än på utsidan, så det får bli nästa gång jag kommer till Oslo.

Det blev några timmars sömn hemma innan det var dags för en arla revelj på onsdagsmorgonen för att hinna med morgonflyget till Stockholm. Botniska Korridoren, som är ett mångårigt samarbete mellan de sju nordligaste länen i Sverige som tillsammans utgör 72 % av landets yta, hade bjudit in till ett riksdagsseminarium om infrastruktur och militär mobilitet.

Intresset var mycket stort och det var väntelista på platserna att få delta. Jag fick förtroendet att tala på Botniska korridorens vägnar i egenskap av att vara ledamot i styrgruppen, tillsammans med Försvarsmakten, EU-kommissionen och Trafikverket. Det blev ett bra samtal med alla parter tillsammans runt bordet som ger goda förutsättningar att fortsätta vårt arbete med att färdigställa transportkorridoren i nord-sydlig riktning i Sverige, samt även de väldigt viktiga öst-västliga förbindelserna både med Finland och Norge.

En extra bonus för min del att återigen få besöka den vackraste arbetsplats jag någonsin haft och kanske också kommer att ha. Jag hann också med att träffa många vänner och bekanta i riksdagen för att växla några ord. Så roligt!

Som uppladdning inför den föregående veckan så fick jag och maken lite underbart vovvemys med Milo, det är något speciellt med en hund som är så mysig. Hjärtat smälter för mindre, kolla in i de ögonen så är man nästan förlorad 🙂 .

När jag landade hemma på lördag förmiddag och blev hämtad från flyget av maken, så hade jag fått hem lite nytt garn. Det blev en perfekt avkopplande syssla resten av lördagen. Det är inte många saker som man kommer ner i varv av som just handarbete. Rekommenderas!

Denna vecka har jag haft en hel del inläsning att göra, i huvudsak kopplat till lagförslag från EU-kommissionen, men också annat som jag inte hann med förra veckan. Imorgon väntar styrelsemöte med Kvarkenrådet EGTC i Karleby, Finland och därefter blir det ett besök i Helsingfors för att fortsätta diskussionen om infrastruktur kopplat till militär mobilitet.

På fredag morgon landar jag hemma och då är det mandatperiodens första och årets sista styrelsemöte med Upab (Umeå Parkering AB) där jag är vice ordförande. Men sen blir det helg 😉 .

Nu är det dags att fylla på kaffekoppen och återgå till inläsning av underlag kopplat till avloppsdirektivet.

Trevlig tisdag och Lucia!

Jag lovar att du kommer att märka skillnad

I lördags var det Europadagen och för egen del så blev det digitala möten med kollegor från hela Europa halva dagen. Det var lätt att konstatera att möjligheten som digitalisering ger är stor, samtidigt som den digitala infrastrukturen (liksom mycket annat) måste bli bättre. Fler måste få bättre fast uppkoppling och snabbare wifi helt enkelt.

Sen är det ju faktiskt riktigt trevligt att kunna se varandra och på gruppmötet för EPP var vi nästan 75 deltagare från de allra flesta medlemsländer! Det vill säga samma personer som man annars brukar träffa fysiskt, oftast i Bryssel, på sammanträden. Vi fick flera väderrapporter från kontinenten och det är ju med viss empati som de tittar på oss från den nordligaste delen av Europa när vi berättar att det fortfarande ligger snö kvar på vissa ställen…

Å andra sidan så har vi ju i gengäld kunnat röra oss utomhus hela våren, med social distansering och de restriktioner som gäller. Så det kanske ändå är mer uthärdligt trots att värmen och solen fortfarande så att säga lyser med sin frånvaro.

Vi träffades via Zoom i lördags och det är ett av de bättre verktygen som jag har testat hittills. Av de åtta olika digitala mötesvarianter som jag har hunnit med så landar Skype på jumboplatsen. Märkligt ändå, med tanke på hur länge det har funnits. Nåja, man lär sig mycket nytt hela tiden och att ändå kunna se (om man vill) alla kollegor är faktiskt trevligt. Låt vara att det blev uppdelat på tre olika sidor när antalet deltagare per sida var 25 st, men det är ju ändå enkelt att växla emellan. Ljudet funkade också bra.

Idag har jag haft regionalt fokus hela förmiddagen och såklart är det coronaviruset och alla åtgärder som görs och behöver göras både inom hälso- och sjukvården liksom krisberedskapen och de regionala utvecklingsfrågorna. Ikväll är det gruppmöte med kommunfullmäktigegruppen här i Umeå och det blir också en digital tillställning. Det hade varit trevligt att träffas på riktigt så att säga, men mamma brukar alltid med glimten i ögat säga ”i brist på bröd äter man limpa” 😉 . Så att ses digitalt är ju ändå bättre än att inte ses alls.

Nåväl, helgen har varit lite kortare än vanligt dessa dagar så igår blev det faktiskt väldigt lugnt och vilsamt. Vanligtvis brukar jag ju använda söndagarna åt förberedelser inför kommande arbetsvecka, men det fick bero. Jag hade hunnit med en del av mitt beting i fredags och resten ska göras i eftermiddag. Dessutom så är det så roligt att sticka just nu och ena ärmen på tröjan är nästan klar, sen är det bara den andra kvar innan det är dags för monteringen. Det var ju också väldigt länge sen jag hade ett regelbundet arbete, om ens någonsin när jag tänker efter, så att förlägga jobbet när det behöver göras är jag ju van vid. Även om det blir på kvällar eller helger ibland.

Med det sagt så hoppas jag kunna klämma in någon form av träning idag, åtminstone en promenad ute för att få lite frisk luft. Efter ett par månader nu med coronarestriktioner så blir det ju så småningom också vardag och rutiner, och att få in träning är en av mina rutiner. På så sätt orkar jag mer och kan leverera ett bättre jobb. Plus att jag tycker så mycket om träningen!

Ni vet ju att jag tycker om att variera min träning mellan kondition, styrka och rörlighet, och just rörligheten är ju om något som blir mer och mer viktigt ju fler år man lägger på sig. För mig som sen tre-års-åldern har dansat massor, senare i tonåren spelat fotboll och en mängd andra idrotter, så känns det av så här när man börjar få några gråa hår 🙂 . Så rörlighet i leder tror jag absolut är förebyggande (och så vet jag ju det efter att ha läst anatomi och gått utbildning som PT) för andra problem framöver.

Så om jag skulle få önska något så vore det att ni alla gör någonting för just er egen skull, som att ta tag i en stolsrygg och göra tio benböj och sen lite töjningar för att mjuka upp dig. Passa på att göra några axelrullningar också, det är välgörande när man jobbar vid datorn till exempel. Jag lovar att du kommer att märka stor skillnad bara efter några dagar. Testa vet jag!

Trevlig måndag!

Den känslan är snabbt övergående och Europafrågor

Jobbet flyter på i relativt jämnt tempo, i alla fall under denna vecka. Det är inte helt enkelt att relatera till om det är mycket eller lite att göra när det är ett ganska jämnt flöde konstant, låt vara med vissa toppar. Jag tog en stund igår kväll för att titta igenom min almanacka och insåg att den största skillnaden (ja, självklart så är det ju det vidriga coronaviruset och de som drabbas av det som har det värst, men ni förstår och vet att det alltid kommer först, det känns liksom underförstått) är att jag inte är på resande fot.

I normala fall så blir det ju en hel del resande för min del, både regionalt, nationellt och internationellt. Men det är ju inte så för någon denna vår. Kanske är det därför det vissa dagar kan kännas nästan som att man blir lite rastlös med den tid som så att säga blir ”över”. Dock kan jag lova att den känslan oftast är snabbt övergående 🙂 .

Denna vecka har mitt huvudsakliga fokus legat på jobb med regionala utvecklingsfrågor som infrastruktur, europafrågor och nätverkande med kollegor från hela landet. Trots att det ger mycket att ses live med kollegor (ja ni vet, det är ju trevligt och ger tid för mer än enbart sakfrågorna), så funkar det faktiskt över förväntan väl att jobba på distans tillsammans. Som idag till exempel, då jag egentligen skulle ha varit i Stockholm för möten, men istället har jag kunnat delta på två andra möten som annars inte hade varit möjligt. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Idag skiner solen och efter att ha kollat väderprognosen så tror jag att idag är dagen då jag ska springa Coronamilen till förmån för Radiohjälpen. Så där, då har jag sagt det och ingen återvändo finns 😉 . Tyvärr så blåser det rätt hårt, vilket märks när de samtidigt håller på att sopa bort gruset på gångvägarna. Dammet yr och fönstren blir ju liksom inte mindre smutsiga…

Men det är ett välkommet vårtecken! Imorgon är det rapportörsmöte för EFNS (Europaforum norra Sverige) och det ser jag fram emot. EFNS som består av tre valda rapportörer från vart och ett av de fyra nordligaste länen (jajamensan, tolv stycken är vi) är ett nätverk där vi kommer överens om gemensamma ståndpunkter för norra Sverige kopplat till utvecklingsfrågor av strategisk karaktär för att bli mer framgångsrika på EU-nivån.

I år har EFNS 20 års-jubileum, så det är ett samverkansforum som har hållit över tid. Det är en styrka att vi som representerar mer än halva Sveriges yta kan bli överens om ståndpunkter gällande infrastruktur, forskning och innovation, miljö/klimat/energi och sammanhållningspolitiken. Jag är också extra glad över förtroendet att vara vice ordförande för EFNS och rapportör för infrastruktur/energi/klimat/miljö.

På lördag den 9 maj är det Europadagen och i år blir det förstås lite annorlunda, precis som i stort sett allt annat. Men jag tror att det blir bra ändå och ser fram emot att delta i några digitala aktiviteter med mina europeiska kollegor. Mer om det senare! Först ska jag förbereda morgondagens möten och eftermiddagens jobb och så tror jag att det är säkrast att byta om till träningskläder så att det verkligen inte finns några extra hinder för löprundan i blåsten… Mina nya löparskor väntar också otåligt på att få invigas och står redan beredda vid ytterdörren 😉 .

Trevlig torsdag!

 

Omvald till EU och det hjärtat är fullt av

Idag värmer det gott att ha fått förnyat förtroende genom att bli omvald till EU:s Regionkommitté för den kommande mandatperioden som inleds i februari 2020 och räcker till 2025. Inom förtroendebranschen som politiken är, så är det verkligen inte självklart att just få förnyat förtroende, och därför så känns det så roligt.

Det är Europeiska Unionens Råd, eller det man också brukar kalla EU:s ministerråd, som utser ledamöterna till Regionkommittén efter nomineringar från den svenska regeringen. Så det är en ganska lång process innan det blir klart. Men det är det nu!

Som ni vet sedan tidigare inlägg så har jag förmånen att få jobba med mina moderata vänner och kollegor även på europeisk nivå och att SKR:s ordförande Anders Knape också är delegationsledare för den svenska delegationen gör arbetet både roligare och fyllt av gedigen kunskap och kompetens.

Besluten på EU-nivå har ofta en tydlig påverkan på det lokala och regionala beslutsfattandet, i snitt så brukar man kunna se att ungefär hälften av ärendena på dagordningen i fullmäktige för kommun eller region kopplar till den europeiska nivån. Så därför är det viktigt att försöka påverka i så stor omfattning som möjligt även där. Det är också ett uppdrag som passar som hand i handske med mina förtroendeuppdrag på den regionala nivån, så jag ska fortsätta göra mitt bästa för att knyta ihop dem.

Från moderaternas sida så arbetar vi aktivt med att de pengar som finns i systemet ska användas så effektivt som möjligt och vi motarbetar förslag om ytterligare byråkrati och administrativa bördor. Det finns ju också krafter som tror att EU skulle bli bättre med egen beskattningsrätt som kan beslutas över huvudet på enskilda medlemsländer och dessa krafter jobbar vi emot.

Efter julhelgerna så kommer fördelningen av utskott i Regionkommittén att bestämmas, så jag lär nog återkomma till detta. Jag har under mandatperioden haft mitt huvudsakliga uppdrag i CIVEX-utskottet som är ett av de sex utskotten. Där ansvarar vi bland annat för frågor som är kopplade till styresformer, medborgarskap, institutionella frågor och yttre förbindelser.

Det har ju varit en rätt restung period under hösten och det var mycket välbehövligt med en vilsam helg. Eller nåja, det blev ju lite julklappsfix förstås, det lackar ju rätt snabbt mot jul nu. Men mina tankar på att träna lade jag på hyllan och prioriterade faktiskt vila och att sova. Promenader fick det bli istället och jag tror att det är viktigt att lyssna på kropp och knopp, så när inte ens vädret inbjöd till löpsvängar ute så gjorde jag klart fram- och bakstycket på tröjan till dottern istället. Nu är det bara ärmarna kvar och jag ser fram emot att så småningom få montera den och se hur slutresultatet blir.

Idag är det årets sista fullmäktige i Umeå och förutom idag så återstår det endast ett sammanträde under veckan. Utöver detta så har jag en del att färdigställa som ligger på min väntelista, men jag ska också försöka få till ett lite lugnare tempo så här innan julhelgerna väntar. Så förhoppningsvis så får jag även tid för både lite träning och ett besök hos frissan också, sånt som också behövs med jämna mellanrum 🙂 .

För även om mitt uppdrag är samhällsfrågor och politik många timmar varje vecka så är det också viktigt att hinna med det mer personliga och privata livet på hemmaplan. Balansen ni vet. Att det har varit mycket uppdrag under hösten märks lite här på bloggen också ser jag, men ni vet att det hjärtat är fullt av… Nåja, det är samma sak där, under perioder med annat fokus så har jag helt enkelt andra saker längst fram och så är ju livet tänker jag. Så det lär nog komma kanske något mer lättsamma inlägg också emellanåt 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Nu fanns det ingen återvändo

 

Lite humor så här på måndagen tycker jag passar fint 🙂 . Det speglar också ganska väl min att-göra-lista för dagen, men som jag nu har hunnit beta av det mesta av faktiskt. Det har varit nödvändigt med en dag då en hel massa mindre grejer som jag har låtit bero sen tidigare faktiskt nu blivit gjorda.

Bara en sån liten sak som att mitt körkort snart går ut. Tänk, jag tyckte ju inte att det var så där väldans länge sen som jag bytte men hips vips så har tio år gått. Bara så där 😉 . Såna saker som jag inte har hunnit med under september och oktober, men nu fanns det ingen återvändo. Dock var det ju väldigt smidigt om man jämför med tidigare gånger då man skulle ta passfoto, skriva under och skicka in i ett kuvert. Nu var det bara att kliva in på Trafikverket och ta foto och skriva under digitalt. Sånt gillar man ju. Samtidigt så var hela väntrummet fyllt av ungdomar som skulle skriva sitt teoriprov så det var rätt mycket nervositet i luften där, det minns man ju också.

Vaknade imorse med en skön känsla av träningsvärk i benen efter styrketräningen igår och jag blev så glad. Idag har jag bara hunnit få till en liten promenad runt lunchtid, mest bara för att få lite frisk luft. Det är förstås bättre än inget, men jag längtar till att kunna dra igång löpningen igen.

Både dagen och morgondagen ägnas i stora drag åt EU-frågor, på onsdag är det dags för EU-handslaget som regeringen har infört och där representerar jag EFNS som vice ordförande, ja Europaforum Norra Sverige ni vet. Dessa förkortningar alltså… 🙂 Sen är det dags för sammanträden på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) där jag har uppdrag i EU-beredningen. Så det hänger bra ihop tycker jag.

Jag har några förberedelser kvar att göra innan jag kan slå ihop datorn och sticka några varv på tröjan till dottern, så jag tänker typ ”Just do it” så blir det klart 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Rösta, träna och prioritera din egen hälsa för att må bättre

Igår var det full fart från tidig morgon då jag promenerade hemifrån tjugo i sju på morgonen, till hemkomst från Skellefteå strax innan fem på eftermiddagen. Hela dagen ägnade jag åt regionpolitik i en blandning av regional utvecklingsstrategi efter 2020 till sjukvårdens utmaningar där ekonomi och verksamhet milt sagt inte går i takt.

Det går helt enkelt inte att fortsätta att använda pengar som inte finns och skicka notan till kommande generationer och det inser fler och fler. Den röda sidan har styrt landstinget (det som numera är region, men bara för att vara tydlig med vad jag menar) i fyrtio år i sträck och nu ser vi notan som vi alla tvingas ta ansvar för. Jag har tidigare berättat att underskottet från 2018 är ungefär en halv miljard kronor och inledningen av 2019 fortsätter med underskott mot budget på cirka 300 miljoner kronor. Det är nästan ofattbara summor som bara måste komma i fas.

När jag kom hem igår eftermiddag så lämnade jag bara väskan och sen promenerade jag och maken in till stan för att förtidsrösta till Europaparlamentsvalet, eller EU-valet som det också kallas. Som ni vet så är jag ju rätt säker på mitt partival som är Moderaterna 😉 och därför passade jag på att förtidsrösta. Det är ganska fullt upp i maj med allt möjligt som ska göras och då tycker jag det är bra att kunna rösta när det passar mig.

Kom ihåg att rösta du också, det är viktigt. Alldeles särskilt när man tänker på att ungefär hälften av alla ärenden på en genomsnittlig ärendelista i kommunfullmäktige som påverkas av eller från EU-beslut. Därför är det mycket viktigt att vi får så stort inflytande som möjligt för mer moderat politik, det är viktigt både för Sverige och Europa.

Hörni, ni vet ju att mitt stora intresse är träning, hälsa och friskvård och jag mår verkligen så bra när jag får röra på mig i någon form. Allt oftare så möts jag av positiva kommentarer och människor som säger att de blir inspirerade att själva komma igång och det är nog bland det roligaste jag vet. Det spelar ingen roll hur eller på vilket sätt man vill röra på sig eller träna, det absolut viktigaste är att man gör det.

Tidigare så kunde jag emellanåt få syrliga kommentarer om hur jag hade tid att träna ”hela tiden”, vilket jag förstås inte har. Glädjande nog kommer såna kommentarer väldigt sällan numera, i synnerhet sen jag faktiskt brukar säga att mitt val att ägna cirka 4 % av min tid (ja, en timme per dygn är fyra procent) åt att må bättre är något jag prioriterar.

För jag tycker faktiskt att det handlar om en prioritering av sitt eget välbefinnande. Sen är det ju så att i olika delar av livet och beroende på sin livssituation så får man ju både vara lite snäll mot sig själv och ha överseende med att det inte alltid finns utrymme. Precis som det är för alla i livet. Men då tänker jag att man ändå kan tänka på att göra det man kan och att allt är bättre än inget.

Som att ta trappan istället för hissen, att stanna en hållplats innan för att gå sista biten hem från bussen, att cykla istället för att ta bilen om det är kortare än fem kilometer och det är praktiskt möjligt. Ja ni fattar, man kan alltid göra något. Och när man väl har kommit igång och bestämmer sig för att hålla i det och skapa en ny vana, så ser jag fram emot att få ännu fler positiva kommentarer 🙂 .

Igår så fick jag träna på att vara nöjd med promenader och att nå mitt dagliga stegmål, helt enkelt för att jag inte hade tillräcklig energi för ett träningspass på kvällen efter en lång vecka. Såna dagar är också okej och är en del av livet. Mitt långsiktiga mål är att kunna få in daglig träning i någon form, jag trivs allra bäst när jag kan göra det. Dessutom så tycker jag mest om varierande träning och växlar mellan löpning, styrketräning och yoga/stretch, det är en kombo som passar för mig.

Jag har inga direkta mål som att nå en viss tid på milen, eller att ta X antal kilo i bänkpress (som jag faktiskt aldrig gör 🙂 ) eller något sånt, utan för mig är känslan av att orka och att bli starkare belöningen. Så jag är oftast nöjd efter min träning, easy to please 😉 .

Om alla skulle göra det man själv kan för att må bättre så är den egna vinningen störst, men även för att våra gemensamma skattepengar ska räcka till de som får svåra sjukdomar som man inte kan påverka. Det vinner vi alla på. Så ta dig en stund och fundera på vad du själv kan göra för att just du ska må bättre.

För min del så kommer denna soliga lördag att gå i familjens tecken, mina föräldrar kommer på besök så det blir mysigt att få umgås. Så nu är det dags att stänga datorn och förbereda lite inför det, det blir en fin helg.

Trevlig lördag!

 

Röstkortet kom på Europadagen

Idag kom röstkortet till EP-valet, eller EU-valet som vi kanske ibland något slarvigt kallar det. Idag är det som bekant 9 maj vilket också är Europadagen som firas till minne av Robert Schumans deklaration 1950 om att skapa ett enat Europa för att skapa välstånd och bevara freden efter andra världskriget.

Detta låg till grund för skapandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen som sedan ledde fram till den Europeiska Union som vi idag har. Det har hänt mycket sedan dess och det är lätt att se vilken välståndsresa som Europa har gjort efter de båda världskrigen och det är viktigt att påminna sig om anledningen till samarbetet inom EU.

För mig är det en självklar skyldighet men även en rättighet att rösta. Det är så många runt om i världen som inte har den möjligheten och helt saknar demokratiska val, så att inte rösta är helt enkelt inte aktuellt för min del. Det tycker jag är allas skyldighet faktiskt, ja att rösta alltså. Om alla skulle sätta sig in i samtalet om vårt samhälle och vilka problem som vi måste lösa så tror jag inte att det skulle upplevas så polariserat som idag, då fler och fler höjer rösten istället för att diskutera frågorna.

Å andra sidan brukar man ju säga att när argumenten tryter höjer man rösten…

Nåja, det viktiga är ändå att man röstar.

Idag har det varit full fart i mina uppdrag och det har varit en mängd varierande frågor att sätta sig in i och ta ställning till. Det är fortfarande kyligt ute men idag har solen visat sig stundom, så det är ju alltid något. Jag valde att promenera till dagens sammanträden för att dels röra på mig lite, dels lyssna på ljudboken i mina nya träningshörlurar. De är väldigt lätta och sitter bra, så jag är fortsatt nöjd med dem.

Jag tyckte att det var dags att hjälpa våren på traven lite, så idag blev det ny färg på naglarna. Jag blev nöjd!

Imorgon blir det en tidig uppstigning för att åka till Skellefteå för sammanträden. Det är tretton mil norrut, så ungefär en och en halv timme brukar det ta att köra dit. En av Sveriges sämsta E4-sträckor där de har strösslat med fartkameror istället för att bredda vägen, så det är alltid extra viktigt att vara observant när man kör dit. Jag tycker att E4 ska ha separerade körbanor så risken för krockar minskar, men det verkar vara långt borta på just den sträckan. Såväl norr om Skellefteå som söder om Umeå är det bra vägar, men inte på största delen av vägen mellan Umeå och Skellefteå.

Västerbotten har ungefär samma yta som Danmark och även om vi är vana vid långa avstånd och ofta använder digital teknik för sammanträden, så behöver man ibland träffas och då är det bilen som är alternativet som står till buds. Bensinpriset som nu konstant höjs är ju helt sjukt hög, i denna takt så är det ju inte långt kvar tills bensinen kostar tjugo kronor per liter. Vansinnigt. Alternativet att cykla är ju inte rimligt liksom.

Även om jag själv cyklar eller går den absoluta majoriteten av mina egna transportsträckor i stan, så går det ju inte att vara utan bilen när man måste åka lite längre.

Ikväll blir det lite skön avkoppling med ett virkprojekt som jag håller på med, det är en hel del olika tekniker som det varieras med och är riktigt roligt att pyssla med. Kanhända finns det något sevärt på teve också, vem vet.

Trevlig torsdag!

 

Om att förebygga cancer och vårdköerna i Västerbotten

Imorse blev det en tidig revelj för verksamhetsbesök tillsammans med både min goda vän och partivän Camilla Waltersson Grönvall som är Moderaternas talesperson för hälso- och sjukvårdsfrågorna på nationell nivå. Det blev en riktigt bra dag som vi hade tillsammans och det gav mig mängder med ny energi.

Vi började morgonen tidigt med ett frukostmöte innan det var dags för en ytterst givande timme på RCC Norr, Regionalt Cancercentrum, där vi samtalade med verksamhetschef Anna-Lena Sunesson.

Det var ett bra besök trots att en timme är alldeles för kort tid, men vi hann prata om många olika områden och även om en av mina passioner, nämligen hur man kan förebygga flera cancerformer som är livsstilsrelaterade och hur de ser att träning både före, under en pågående behandling och efter är mycket positivt.

Ni vet ju min passion för träning, hälsa och friskvård, så den behöver jag inte gå in på i detalj just nu, men det är så oerhört intressant att forskningen visar att så mycket som 30 % av de som drabbas av cancer skulle kunna undvika det genom att träna, äta hyfsat hälsosamt, undvika rökning och minska alkoholkonsumtionen. Livsstilsrelaterade saker som man själv kan påverka.

För att ha tillräckligt med resurser för de vårdinsatser där man drabbas av sjukdom som t ex cancer så borde vi arbeta ännu mer förebyggande. Tänk om alla själva skulle göra så mycket man kan för sin egen hälsa (inga pekpinnar eller moraliserande) för att må så bra man kan och därigenom minska det individuella lidandet som sjukdom innebär, samtidigt som våra gemensamma resurser skulle gå till de som drabbas av svåra sjukdomar.

För att det inte finns tillräckligt med pengar till allt som man kan eller vill göra är ju tyvärr den bistra sanningen. Det är också då det kommer att krävas tuffa prioriteringar. Riktigt tuffa.

Om bland annat detta diskuterade vi i bra samtal med kirurgchefen Torbjörn Myrnäs. Det är komplexa sammanhang och som jag ser det finns det inget svart eller vitt gällande hur vi ska komma i fas med verksamheten, uppdraget och ekonomin. Men att vi måste lösa det finns det ingen tvekan om.

Frågan om varför vårdköer ens ska behöva uppstå i välfärdslandet Sverige och varför Västerbotten ligger dåligt till i några av dessa köer (det skiljer sig åt beroende på vilken diagnos/sjukdom/vårdform man pratar om) är något som jag verkligen skulle vilja göra något åt. När man väl kommer in till vården så är den i absolut världsklass, men att väntetiden till densamma ska vara så lång är helt enkelt inte acceptabelt.

Det sägs ju att man som frisk kan ha tusen önskningar men som sjuk bara en. Det är tänkvärt och motiverar mig.

Resten av dagen kommer också att gå helt i arbetslinjens anda, imorgon har jag sammanträden och det är rejält med handlingar som ska gås igenom innan dess. Det kyliga vädret håller i sig och imorse regnade det när jag cyklade iväg men nu är det uppehåll fast med kalla vindar. Hoppas det vänder snart och att varmare väder är på väg.

Jag hoppas också att röstkortet kommer i brevlådan idag, förtidsröstningen till EU-valet inleds idag så kom ihåg att rösta! Och så klart så tycker jag ju förstås att du ska välja Moderaternas valsedel 😉 .

Trevlig onsdag!

 

Tre veckor kvar till EU-valet, rösta för ett friare och tryggare Europa

Idag är det söndag och tre veckor kvar till valdagen. EU-valet äger rum söndagen den 26 maj och det är ett val som känns viktigare än någonsin, alldeles i synnerhet för oss i Sverige. Ni vet ju att jag är engagerad i Regionkommittén i EU, den instans som kopplar direkt till den lokala och regionala nivån.

EU är inget som ligger långt borta utan vi ÄR en del av det, även i Sverige allmänhet och i norra Sverige i synnerhet. Vi har varit medlemmar sen 1995 (efter valet -94) men det är först nu som jag upplever att EU börjar bli en naturlig del av hur vi resonerar i olika politiska frågor.

För oss i Moderaterna så menar vi att EU ska lösa gemensamma problem. Vår syn på EU liknar vår syn på statens uppgifter. EU ska långt ifrån göra eller fatta beslut om allt. Men det EU faktiskt ska göra, det ska göras bra. När det finns gränsöverskridande problem som inget enskilt land kan hantera ensamt, så är mer Europasamarbete lösningen. Europa byggs starkt när vi löser genuint gemensamma problem.

Det handlar om att göra Sverige tryggare. De problem vi har i Sverige med gängkriminalitet, bostadsinbrott och stölder har tydliga kopplingar till gränsöverskridande brottslighet. Utländska stöldligor ligger bakom hälften av alla bostadsinbrott i Sverige. Det måste bli ett stopp för det. Vi vill stärka det europeiska polissamarbetet för att bekämpa stöldligor och smuggling av narkotika och vapen.

EU-medborgare ska avtjäna fängelsestraff i sina hemländer och EU-medborgare som begår brott i Sverige ska utvisas.

Terrorism och våldsbejakande extremism måste bekämpas och Europasamarbetet måste användas bättre i den kampen. De som vill attackera vår frihet, vår demokrati och vårt sätt att leva ska motarbetas med full kraft. Det krävs riktade satsningar för att stärka arbetet mot terrorism. Genom kraftfulla insatser på EU-nivå kan vi upprätthålla lag och ordning bättre och göra Sverige och Europa tryggare.

En av mina hjärtefrågor är jämställdhet och i ett tryggt Europa är det en självklarhet att alla människors fri- och rättigheter respekteras, oavsett kön, sexuell läggning eller religion. Vi ser tyvärr att utvecklingen i flera av EU:s länder går åt fel håll. Det måste få konsekvenser. EU är en värderingsgemenskap och den liberala demokratin och rättsstatens principer måste alltid försvaras.

Det finns många frågor att jobba med och jag hoppas att du går och röstar i EU-valet. En röst på Moderaterna är en röst för ett friare och tryggare Europa.

Du kan förtidsrösta från 8 maj, så gör din insats och rösta!

Trevlig söndag!