Moderatkvinnorna

Sen senast vi sågs här så har jag bland annat haft hälso- och sjukvårdsnämnd som denna gång genomfördes i Skellefteå och där det stora problemet ständigt är det gigantiska underskott som har byggts upp under många år och som nu är ungefär 367 miljoner kronor. Enbart inom HSN:s verksamhet. Det är så stora belopp att det nästan är svårt att ta in och kanske framför allt veta var man ska börja.

Dessa dagar är det regionfullmäktige och igår hade vi gruppdag där vi moderater besökte Cancercentrum här i Umeå på NUS (Norrlands Universitetssjukhus). Jag har haft förmånen att få träffa dem tidigare och få lära mig mer om verksamheten och vilken spetskompetens som finns där. Just sjukvårdsfrågorna är av karaktären frågor som man som medborgare både måste och vill ha tillit till. När man blir sjuk och behöver vård ska man få det, utan att behöva köa. Både så enkelt och så svårt är det på samma gång.

Därför var det så inspirerande att få lyssna på och samtala med de fantastiskt engagerande och engagerade personer som vi fick träffa där. De har inga väntetider för dem som behöver få komma dit och det är ju så bra och trösterikt för dem som drabbas av cancer. Forskningen sker i behandlingen av patienter och är synkad helt och hållet med detta.

Jag passade på att ställa den fråga som jag ständigt bär med mig och som jag än så länge inte har fått ett riktigt bra svar på. Nämligen denna: om vi idag skulle kunna börja om från ett blankt papper och bestämma hur vi skulle vilja ha all vård organiserad för att patienten ska vara helt i fokus, hur skulle vi göra då?

Efter att ha fått återigen träffa personalen på Cancercentrum så känns det som att de är något på spåren där i deras tankesätt i hur de jobbar och jag ser fram emot att få lära mig mycket mer om alla andra vårdområden också. Som politiker så är ju inte min roll att ha detaljkunskap i hur vården genomförs, till det har vi en mycket kompetent profession såklart. Men samtidigt så är det mitt ansvar att som förtroendevald vara en del av det demokratiska system vi har valt i Sverige och genom det företräda de som finansierar verksamheten, det vill säga skattebetalarna.

För att vi ska kunna göra detta på ett så bra sätt som möjligt så måste alla delar av hälso- & sjukvården, den regionala utvecklingen och förtroendevalda ta gemensamt ansvar. För mig är det väldigt viktigt att vara varsam om andra människors pengar och försöka se till att dessa inte slösas bort. Att få den bästa vården när man behöver den är en helt vital del av tilliten till att samhällskontraktet fungerar.

Samtidigt måste man hålla budgeten och inte använda nästan en halv miljard kronor av pengar som inte finns, vilket är prognosen på underskottet för Region Västerbotten för i år. Det är alltså som ni förstår väldigt svåra avvägningar och prioriteringar som måste göras för att vi ska klara detta. Men det måste vi göra.

Jag har även deltagit på utskottsmöte i Regionkommittén i Bryssel förra veckan, det är alltid stimulerande och en förmån att få diskutera politiska frågor även i en europeisk kontext.

I lördags blev det tidig revelj för att köra ner till Höga Kusten och träffa Moderatkvinnorna i Västernorrland för att tala om Moderatkvinnorna då, nu och framåt. Det var riktigt roligt att få delta och bidra med min syn och mina perspektiv som Moderatkvinna i norra Sverige och även som styrelseledamot i den nationella styrelsen. Det finns så många kompetenta personer som väljer att ställa väckarklockan tidigt en lördagsmorgon mitt i november, sätta sig i bilen och använda sin fritid för att diskutera moderat politik. Imponerande och inspirerande att träffa dem alla!

När vi kom hem på lördag kväll så var det skönt att byta om och gå ner till gymmet för en halvmil på löpbandet (det var både kolsvart och halt ute, så det blev inneträning) och lite styrketräning innan dusch hemma och sen stickningen i soffan som avkoppling. Faktiskt både roligt och mysigt att ta en timme tillsammans på lördag kväll för lite träning 🙂 .

Trevlig tisdag!

Idag har jag fått det fina förtroendet att bli invald som ny ledamot i Moderatkvinnornas nationella styrelse i ett soligt och vackert Stockholm!

Jag är så glad över möjligheten att än en gång få bidra i Moderatkvinnornas nationella styrelse, jag jobbade i den styrelsen 2005-2011 varav som andre vice ordförande 2009-2011.

Sen jag engagerade mig i Moderaterna 2002 så har trygghetsfrågor och jämställdhet varit ledande för mig. Orättvisor som beror på vilket kön man har är oacceptabla.

Att kunna röra sig fritt i samhället utan att vara rädd, oavsett om du är kvinna eller man, är grundläggande rättvisefrågor. Jag vill se tuffare tag mot kriminella. Jag har tidigare jobbat med jämställd stadsplanering i många år med fokus på belysning och trygghet för att skapa städer och platser som är funktionella och trygga.

Nu fortsätter Moderatkvinnornas stämma och det är så inspirerande och energigivande att diskutera politik med moderata kvinnor från hela landet!

Trevlig fredag!

Igår var det en rejält fullmatad dag och kväll, så när sista mötet för dagen (som då hunnit bli kväll) var avslutad så tog jag och maken en kvällsprommis genom Umeå för att dels varva ner, dels hinna prata igenom dagen. Det är en bra kombo tycker vi som funkar bra för oss. Samtalet och att bolla tankar är viktigt tycker jag och genom åren har det blivit många mils promenader tillsammans.

Jag somnade glad igår kväll och smått upprymd över att ha blivit nominerad till Moderatkvinnornas nationella styrelse! Det känns mycket roligt och inspirerande att än en gång förhoppningsvis få möjligheten att bidra där. Jag har tidigare arbetat i den styrelsen 2005-2011 varav som 2:e vice ordförande 2009-2011. Som ni vet så lämnade jag mina politiska uppdrag 2011 som bl.a. riksdagsledamot och vice förbundsordförande i Norrbotten för att jobba som kommunchef. Men sen 2014 har jag ökat mitt engagemang igen och nu är jag så glad över möjligheten att få ägna mig åt detta på heltid igen.

Igår fick jag samtalet som sa att en enig valberedning har lagt fram förslag på ny styrelse och jag föreslås där som ledamot och det känns verkligen roligt! Fredagspeppen är massiv 🙂 . Skämt åsido, detta kommer förstås att innebära ett åtagande som är betydelsefullt och uppgiften som läggs på oss är att göra Moderatkvinnornas nätverk aktuellt, relevant och engagerande.

Som ni vet så har jag genom alla år jobbat med jämställdhet i olika former och en av de frågor jag ständigt återkommer till är den om trygghet i det offentliga rummet. Att kunna röra sig fritt i samhället utan att vara rädd är en frihetsfråga. Det gäller både män, kvinnor, flickor och pojkar. Alla. Då gäller det att det tas tuffare tag mot kriminella, att våra städer och samhällen är rena, ljusa och trygga, att man törs ta bussen ensam även om det är senare på kvällen, att tjejer kan röra sig utomhus utan att vara rädd för att bli överfallen och att man som tjej inte ens ska behöva tänka tanken att man måste välja gympadojorna om man skulle vara tvungen att springa ifrån någon när man är ute.

Något som verkligen är ett rött skynke för mig är när tjejer och kvinnor bedöms på ett förminskande sätt eller tvingas bete sig, klä sig, eller allmänt bara vara behagande i syfte att inordna sig under mäns bedömning. När individer inte får komma till sin rätt bara för att de är födda som tjejer, det är något som gör mig frustrerad och irriterad. Det är ju liksom inget man kan påverka, lika lite som vilken hudfärg man har. Vi går miste om hälften av den samlade kompetensen. Minst.

Frihet att få vara den du är med dina styrkor och tillkortakommanden är frihet på riktigt. Inte som ett kollektivistiskt vänstersynsätt där ingen får vara varken bättre eller sämre (gud nåde den som vill något mer eller annat än kollektivet). Just dina möjligheter att kunna bli, vara och utvecklas till ditt bästa jag är en av mina drivkrafter.

Jämställdhet betyder inte att någon ska få det sämre, även om jag kan förstå att vissa män kan uppleva det så om inte markservicen automatiskt finns där på hemmaplan, utan att alla individer – såväl kvinnor som män – ska få komma till sin rätt efter sina egna förutsättningar. Men det går alldeles för sakta. Så länge man måste vara dubbelt så duktig för att räknas som hälften så bra, så går vårt samhälle miste om en stor kompetensbank. Det har vi inte råd med.

Jag är alltid så glad och blir så inspirerad när jag möter driftiga kvinnor i min omgivning, och det kryllar av dem! Kvinnor som peppar och uppskattar när det går bra även för andra, kvinnor som genom det också stärker sin egen framgång och håller varandra om ryggen när det behövs. Utan att samtidigt ha en kniv i handen… 😉 Det bådar gott och är också goda förebilder för den yngre generationen där det finns hur mycket kompetens som helst, det känns så bra att se det.

Solen skiner och det är underbar vårvärme ute, så när Löplabbet öppnade så hängde jag på låset för att investera i ett par nya löpardojor. Man måste ju få fira en så rolig avslutning på veckan!

Det blev dessa som jag nu ser fram emot att inviga om en stund, det kryper i kroppen efter lite rörelse och jag längtar ut. Min dröm är att framöver kunna få in träning eller rörelse i någon form varje dag, men där är jag inte riktigt än. De senaste veckorna har det helt ärligt varit en utmaning att få in träning i dagsschemat, men jag vet att i synnerhet när det är mycket att göra så behöver jag träningen ännu mer. Så mitt framtida mål är att göra en plan för att kunna få in träning dagligen, och det är ju inte helt enkelt så jag lär nog behöva lite pepp från er också 😉 .

Det har varit rejält chokat denna korta vecka, så idag var det välgörande med en mötesfri dag för att komma ikapp lite. Imorgon är det länsförbundsstämma för Moderaterna i Västerbotten, så då åker vi norrut till Skellefteå. Så därför försöker jag passa på att få in lite lugnare tempo med träning och vila under dagar som idag, ni hör att jag börjar jobba med min plan redan 😉 .

Det kan ju hända att man törs ta fram löparshortsen faktiskt, så varmt är det faktiskt idag 🙂 . Men det återstår att se hur modig jag är när det väl kommer till kritan om en stund.

Trevlig fredag!