EU-möte med civilministern i Kiruna

Summerar ett par riktigt bra dagar i Kiruna dit Regionkommitténs ordförandekonferens för dess presidie hade förlagt sitt externa sammanträde. Jag fick mycket bra samtal med civilminister Erik Slottner som också deltog i debatten under Sveriges ordförandeskap i EU. Såklart lyfte jag förutsättningarna och de möjligheter som vi har i norra Sverige och även de problem som finns med kallt klimat och långa avstånd.

Summa summarum riktigt bra samtal både vid kvällens middag med civilministern i vår moderatledda regering (Erik representerar KD som även finns i samma familj som oss moderater inom EU, EPP ingår vi i tillsammans där) och även innan sammanträdet på fredagen. Erik Slottner har också en bakgrund inom SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) tidigare, så han är väl insatt i den lokala och regionala nivåns villkor och förutsättningar. Nu fick han också ytterligare info om specifikt norra Sverige 🙂 .

Jag fick förmånen att vara moderator och leda sessionen under rubriken ”Att uppnå en hållbar utveckling i den europeiska delen av Arktis” under en timme, och det var mycket intressanta diskussioner från ledamöterna från alla delar av EU. Verkligen roligt att få leda samtalet i ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och dessutom i Kiruna!

Här är de panelister som ingick i timmen som jag fick moderera, från vänster: Mirja Vehkaperä, ReK-kollega och ordförande i Oulu; Patti Bruns, generalsekreterare för Arctic Mayor’s Forum och Isak Utsi, kommunalråd i Arjeplog.

Samtliga hade mycket intressanta inlägg och det blev goda samtal med alla ledamöter, så jag kände mig mycket nöjd med det.

På torsdagen blev det en tidig avfärd för en heldag med studiebesök och det första stoppet var 504 m under jord, nere i LKABs gruva. Som alltid är det så imponerande att få besöka LKAB och lära sig mer om teknikutvecklingen och hur omställningen till minskade utsläpp går framåt, genom det gemensamma projektet Hybrit tillsammans med SSAB och Vattenfall där det kommer att produceras stål utan kol och där det finns förutsättningar att reducera Sveriges totala koldioxidutsläpp med nästan lika mycket som hela landet släpper ut idag.

Det är lätt att känna sig liten bredvid några av fordonen som används i gruvan, och riktigt kul att få se det på plats.

Efter ett uppskattat besök i gruvan på LKAB så fortsatte studiebesöket på Icehotel i Jukkasjärvi. Det är mellan säsongerna där just nu, men det är kul att det går att se de fantastiska iskonstverken året om. Väldigt roligt och alla var imponerade av de olika rummen och konstverken i is från Torneälven.

Tänk ändå sån tur att det finns entreprenörer och idésprutor som Yngve Bergqvist, mannen bakom Ishotellet. Och att han fortsatte med sin övertygelse trots att det fanns många på den tiden som var skeptiska till idén om att folk skulle vilja komma och kolla på is och dessutom sova i isrummen.

Några av de långväga gästerna från olika delar av Europa skulle stanna kvar i Kiruna över helgen och passa på att få en natt att sova på ishotellet, i samband med att det inte fanns så många resmöjligheter tillbaka från Kiruna på lördagen.

Det sista besöket för dagen gjorde vi på Esrange Space Center och där fick man endast fotografera utanför området (av förståeliga skäl när man sen fick besöka området). Min kvarvarande känsla efter de högkvalitativa besöken var att OJ så mycket högteknologiska spetskompetenser vi har (även om jag förstås visste det 😉 ) i norra Sverige.

Som uppvuxen i Norrbotten har man i någon mån tagit det vi har i norra Sverige ibland lite för givet, alltså att det aldrig har varit särskilt märkvärdigt att vi har de olika kompetenser vi har, som gruvorna och rymdverksamheten. Men det är klart att det är häftigt att vi är världsledande i flera områden och i kombination med den natur och andra förutsättningar vi har, också väldigt roligt att fler upptäcker det.

Med mer än hundra ledamöter där merparten aldrig hade varit så långt norrut, så är det värdefullt att ha varit på plats och de facto ser och förstår oss när vi talar om att vi har långa avstånd och ett kallt klimat. Att också på plats se de byggnationer, rivningar och flyttningar av fastigheter som pågår när staden delvis ska flyttas är förstås också unikt. För några av ledamöterna som jag talade med var det också flera år sedan de hade sett snö, så även om jag just nu mer än gärna skulle se gröna gräsmattor och varmare väder, så gjorde det inget att det snöade i Kiruna i torsdags.

Jag kunde för allra första gången på alla år ta bilen till ett Regionkommittémöte, och även om jag körde drygt 61 mil enkel väg så var det den kortaste väg jag har haft till ett sammanträde. Jag passade på att pausa på halva vägen mellan Umeå och Kiruna, både på vägen norrut och sen hem för att hälsa på hos mina föräldrar. Så när jag kom hem för en stund sen så ska jag ärligt säga att det var skönt att parkera bilen och nu kunna koppla av hemma.

Ikväll blir det en lugn kväll, innan nästa veckas arbete ska förberedas senare. Det stundar regionstyrelse, rapportörsmöte med Europaforum norra Sverige (EFNS) och sedan två dagars Europaforum med ett stort antal besökare. Jag har fått förtroendet att vara värd för konferensen och det ser jag fram emot. Men först blir det en lugn kväll hemma med maken. Och som det känns nu efter veckan som gått, även en tidig sådan.

Trevlig lördag!

Fortsatt förtroende, Bryssel, Karlstad, Vasa och Luleå

Jobbet just nu är intensivt och mycket som händer, men OJ så roligt det är! Som synes så har bloggen fått vila ett tag nu och det är helt och hållet beroende på mängden arbete denna period. För min del är det alls inga klagomål på att det är mycket att göra denna vår, för arbetet hänger ihop och är både inspirerande, lärorikt och framför allt kul!

Tänkte att det får bli några nedslag i den senaste tidens arbete och vad som har hänt, och som vanligt så blir det fler uppdateringar i mina sociala medier för den som vill följa mig lite mer till vardags. Välkommen dit om du vill!

Sveriges Kommuner och Regioner hade valkongress tidigare i veckan och jag är så glad över förtroendet att få fortsätta arbeta som ledamot i EU-beredningen. Det hänger förstås ihop med mitt uppdrag i Regionkommitten EU, och jag ser mycket fram emot att få jobba vidare med de lokala och regionala frågorna såväl på den nationella som den europeiska nivån.

Igår kom jag hem från Sverigemötet där 1450 Moderater från hela landet träffas för att diskutera politik och aktuella frågor. Jag fick möjligheten att delta som talare om regionala utvecklingsfrågor tillsammans med mina kollegor och vänner från stora delar av landet. Från vänster: Anna Jähnke, Skåne; Stina Höök, Värmland; Jenny Landernäs, Västmanland, jag och Pär-Gustav Johansson, Kalmar län. Stina modererade oss på ett fint sätt och det var roligt att seminariet blev fullsatt och att ämnet engagerade många. Regional utveckling är ju ett av två uppdrag som regionen har, och även om sjukvården förstås är störst både till utrymme och ekonomi, så är det uppdrag som hänger ihop.

Helt klart var det dock som alltid så ljuvligt att komma hem igår. Borta bra men hemma bäst!

Stora delar av mitt arbete den senaste månaden har jag ägnat åt att jobba med lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet som EU-kommissionen har lämnat på remiss.

Arbetet innehåller många möten och överläggningar inför att vi skriver den draft opinion som ligger till grund för Regionkommittens ställningstagande i arbetet med revideringen av lagstiftningen. Här är delar av mitt team som jag jobbar tillsammans med i framtagandet.

Från vänster: Ulrika Palm, SKR; Anders Finnson, Svenskt Vatten; jag och Oliver Loebel, EurEau. Min expert Oskar Wikstrand, SKR, deltog online från Stockholm och gjorde ett gott arbete därifrån.

Jag höll i det som kallas för stakeholder meeting i Bryssel, det är enkelt uttryckt ett tillfälle för många aktörer, organisationer och andra att kunna dela med sig av deras ställningstaganden kopplat till avloppsdirektivet, och hur det kan komma att påverka deras region eller kommun. Efter mötet där det var många på plats fysiskt i Bryssel och ännu fler som deltog digitalt, har jag fått många goda inspel till hur detta kan komma att slå på olika sätt i olika delar av EU. Precis det som var tanken med mötet. Roligt och lärorikt!

Jag hade två dagar som var maxade med möten och överläggningar i Bryssel, och många samtal om konsekvenserna för den lokala och regionala nivån. Alla möten gick mycket bra, och det finns goda förhoppningar om den fortsatta arbetsprocessen fram till maj då ENVE-utskottet ska debattera och sen anta yttrandet, och därefter till plenarsessionen i juli då det slutliga yttrandet från Regionkommitten ska fastställas.

Ett par dagar innan jag reste ner till Bryssel för överläggningar, så fick jag möjligheten att delta på ett event om avloppsdirektivet som anordnades av EU-parlamentet. Som alltid så tycker jag att det är viktigt att den lokala och regionala nivån får chansen att tala om olika förslag och hur dessa kommer att påverka den nivå som är närmast medborgarna. Roligt med bra frågor och feedback efter seminariet också, sånt ger energi och värmer!

Jag har blivit vald till att ingå i en av politikutvecklingsgrupperna som Moderaterna har tillsatt och som ska mejsla fram politiska förslag och riktningar framåt, under ledning av Hans Wallmark. Det är givetvis hedrande och roligt, utvecklingsarbete som är framåtsyftande är det som jag gillar allra mest. Den gruppen som jag är en del av är utrikes- och säkerhetspolitik, både intressant och förstås viktigt allrahelst i den säkerhetspolitiska kontext som vi finns i just nu. På vårt förra möte (digitala så att alla kan hinna delta) så fick vi samtala och diskutera med den bästa försvarsminister som vi har haft på väldigt länge, Pål Jonson. Hans samlade kompetens och utbildning är imponerande och viktig i alla processer som Sverige finns med i.

För ett par veckor sen så kunde jag jobba undan lite kvällen innan för att möjliggöra ett par timmar i skidbacken. Oj så roligt det var! Skönt att få röra på sig utomhus i soligt väder också. Snacka om att det var mycket värt och att få känna sig lite lätt mör i benen efteråt värdesätter jag också.

Annan typ av skidåkning är ju längdskidor, som det är närmare till här i Umeå. Vi har flera fina spår nära centrum och det är också skönt att kunna snabbt byta om för att få lite friskluft och motion mellan arbetet. Det behövs för att orka med allt annat, plus att det är roligt! Träning och motion är ju liksom inget straff 😉 utan ett sätt för mig att rensa tankarna och låta frågor som behöver bearbetas få tid för just det samtidigt som man rör på sig.

I måndags kväll fick jag nöjet att tala om några aktuella frågor från min horisont då Moderaterna i Nordmaling höll sitt årsmöte. Efteråt fick jag så fina blommor av dem! De står faktiskt i blom även i skrivande stund, men nu börjar de nog snart ha gjort sitt. Färska blommor är ju så vackert och något som verkligen är värt att unna sig emellanåt.

Veckan som kommer är intensiv, med kommunfullmäktige imorgon och sen väntar möte med Strukturfondspartnerskapet Övre Norrland i Skellefteå, innan jag tillsammans med moderata vänner åker över till Vasa i Finland för att ha överläggningar och se hur de jobbar i sin slutspurt inför riksdagsvalet om en vecka. Tillbaka med morgonfärjan på torsdag och sen styr jag kosan norrut till Luleå för att tala på Järnvägsforum med rekordmånga deltagare.

Självklart passar jag på att hälsa på hos föräldrarna också, och bonusen blir ju att få mysa med denna goding litegrann. Hundsuget tilltar för varje gång… 🙂

Trevlig söndag!

En sak i taget, infrastruktur och militär mobilitet

Mer än halva januari har redan passerat av 2023 och det där med att tiden går fort är ju förstås en relativ sak, allt beror förstås på hur mycket man har att göra. Ibland kan ju tre minuter kännas som en väldigt lång tid, till exempel om man gör plankan som styrketräning 😉 och andra gånger känns en vecka som att det bara susar förbi.

Så har tiden innan jul och delvis även efter känts för min del. Sen sist vi sågs här på bloggen så väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet i Karleby, Finland, och därifrån åkte jag till Helsingfors för möten kopplade till infrastruktur och militär mobilitet.

Några av er minns säkert att jag ”samlar” på nationella parlament, det vill säga att om jag får möjlighet i olika huvudstäder så vill jag väldigt gärna besöka det landets parlament, eller motsvarighet till Sveriges Riksdag. Det tycker jag är mycket intressant och ger mig mycket kunskap, som tidigare riksdagsledamot i Sverige så är jag ju såklart väldigt stolt över vår vackra Riksdag med långvariga anor och historia. Så väl på plats i Helsingfors så fick jag möjligheten att få titta in i plenum i Finlands Riksdag. Vackert!

Tillsammans med Joakim Strand (till höger), som är riksdagsledamot i Finland och även ordförande i Kvarkenrådet, och Hans Lindberg (till vänster), kommunalråd i Umeå, så hade vi bra möten med viktiga aktörer kopplat till våra aktuella frågor och infrastruktur i Kvarkenregionen. Ser fram emot fortsättningen!

Efter en fullmatad avslutning på december, så packade jag och maken våra väskor för att få lite mycket efterlängtad och välbehövlig vila på varmare breddgrader. För att inte tala om dagsljuset. Oj så välbehövligt det var! Som här, varje morgons långpromenad längs Atlanten samtidigt som solen går upp, det är precis sånt som behövs den mörkaste perioden.

När man får denna start på morgonen tillsammans med en promenad och styrketräning innan frukost, så orkar man så mycket mer när man kommer hem igen. Soluppgången tröttnar man liksom aldrig på att se.

Vilka konstverk i sanden!

Jag hade en del arbete med mig under julhelgen och även några digitala möten med Bryssel, men jag ska inte alls klaga på arbetsmiljön 🙂 . Revidering av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet gick alldeles förträffligt att läsa på om även under parasollet i solstolen visade det sig.

Så underbart med soluppgången!

Det enda som var lite smolk i bägaren var att vårt bagage inte kom fram när vi landade. Anders fick tillbaka sin väska efter fyra dygn, men min kom inte tillbaka förrän vi stod på flygplatsen och skulle checka in makens väska för att åka hem. Tio minuter innan det var vår tur så ringde min telefon, och jag lyssnade på magkänslan och gjorde ett undantag och svarade (utländska nummer svarar jag aldrig på annars). Tur var väl det för då är det en spansk herre som meddelar att de nu (!) har min resväska på flygplatsen. Så vi lämnade vår plats i kön, åkte ner en våning och – tadaa – där var min väska.

Sällan har jag känt sån lättnad och glädje över att få tillbaka mina egna saker. Dessutom skönt att slippa en himla massa oönskat extraarbete med flygbolag och försäkringsbolag också. Så lite tilltufsad väska med det allra fulaste bagagebandet runt sig (ska verkligen leta efter ett nytt som är både fint och syns på långt håll när man väntar på väskan framöver), men oj så glad jag blev!

Det var bara att checka in väskan igen och hålla tummarna för att allt skulle funka hela vägen hem igen. Vilket det gjorde. Väl hemma igen var det bara att packa upp alla oanvända kläder och skor, så det gick ju rätt snabbt.

Direkt när vi landade hemma igen så packade vi om lite och körde norrut till mina föräldrar för att fira jul lite i efterskott, mammas födelsedag och så sonen lite i förskott. Vilken härlig helg med tid att träffa båda barnen samtidigt som föräldrarna och min bror med familj. Det var den finaste gåvan! Ja, och så denna ljuvliga fyrbenta sötnos förstås. Milo, som verkligen är en speciell vovve för mig, trots att det är mina föräldrars. Så mycket hundmys och gos som ryms i denna lilla hund.

Jag var mentalt inställd på en intensiv januari månad och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem och sen ha ny energi för att ta sig an det som ligger framför mig nu. I början av varje mandatperiod så gör den nyvalda regionfullmäktigegruppen för Moderaterna i Region Västerbotten en studieresa tillsammans. Denna gång gick den till Bryssel där vi fick både ny och delvis uppfräschad kunskap i vårt andra parlament, dvs EU-parlamentet.

Vi besökte EU-parlamentet och såg plenum där, fick mycket god information om det svenska ordförandeskapet som nu har inletts, träffade en av våra moderata EU-parlamentariker Tomas Tobé och besökte EU History Museum. Dagen därpå träffade vi våra vänner och kollegor på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på plats hos dem i Bryssel för att diskutera hur den svenska regionala och lokala nivåns intressen och frågor drivs och tas tillvara. Därefter blev det uppföljande samtal och informationer från vårt eget kontor NSEO (North Sweden European Office) som Västerbotten har tillsammans med de tre övriga norra länen.

Sammantaget blev det en mycket bra resa tillsammans med intresserade och nyfikna regionfullmäktigeledamöter från Moderaterna i Region Västerbotten. Dessutom med massor av skratt och god stämning så ser vi alla fram emot denna mandatperiod och vårt arbete tillsammans.

Men som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, och att som denna vecka få en hel vecka på hemmaplan är mycket värt. Nästa vecka blir det huvudstaden merparten av veckan. Då är det invigning av Västerbotten på Grand för 33:e året i rad och där ska jag tala på ett av passen kopplat till EU, norra Sverige och infrastruktur. Sen är det Internationella dagen på SKR samt våra ordinarie beredningsmöten på SKR. Och mellan allt detta så har jag ett flertal kortare möten inbokade för avloppsdirektivet och lite annat som jag nog får anledning att återkomma till längre fram.

Men, en sak i taget så blir det nog ordning på det mesta hoppas jag. Så nu är det dags för en kopp kaffe.

Trevlig tisdag!

Öst-väst och 1383 dagar kvar

Idag är det tredje dagen av tre med fullmäktige denna vecka, måndagen ägnades åt kommunfullmäktige i Umeå och tisdag-onsdag är vikta för regionfullmäktige i Västerbotten. Igår förrättades och beslutades valen till de olika nämnderna och beredningarna för kommande mandatperiod som inleds första januari 2023.

Full fart dessa dagar och jag ser att både min M-pin och mitt Norrbottenshalsband har hamnat lite på sned på bilden, men det är korrigerat nu 😉

Jag fick förnyat förtroende som vice ordförande i Regionala Utvecklingsnämnden för den nya mandatperioden som mitt huvuduppdrag och det är jag mycket glad för. Det händer så otroligt mycket kopplat till regional utveckling i länet och landsändan just nu och att kunna vara en del av det och bidra med vårt moderata perspektiv på det känns roligt.

Det som inte alls är roligt är att den styrande majoriteten S-V-MP nu lägger en budget som är underfinansierad med hela 324 miljoner kronor för 2023. Ja, du läste rätt. 324 miljoner kronor, som de säger sig kunna återställa till 2025. Tillåt mig tvivla. Från Moderaternas och Alliansens sida har vi lagt en budget som enligt kommunallagen är i balans, det kommer inte att bli smärtfritt förstås men genom att höja vissa taxor så att de kommer i nivå med rikssnittet och att spara in på icke vårdnära administration så måste man ta itu med det strukturella underskott som fanns innan pandemin och inte har försvunnit sen dess.

Regional utveckling är ett av de två huvuduppdrag som Region Västerbotten har, det andra är självklart hälso- och sjukvård som också utgör mer än 96 % av budgeten. Så det är förstås så att huvudfokus i debatten om budget och regionplan ligger på de mer än 10 800 västerbottningar som har stått för länge i vårdköer, på de kvinnor som än en gång får mötas av att förlossningen i Lycksele återigen stängs över julhelgerna, att tandvården inte klarar av mer än akuta behov och det saknas tandläkare, att barn som behöver hjälp inom Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) får vänta på tok för länge.

Jag valde att tala om hur viktigt fungerande infrastruktur är för länet och landsändan, alldeles i synnerhet kopplat den fantastiska utveckling och investering som sker just nu. Som ni vet så är ju Sverige till ytan EU:s tredje största land och också det land som har längst mellan sina landsändar. Västerbotten är nästan lika stort som Kroatien och större än till exempel Estland eller Danmark. Med den kunskapen borde man inte som MP motarbeta ett av transportslagen, nämligen flyget. Vi Moderater vill istället satsa på fortsatt utveckling av elflygen och arbetar för att vi ska kunna skapa en nordisk elflygstrategi tillsammans.

Vi behöver flyg, järnväg, väg, sjöfart och cykel för att människor ska kunna arbetspendla och resa. Moderaterna tror inte på att ställa de olika transportslagen mot varandra, alla behövs. Därför satsar vi i vår budget på ett förstärkt infrastrukturarbete. Det är utsläppen som ska bort, inte flyget.

Jag talade även om hur viktigt det öst-västliga stråket är för oss och vi ser ju hur vår gemensamma färja mellan Umeå och Vasa stärker det gränsöverskridande samarbetet och ökar förutsättningarna för arbets- och utbildningspendling. I nästa steg vill vi Moderater se en fast förbindelse över Kvarken för att fortsätta stärka de öst-västliga transporterna. Vi prioriterar pendling, gods och hållbarhet så att jobben blir fler och tillväxten starkare. Det är också viktigt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv.

Så vacker julgran vi har på Rådhustorget här i Umeå!

Senare ikväll när regionfullmäktige har avslutat sammanträdet så blir den en promenad hem för att förbereda dels inför morgondagens hälso- och sjukvårdsnämnd, dels inför den transportkonferens i Oslo som jag är inbjuden att tala på i början av nästa vecka.

Igår kväll blev det en timmes friskvård och kampanjande tillsammans med moderata vänner här i Umeå då vi lappade lådor med information om Moderaterna. Idag är det 1383 dagar kvar till valet 2026 och vi arbetar kontinuerligt inför det.

Om jag har lite tur med alla förberedelser som återstår, så kanske kanske kan jag få tid till ett träningspass också. Det längtar jag till när dagarna är så intensiva som just nu. Håll tummarna för mig!

Trevlig onsdag!

Att flyga eller inte flyga är inte frågan

Med en månad kvar till julafton så är det bara att konstatera att november snart är slut och att första advent väntar på söndag. Själv får jag nästan bläddra i almanackan för att hålla koll på vilken dag det är, men snart stundar lite julledigt. Det ska bli skönt så småningom.

De senaste veckorna har varit mer än varierade och har innehållit många både roliga och spännande uppdrag.

För att ha en rimlig möjlighet för oss i norra Sverige att kunna delta i olika sammanhang för att påverka utvecklingen så är alla transportsätt och kommunikationer viktiga, men kanske särskilt flyget som ger oss förutsättningar att nå olika destinationer inom åtminstone rimliga tidsperioder.

När man som vi lever, verkar och bor i norra Sverige och norra Europa så förkortar flyget tiden att både resa till och från vår region. Därför är det viktigt att det fortsätter att utvecklas, för oss är det en viktig fråga och debatten måste vridas från att flyga eller inte flyga till att diskutera fossilfritt flyg och teknik för att minska utsläppen. I vår geografiska position med långa avstånd måste vi stå upp för flygets betydelse.

Igår kväll genomförde ”min” förening (där jag är ordförande alltså 🙂 ), Umeå centrala Moderatförening, ett mycket intressant och trevligt besök på Västerbottens Museum. Vi fick bra information och samtal med ordförande Anders Lidström och därefter blev vi guidade runt i aktuella utställningar och basutställningar av Helena Magnusson.

Museets verksamhet är omfattande, så vi hann inte se allting på djupet, men fick ett smakprov som definitivt gav mersmak att besöka verksamheten mer igen.

Den senaste tiden har jag läst några olika böcker som avkoppling, böcker har jag ända sen jag var liten tyckt om att läsa. Bokläsning, handarbete och träning är mina olika sätt att både koppla av och skapa energi för jobb och annat. I olika tider så finns det förstås olika mycket tid för att hinna med det man vill, men just böcker är något som funkar fint i synnerhet när man är på resande fot.

Under allhelgonahelgen fick jag tid med hela familjen som verkligen är guld värd för mig. Alla mina ungdomar tillsammans med mina föräldrar kom hem till oss och vi spelade sällskapsspel, ägnade oss åt god mat och prat och den allra finaste gåvan fick jag i form av tid att umgås tillsammans. Som en bonus blev det också massor av hundmys med Milo, föräldrarnas lilla fyrbenta guldklimp.

Nästa vecka väntar tre dagar med fullmäktige, först ut är kommunfullmäktige med val till nämnder och styrelser, och därefter två dagar med regionfullmäktige med såväl val till olika instanser och även regionplan och budget. Så helgen kommer att delvis ägnas åt jobb och förberedelser, men även att få göra fint hemma inför julen. På söndag tänder vi första ljuset i advent och julen är en av mina favoriter, så det ser jag fram emot.

Trevlig torsdag!

En extra timme och vikten av dagsljus

Denna söndag kan mycket väl vara en av årets bästa, med tanke på att vi får tillbaka en timme och dagen känns längre. Det är klart att det nu kommer att skymma tidigare än igår, men ändå. Det faktum att man helt utan väckarklocka kan vakna utvilad på morgonen och det är en hel timme extra tillgodo är härligt tycker jag.

Veckan som strax är slut har varit en blandning mellan mycket att göra och lite mer luft i kalendern. Förberedelser, inläsning, regionstyrelse, hälso- och sjukvårdsnämnd och sen EU-beredning och andra överläggningar på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har utgjort veckans huvudsakliga arbete.

Vi hade även besök av vår finansminister Elisabeth Svantesson som träffade oss på vårt gruppmöte på onsdagen, som även var hennes födelsedag. Vi var alla glada för bra samtal och överläggningar och att vi också fick möjlighet att gratulera henne.

Även denna helg har jag helt ägnat åt hemmapyssel som att byta gardiner, skura golv och storstäda. Riktigt skönt när man är klar med det, så idag blir det en stunds förberedelser inför den kommande veckan i vanlig ordning, men också något träningspass tror jag.

Nu börjar tiden på året då det är viktigt att få till sig dagsljus utomhus, så kanhända blir det även en promenad senare.

Imorgon är det mandatperiodens första kommunfullmäktige i Umeå, men utöver det så är veckan något lugnare på mötesfronten. Det brukar vara så när det är höstlov från skolorna. Sen väntar allhelgonahelgen och jag ser fram emot att umgås med familjen då.

Trevlig söndag!

Äntligen ny regering och tårta för att fira

Denna vecka började bra med att vi äntligen fick en moderat statsminister igen. Ulf Kristersson valdes med en majoritet för, inte som tidigare när Magdalena Andersson fick en minoritet för men med tillräckligt många som avstod att rösta för att det skulle räcka. I vårt parlamentariska system så kallas det att riksdagen tolererar en statsminister, det vill säga att inte en majoritet ska rösta nej.

Så med en majoritet som röstade ja till Ulf som statsminister på måndagen, så såg vi mycket fram emot regeringsförklaringen och därefter vilka ministrar som skulle utses på tisdagen. Många av namnen var alls inga överraskningar, men som alltid brukar det dyka upp några namn som inte är lika kända för en bredare allmänhet, men som vi i partiet förstås väl känner till.

Regeringsförklaringen var bra och fokuserade på de viktigaste problemen som Sverige har och som behöver lösas. Många svåra frågor pågår parallellt just nu – kriminaliteten, integrationsproblemen, klimatfrågorna, Nato-ansökan och förstås det pågående angreppskriget som Ryssland fortfarande terroriserar Ukraina med. Det påverkar oss alla, och föranleder oss alla att vara vaksamma även på hemmaplan.

I måndags kväll så hade vi mandatperiodens sista gruppmöte med den nuvarande fullmäktigegruppen, innan den nya gruppen tillträder inom kort. Det blev tårta för att fira våra moderata framgångar lokalt där vi gjorde det näst bästa valresultatet i modern tid i Umeå, och i regionen där vi gjorde vårt bästa val på 84 år. Och förstås att vi fått en moderat statsminister!

Igår var det dags för utbyte av min dator, efter fyra år varav drygt två med hårt arbete för fläkt, processor och annat under pandemin med uteslutande digitala möten, så var det dags att tacka för väl utfört värv och säga hej då till min gamla dator. Som ni vet så gillar jag ju teknik och nya saker, men det är ändå alltid med en lätt känsla av osäkerhet när det är dags att se till att det finns back-up på allt och att överföringen kan ske på ett bra sätt.

Men jag fick som vanligt möjlighet att tacka kompetenta tjänstemän för mycket god service och hjälpsamhet gällande datorbytet. Och efter några timmar igår så verkar det nu – peppar, peppar – som att allt är på plats och funkar. Men man ska ju som bekant inte ropa hej förrän man är över bäcken, men med det sagt så är det nog snart dags för min gamla dator att helt få somna in.

Denna vecka är fylld av en hel del möten, men också arbete av karaktären det-som-inte-alltid-syns-utåt. Det vill säga inläsning och förberedelser av olika slag. Utöver det så ser jag fram emot att ta mig tid till olika former av rörelse och motion. I olika perioder så är det olika sorts träning som jag gillar, och just nu så är det rörlighet och styrka i form av yoga/bodybalance och styrketräning med vikter som är mina favoriter. Omväxling förnöjer!

Trevlig onsdag!

Bästa resultatet på 84 år!

Valet är avgjort och nu ser vi fram emot att få en Moderatledd regering i Sverige, det var det allra viktigaste detta val. Att bryta vänsterstyret som varit de senaste åtta åren. Sverige står inför många och stora problem och utmaningar, så det är ju alls icke något ”dukat bord” som efterlämnas, snarare precis tvärtom. Men Sverige har varit i svåra situationer förr och kunnat lösa problemen och få ordning på landet igen. Det måste gå även denna gång, även om vi aldrig tidigare mött så stora problem med utbredd kriminalitet, ett av världens bästa energisystem som vänstern med en kirurgisk precision har nedmonterat, och en lågkonjunktur som vi är i början av.

Men med rätt åtgärder så går det såklart att lösa dessa problem också. Allt annat vore ju katastrof.

Jag och Anders följde valvakan tillsammans med partivännerna här i Umeå traditionsenligt, och det blev en kväll som började lite avvaktande, trots att vi visste att vi alltid överträffar vallokalsundersökningarna och gör ett bättre resultat än det, och så även denna gång. Men det är klart att det alltid är roligare att få jubla från början, även om jag hellre jublar i slutet så som vi kunde göra framåt småtimmarna på söndag natt. Nu är riksdagsvalet färdigräknat och det står klart att vår sida har vunnit!

Det är få valrörelser de senaste tjugo åren som vi har jobbat lika hårt som vi har gjort denna gång, så det är inte utan att man var både mör och trött efter det tempo som vi har haft i ett par år, men i synnerhet sen 1 augusti då valrörelsen kickade igång på allvar. Under slutspurten så flöt dagarna ihop såpass att det var en ansträngning att veta vilken veckodag det var 🙂 .

På lokal nivå i Umeå gjorde vi vårt näst bästa resultat i modern tid och i regionen ökade vi ännu mer och gjorde vårt bästa val på 84 år! Vi ökade även i riksdagsvalet, men på grund av utjämningsmandatet så tappar vi vårt andra riksdagsmandat.

Tyvärr räckte det inte sammantaget med de övriga borgerliga partierna för att få till ett maktskifte, men vi har verkligen gjort vårt yttersta och det är faktiskt en bra känsla att känna att jag inte hade kunnat göra mer än vad jag har gjort. Så för egen del så är jag nöjd över våra insatser och vår valrörelse, men förstås hade vi önskat att vi skulle kunnat få till ett maktskifte i Region Västerbotten. Sossarna har styrt här sen 1979 så det skulle verkligen behövas.

Just nu så är det slutliga valresultatet ännu inte färdigställt, nu räknas personkryssen innan det kan fastställas helt. Samtidigt så är nu allt eftervalsarbete i full gång, så det är ännu ett bra tag kvar tills allt är beslutat och landar inför den nya mandatperioden. Så nu vilar vi en stund efter valet och så kickar vi snart igång valrörelsen inför 2026.

Denna helg pågår Syfestivalen här i Umeå och mina föräldrar jobbar där, så jag har lyxen av att få vara med Milo dessa dagar 🙂 . Igår morse tog vi en regnig skogspromenad, men inte ens vädret kunde hindra avkopplingen av att gå i skogen med vovven. Underbar återhämtning. Imorse ösregnade det, men om en stund så blir det en längre sväng i skogen även idag. Aktiv vila och återhämtning är det som jag gillar allra bäst.

Min pågående stickning ska jag också ta fram igen, det är behagligt att ha något i händerna på kvällen (och inte mobilen som det hittills har varit mest under valrörelsen 😉 ) . Jag ska förstås passa på att göra ett inspirationsbesök på Syfestivalen också, det är alltid roligt att se nya grejer och få idéer inför hösten och vintern. Så om du är i Umeå denna helg så rekommenderar jag verkligen att du besöker Nolia.

Trevlig fredag!

S har tappat greppet

Valrörelsen har ett högt tempo nu och med 16 dagar kvar till valet så finns det inget annat fokus just nu än att prata med så många människor som möjligt fram till valdagen den 11 september.

Jag har varit några timmar i valstugan nästan varje dag sen vi öppnade den förra måndagen, och det är en väldigt positiv stämning med genuint intresse för vår politik både nationellt, regionalt och lokalt. Det som är en stor skillnad mot för andra valrörelser som jag har arbetat i ända sen 2002, är att nu står de regionala frågorna högt på dagordningen.

Vårdköerna i Västerbotten får jag prata om varje dag i valstugan, det är något som verkligen engagerar människor oavsett om man själv står i kö för vård eller känner någon som gör det. Eller för den delen bara tycker att vårt gemensamma samhällskontrakt inte fungerar. Bara det faktum att man i ett välfärdsland som Sverige ska ens behöva köa för att få vård när man behöver är ju sorgligt.

Här i Västerbotten där S-V-MP styr och sossarna har suttit vid makten i mer än fyrtio (!) år, så är det 47 % av Västerbottningarna som har köat längre än vårdgarantin som är 90 dagar. 47 %. Det är många individer vars liv påverkas av denna väntan. I Stockholm är samma siffra 2 %. Redan det är ju för många människor som har fått vänta längre än 3 månader förstås, men ändå. Proportionerna i debatten där sossarna alltid ska svartmåla moderatstyrda Stockholm som ett varnande exempel blir ju lätt löjliga när de helt tappat greppet om styrningen för Region Västerbotten där de själva styr.

Utöver vårdfrågorna så är det den skenande kriminaliteten, lag och ordning som människor vill tala om och det är tydligt att vi verkligen måste få ordning på Sverige igen. Tryggheten måste återtas i samhället och denna vecka när skolorna har börjat igen, så har jag fått prata med många ungdomar som är intresserade av samhällsfrågor. Att 4 av 10 tjejer i Umeå är otrygga att röra sig ute ensam är ju långt ifrån okej. Många av tjejerna jag har pratat med dessa dagar håller helt med när jag säger att de inte ska behöva tänka på att välja gympadojor för att eventuellt behöva kunna springa ifrån någon, att de inte ska behöva gå och tala med någon i mobilen när de är på väg någonstans av rädsla att ingen hör om det händer något eller att de inte vågar gå hem ensam på kvällen.

Men där är vi inte ännu och vi vet att 7 av 10 Umeåbor instämmer med oss i att det behövs fler bevakningskameror på brottsutsatta platser. Det är en av flera trygghetsskapande och brottsförebyggande åtgärder som är viktiga i kampen mot brottsligheten.

En fungerande infrastruktur är helt avgörande för fortsatt tillväxt i norra Sverige, och i synnerhet i Västerbotten som har landets näst sämsta vägar. Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå har länge varit aktuell och idag besöker Eneroth Umeå för att lagom i valrörelsen lägga den första rälsen. Stefan Löfven sa i valrörelsen 2014 att om S vinner valet så börjar de bygga Norrbotniabanan direkt. I valrörelsen 2018 så besökte han igen Umeå och tog det första spadtaget. Och nu fyra år senare så ska alltså den första rälsen läggas.

Inte går det fort inte. Men när de inte har satsat tillräckligt med pengar för att banan ska byggas så är det ju inte underligt, mest tomma ord hittills. I nuvarande tempo så kommer det ju att ta långt mer än hundra år innan det blir klart de ungefär 27 milen till Luleå. Sträckan mellan Umeå och Dåva är ca 12 kilometer, så då är det ju bara ungefär 26 mil kvar…

Samhällsfrågor engagerar och när man ser att det är så mycket vi måste få ordning på så kommer jag att göra allt jag kan fram till valdagen 11 september för att hinna tala med så många som möjligt. Det går att vända den negativa utvecklingen.

Trevlig fredag!

 

Fler poliser och hårdare straff

Igår var det full fart från tidig morgon till kvällen och det blev en sen matbit efter klockan 21 när det sista gruppmötet innan valet var klart. Valstugan öppnades igår och det blev en positiv dag med många bra samtal. Så jag hade inte riktigt orken sent igår kväll för bloggen, så jag prioriterade sömnen istället. Men så kanske det blir dessa 26 dagar som är kvar till valet.

På Renmarkstorget här i Umeå målar vi nu så mycket blått vi bara kan. Utöver många vänner i valstugan så körde vi också lunchkampanj i stan, och det är överraskande positivt bemötande vilket är roligt.

Utöver valrörelse så pågår förstås allt ordinarie arbete med vanligt tempo, så nu gäller det att ladda med ork och energi för att orka ända in i kaklet. Men när man möts av positiva och glada samtal och samtidigt vet att ett maktskifte är möjligt och ligger nära, så orkar man lite extra.

Dessutom så fick vi härligt sensommarväder igår och även idag, och även om det är varmt att stå i solen vid valstugan så är det skönt att kunna jobba ute i shorts och kortärmat.

Idag kommer jag att vara i valstugan på förmiddagen och under eftermiddagen är det regionala frågor med fokus på infrastruktur och vägarna som står på min agenda. Ikväll är det den första av flera partiledardebatter i valrörelsen och det kommer jag såklart att följa.

Igår kom det tyvärr väntade, men beklagliga beskedet från Centerpartiet att de nu valt Socialdemokraterna på nationell nivå. På lokal och regional nivå har vi ett gott samarbete med Centern och därför är det extra trist när den partiledningen på den nationella nivån väljer vänsterkartellen. För egen del så har jag ett gott samarbete med centerpartister från hela länet i den regionala kontexten, och vi fokuserar på viktiga frågor för Västerbotten och lämnar den nationella delen därhän.

En annan sak som alltid är viktig, men kanske extra viktig just nu, är ju förmågan att kunna skilja på sak och person. Att man tycker olika i sakfrågor innebär ju inte att man behöver tycka illa om personen. Jag skulle önska att fler skulle ta ett extra andetag innan det kommer otrevliga kommentarer. Det skulle göra tröskeln lägre för fler att vilja engagera sig i våra gemensamma samhällsfrågor tror jag.

För efter att ha stått i valstugor sen valet 2002 så har jag blivit bemött på många olika sätt, några helt oönskade. Så om fler skulle bemöta andra som de själva skulle vilja bli bemötta så tror jag att det skulle bli ett generellt bättre samtalsklimat.

Med 26 dagar kvar till valet har vi fullt fokus på vår egen politik. Sakpolitik i centrum och de samhällsproblem som vi ser varje dag som brottslighet, otrygghet, vårdköer, infrastruktur och energi.

Trevlig tisdag!