Leuchtturm 1917

Något som jag alltid har tyckt mycket om är att skriva, förstås en av anledningarna till att jag började blogga i början av 2006 så man kan verkligen konstatera att tiden går. Och innan dess så har jag gillat skrivandet så länge jag kan minnas, redan från 5-årsåldern så har jag läst mycket och som sagt skrivit.

Det är lite kul att se tillbaka på hur skrivandet har förändrats genom åren, och konstigt vore det väl annars. Man utvecklas ju hela tiden och får mer erfarenhet och ibland erfarenheter som man hade kunnat vara utan, men det är ju samtidigt det som bidrar till att forma en och skapar trygghet i sin egen person.

Sen jag var liten har jag skrivit dagbok och framför allt massor av brev med många brevkompisar som man hade när jag gick i skolan. Innan datorerna fanns, vilket får det att låta som att man är född på stenåldern 🙂 . Men oaktat det så är det härliga minnen med alla dessa brev som jag skrev, det var flera stycken varje vecka. Och känslan av att kolla brevlådan varje dag efter ett svar var också rolig och fylld av förväntan.

Med stigande ålder så har det mer ändrats till att bli räkningar i brevlådan 😉 och att få ett handskrivet brev är ju synnerligen ovanligt idag. Å andra sidan så skriver man ju så mycket mer med den digitala utvecklingen som t ex mejlen och sociala medier. Framför allt skriver man ju mer och snabbare, man behöver inte leta frimärke och cykla iväg till postlådan heller.

Så det där med att skriva för hand är en speciell känsla för mig, förmodligen därför jag också gillar kalligrafi.

Igår köpte jag en ny anteckningsbok och en ny penna och jag påbörjade den igår innan det var dags att cykla iväg till månadens gruppmöte med fullmäktigegruppen i Umeå. Härlig kvalitet på pappret 🙂 . Så jag hann inte med bloggen igår som jag hade tänkt, men ibland finns inte tiden bara.

Det blev ett bra och välbesökt gruppmöte med fullt fokus på politiken och den kommande tiden. Riktigt roligt också att det var så många att stolarna nästan inte räckte, det finns ett stort intresse för samhällsfrågor och moderat politik här i Umeå.

Idag är det sju år sen jag fick uppleva en högtidsstund och få ett kvitto på det hårda arbete jag lade ner på att jobba för att nå mitt mål med att komma in i riksdagen. Ja, inte exakt på dagen men samma dag som idag då riksmötet öppnades. En fantastisk upplevelse och stolthet av att få företräda Norrbotten där jag då bodde.

Tänk vad tiden går.

Just nu regnar det och jag tror faktiskt att det blir en lugn kväll hemma med Anders. Man får försöka hitta lugna stunder för vila där det går och när de visar sig, det kommande året blir det fullt upp på de flesta fronter. Mammahjärtat vill gärna prata med sonen, men jag får ge mig till tåls med det då han är fullt upptagen med att medverka i den stora övningen Aurora någonstans i Mälardalen. Dock ska det bli kul att höra hur han har haft det när övningen väl är klar.

Trevlig tisdag!