Försvarsmakten

Kristallnatten, försvaret och framåt

Publicerat den av agrenwikstrom

Jag ska inte upprepa mig så mycket under denna intensiva höst med att säga att det är ett högt tempo just nu, men det är det faktiskt. Så tyvärr har jag inte haft så mycket tid för bloggen och det är synd, för att jag tycker om att skriva som ni vet och så gillar jag formatet med att kunna utveckla ett resonemang lite mer. Eller bara skriva för att det är roligt utan att det alltid behöver vara så himla avancerat/allvarligt/komplicerat.

Jag tror nämligen att det finns många som lägger egna restriktioner på sig själva och väljer att låta bli att skriva istället för att riskera att något kan bli fel. Det är synd tycker jag, men som alltid så är ju rätten att själv välja något som är ett starkt kärnvärde för mig. Däremot så svämmar ju världen nästan över med såna som hellre gnäller och klagar på vad andra gör istället för att själv bidra. Men, vi är ju olika.

I lördags så var Anders och jag inbjudna som hedersgäster på högtidsmiddagen för Totalförsvarets Skyddscentrum här i Umeå. Anders höll tal å Umeå kommuns vägnar och som alltid så är han ju en klippa på att göra det och att också alltid få till en liten knorr och ofta ett skratt också. Övning ger förstås färdighet men det är också en personlig talang att få till det. Well done!

Försvaret och frågor som rör det är något som både intresserar och engagerar oss båda, så det var mycket intressant att få diskutera detta i ett mycket trevligt sammanhang med mer än hundra middagsgäster. Allt från Nato och försvarsförmåga till mer lättsamma samtalsämnen som fjällvandring hanns med under middagen, så det blev en väldigt bra och trevlig kväll.

Det är viktigt att Försvarsmakten och kommunen har goda relationer för att kunna gemensamt verka och fortsätta utveckla Umeå. För egen del, som har bott många år i Boden, så är ju försvaret en naturlig del av samhällsbilden och jag ser gärna att även Umeå får en förstärkt närvaro av försvaret. Gärna i form av ett nytt regemente.

Tidigare på lördagen hölls en manifestation till minnet av kristallnatten den 9 november 1938 och Anders talade där. Trots att det var väldigt kallt med en bitande vind så var det många som slöt upp för att stå upp mot antisemitism och för att vi aldrig ska glömma de barbariska handlingar som nazisterna utsatte judarna för under andra världskriget.

För ett par år sen så besökte jag och Anders förintelselägret Auschwitz i Polen och för min del så blev det ett mycket starkt minne som satte spår i mig. Bara att promenera runt där och försöka förstå alla fasor som alla människor där måste ha känt blev nästan övermäktigt och än i dag så är det ett minne och en känsla som ligger nära. Igår såg jag en stark dokumentär med överlevare från dessa fasor och bara att höra dem berätta delar av vad de tvingats uppleva var tungt. Men viktigt. Se den gärna själv, Witnesses och finns säkert på SVT play.

Framför allt är det viktigt att vi fortsätter synliggöra alla former av förtryck, oavsett var de kommer ifrån. Extremism i alla former måste bekämpas, såväl vänster-, höger- som islamistisk. Vi får aldrig glömma eller titta bort.

På lördagens morgon så bytte jag om och knöt mina Icebugs för en löprunda ute. Men redan på morgonen så var det rejält kallt och med en ganska tuff vind, så det blev åtminstone en halvtimme ute innan det blev för kallt om ett par kroppsdelar. Kan dock varmt rekommendera Icebugs som ger mycket bra fäste och känns säkra för att minimera risken att halka. Jag köpte mina förra vintern och ser fram emot att använda dem även denna säsong.

Även fast jag hade och har en hel del på min att-göra-lista, så bestämde jag mig ändå för att låta den vänta helt och hållet under hela gårdagen. Istället blev det vila och avkoppling med stickningen och imorse så kände jag att det var en väl investerad tid. Idag är det mötesrally som avslutas nån gång efter 21-snåret ikväll och resten av veckan kommer att innehålla en hel del resande och inläsning emellan sammanträden. Min ambition är alltid och som vanligt att hinna med några tankar och reflektioner här på bloggen, men det återstår att se hur mycket tid för det som jag kommer att kunna prioritera.

Trevlig måndag!

 

Det handlar förstås om makt

Publicerat den av agrenwikstrom

I torsdags var det regionförbundsfullmäktige som denna gång hölls här i Umeå. Det brukar variera med orten mellan Umeå, Skellefteå och Lycksele för dessa möten. Vi har ett stort län så jag är tacksam för att det denna gång var på hemmaplan, men vet också mycket väl hur många timmar i bil flera av ledamöterna har för detta fullmäktige. För egen del har jag i stort sett genom hela mitt yrkesverksamma liv hittills varit beroende av bil för pendling. Det är de senaste åren sen jag blev Umeåbo som jag har den stora förmånen av att kunna cykla eller gå nästan överallt. Underbar förmån tycker jag.

För egen del var det första gången jag deltog som ledamot på regionförbundsfullmäktige för Region Västerbotten och det jag slogs av när mötet var klart var att det var en så saklig och trevlig debatton. Det lades fram sakliga förslag från talarstolen som diskuterades och förhandlingarna hölls i god ton. Efteråt tänkte jag hur det hade kunnat vara i fullmäktige i Umeå istället om det var lika god ton från talarstolen vid de tillfällena. Då kanske faktiskt fler intresserade personer hade kunnat vilja bli aktiva inom politiken och vilja bidra till att vårt samhälle utvecklas.

Som debattklimatet är i fullmäktige i Umeå just nu så tror jag att många människor blir avskräckta och undrar hur man frivilligt vill utsätta sig för såna dagar. Sanningen att säga så undrar man det ibland själv också efter att ha lyssnat på debatterna under lång tid. Och tyvärr är det samma tonläge oberoende av sakfråga vilket är oerhört beklagligt. Men det är som att vissa tror att de vinner stöd genom att vara otrevliga och det kanske de gör inom vissa grupperingar, vad vet jag. Det jag vet är att jag alltid saknar ett vuxet och resonerande förhållningssätt till de ofta väldigt svåra frågeställningar som fullmäktige har att hantera.

Om fullmäktige hellre skulle fokusera på sakfrågor som kan bidra till att utveckla Umeå istället för semantiska frågor som till exempel när det var nära att fullmäktige skulle besluta att tjänstemän i Umeå kommun enbart skulle vara tillåtna att använda begreppet tjänstepersoner istället för tjänstemän och det blev en sjukt lång debatt om det. Jösses liksom. Här har man gått och tänkt att det är vuxna människor som är anställda inom organisationen och kan tänka själva, men det verkade inte alla ledamöter i fullmäktige tycka.

Bara som ett av otaliga exempel på plakatpolitik som inte ändrar något i sak utan bara är till för att slippa diskutera svåra utvecklingsfrågor. När man kan ägna timmar åt diskussion kring hur många kön (!) det finns, om det är tre eller sju (ja, ni hör ju) och samtidigt knappt ha några synpunkter när ekonomi och hur effekterna av ett av landets högsta skattetryck påverkar Umeås invånare, ja är det underligt att man blir trött.

För min del är det och har det alltid varit helt självklart att se vuxna, friska individer som kapabla att ta hand om sig själv och sin familj och bidra till vår gemensamma välfärd som vi har valt att ha. Som en bra skola för alla, sjukvård som fungerar och är tillgänglig när man behöver den och ett rättssystem som man kan lita på. Det är numera en självklarhet att själv kunna få välja och kanske framför allt ha möjligheten att kunna välja bort. Samma lösning passar inte alla förstås.

Bara att tänka tanken att gå tillbaka till det sjuttiotal jag själv är uppvuxen i är ju svår, då något så bisarrt som fritt skolval, fler tevekanaler än två, fler radiokanaler än enbart public service, fritt internet, andra operatörer än Televerket (Telia för er unga som inte kommer ihåg Televerket 😉 ), ja listan kan göras hur lång som helst.

Poängen är att människor själva ska kunna ta ansvar för sina egna liv och också göra det, och när man behöver hjälp av samhället ska man kunna lita på att det funkar. Som när man blir sjuk eller hamnar i situationer som är övermäktiga. Det är ju avsikten med vårt gemensamma skyddsnät, där kommunen alltid är den som är närmast individen. För att det ska funka måste det offentliga ägna sig åt sina kärnverksamheter och få dem att fungera så väl som det bara går.

Som samtalet ofta går här i norra Sverige så anser många att folk inte klarar av att göra goda val själva utan det är politiken som måste göra det åt dem. För min del får jag rysningar när jag hör hur de kan resonera om friska, vuxna människor som vill välja och kunna få bestämma över betydligt större andel av sina egna ihoptjänade pengar än vad som är fallet i dagsläget.

Men det är klart. Det handlar förstås om makt. Makt över människor, och vill man som den socialistiska sidan öka skattetrycket ännu mer och med andra handen dela ut bidrag så innebär ju det att ännu fler på sikt kommer att komma i en situation där det blir viktigt att hålla sig väl med de som delar ut bidrag. Det är en total motsats till hur jag vill att vårt samhälle ska fungera.

Det offentliga skyddsnätet ska användas när det behövs och till de som behöver. Jag tror att de allra flesta av oss är villiga att betala skatt precis som vi gör och alltid har gjort, för att säkra vår gemensamma välfärd. Om man är säker på att pengarna används till det som behövs och till de som behöver.

Men när man har ett av världens högsta skattetryck och generellt sett en god välfärd men ändå inte upplever att pengarna räcker till, då är det hög tid att titta på vilka prioriteringar man måste göra. Och vilka kostnader som faktiskt finns.

Nåväl, det blev kanske ovanligt öppenhjärtligt, men ni vet att det hjärtat är fyllt av… 🙂

I fredags deltog jag tillsammans med Anders i firandet av Finland 100 år. Landshövding Magdalena Andersson stod värd för en trevlig middag på länsresidenset under fredag kväll.

Under kvällen blev det tid för många framåtsyftande samtal för fördjupat samarbete mellan Umeå och Vasa, och i vanlig ordning även många skratt 🙂 . Ordförande för stadsfullmäktige och tillika riksdagsledamoten Joakim Strand och jag fick möjlighet att diskutera mycket kring flera av våra gemensamma områden och även några nya idéer. Trevligt som alltid!

Det gav även utrymme för samtal om försvarsfrågor med Mikael Frisell, chef Militärregion Nord (eller I19 som vi annars kallar det 🙂 ). För mig som har under 22 år bott i Boden och har sonen som jobbar på A9 så var det lite extra kul att prata om försvaret som ligger mig varmt om hjärtat. Under middagen var det också ett av samtalsämnena runt bordet. Det märks att det är frågor som engagerar och är viktiga, för såväl oss i Sverige som i Finland som genom sin historia har upplevelser av krig närmare i sina generationer.

Igår ägnade jag mig helt åt hemmapyssel, det var dags för min egen högtidsstund och tradition, nämligen att julpynta 🙂 . Julen är min favoritårshögtid och den som känner mig vet att det enda jag har samlat på genom åren är tomtar. Det brukar ränta lika del leenden som höjda ögonbryn när jag berättar det, som när jag säger att jag gillar att handarbeta. Om det är tantvarning på det så bjussar jag förstås på det 😉 . Har ägnat mig åt det sen 1985 så då är det väl snart kanske dags att kliva in i tantstadiet 🙂 .

Hur som helst så är det mysigt att sätta på julmusik och pyssla hemma, och idag har vi tänt första ljuset i adventsstaken. Underbart vackert ute också med en svag decembersol och snö ute. Härligt!

Trevlig söndag!

Megastolt mamma

Publicerat den av agrenwikstrom

Emellanåt blir det perioder med massor att göra, betydligt mer än vanligt och de senaste veckorna har jag varit inne i den svängen. Så bloggen har fått lite vila, mest beroende på att jag helt enkelt inte hunnit med. Ingen fara på taket med det förstås, det är ju bara något som jag tycker om att göra – skriva. Men den senaste tiden har det inte blivit så mycket nöjesskrivande direkt, men tangentbordet och pennan (som det fortfarande är något särskilt med) har fått göra sitt.

Igår var jag en mer än megastolt mamma då sonen gjorde första dagen på jobbet! Han valde att jobba som soldat på A9 efter muck och gjorde som merparten av sina kollegor. Jag fick möjlighet att delta på hans avslutningsceremoni och i vanlig ordning fick jag skärpa mig rejält för att inte få tårar i ögonen av lycka för hans skull. Eller ja, det fick jag ju såklart ändå, men jag kunde behärska mig lite i alla fall 🙂 .

Chefen A9 lät också nöjd och glad över första kullens rekryter i det nya systemet som är frivilligt, och han hoppades på att det inom en snar framtid skulle vara många fler som gjorde militärtjänsten och sen valde att ta anställning i försvaret. Jag kan bara instämma.

En medalj fick sonen för väl genomförd militärtjänst och efter ceremonin så hade han tillsammans med sina kollegor en välförtjänt avslutning tillsammans. Well done! Jag har länge varit för ett återinförande av värnplikten, jag tycker att det är en viktig del av samhällskontraktet och dessutom är det personligen utvecklande för ungdomarna. Det är bra att man nu väljer att återinföra en form av plikt för detta, även om man kan välja bort det för studier eller annat.

Om en stund är det dags att snöra på sig träningsskorna, ikväll är det dags för Blodomloppet här i Umeå. När det var dags att anmäla sig för ett bra tag sen, så var jag inte säker på det där med löpningen så jag valde att gå istället. Det är en vacker majdag med sol och schysst temperatur, så det hade varit skönt att jogga men det funkar att gå också. Hade ju tänkt komma upp i minst 10 000 steg idag och hittills ser det inte ut som att det blir något problem 😉 .

Mina nya löparskor är invigda tidigare och de är väldigt sköna och lätta. Jag gjorde som jag brukar, klev in på Löplabbet här i Umeå och tio minuter senare hade jag fått excellent service och ett par nya kompisar med mig i skolådan på väg hem.

Ser fram emot att använda dem snart igen!

Trevlig tisdag!