Hösten rullar på och nu är det smått otroligt att mer än halva oktober redan har passerat, det känns som att hösten blev längre än vanligt men det är nog mest för att första snön ännu inte har kommit. Förra året vid dessa dagar hade vi ett vitt snötäcke och det blir en helt annan upplevelse av årstiderna då. För min del kan snön gärna vänta ännu ett tag, hösten är ju min favoritårstid som ni vet. Jag tycker mycket om att åka skidor också, men det här med att ha snö inne i stan är ju mest ett omak. Inte för att man får välja förstås, men tänk ändå om man kunde låta snön falla i skogen och i skidbackarna och i skidspåren, där det gör nytta alltså, och bara där 🙂 .
Det som möjligen är ett litet minus med denna årstid är ju det faktum att dagarna blir kortare och mörkare, och just dagsljuset blir mer och mer viktigt för min del för varje år som går. Så jag försöker passa på att åtminstone få en liten stund utomhus varje dag för att få en god dos av dagsljus. Gärna i kombination med rörelse också, det är ju det allra bästa. Men när naturen är så färggrann som just nu, som på bilden här ovan, så känns det så härligt att vara ute. Det är som att naturen verkligen vill krama ut det sista innan vintern kommer.
Förra helgen fyllde maken år och på hans födelsedag så gjorde vi ett besök i hans födelsestad, Sollefteå. Det blev en fin resa dit och vi hann se allt han ville uppleva igen. Som barn har man ju oftast en annan bild av där man växte upp, så det är kul att i vuxen ålder kunna promenera runt och uppleva staden igen. Vi hade tur med vädret också, apropå att hösten kan bjuda på en stor variation av just det. Men, uppehåll och till och med sol fick vi, så det är bara att tacka för det. Särskilt med tanke på hur mycket det regnade dagen före och efter, men då skulle vi mest köra bil till och från så då gjorde det inte så mycket.
Riktigt vackra vyer över Ångermanälven också!
Vindstilla ger spegelblanka vyer!
Man får en god bild av sin egen historia när man kan promenera runt och se de ställen som maken har vuxit upp på sina första år innan han flyttade till Örnsköldsvik, och vi summerade en rejäl dos steg på stegräknaren när dagen var slut och vi hade firat honom med en god trerätters middag tillsammans. Helgen blev en fin paus i arbetet för oss båda.
Denna arbetsintensiva period känner jag att det blir ännu mer viktigt att planera in någon form av rörelse eller träning varje dag, helt enkelt för att ha ork och energi att genomföra uppdragen på så bra sätt jag kan. Det blir ju också en vana att få röra på sig, en vana som jag trivs mycket bra med. De dagar då jag har många och ganska krävande digitala möten (ja, alltså att det är digitalt kräver mer menar jag, inte alltid sakfrågorna på sammanträdena 🙂 ) så blir det en bra grej att gå ut en stund. Imorse började jag med ett sammanträde redan klockan åtta och om en stund är det dags för nästa, så efter det ser jag fram emot att kunna avrunda fredagen med någon form av rörelse.
Jag stickar just nu en kofta i merinoull-silke som nog är bland det skönaste garn jag har jobbat med, och därför kunde jag inte låta bli att köpa lite mer av samma sort fast andra färger. De kommer att få vänta en stund på att bli använda, först ska jag sticka en tröja till sonen som äntligen (!) har önskat sig en tröja. Handarbete påminner litegrann om träningen för mig, för precis som med träningen så är det själva träningen jag gillar och tycker är rolig, inte nödvändigtvis att det behöver resultera i något särskilt som tävling eller liknande. Att sticka är ungefär samma sak, jag tycker om att sticka och göra saker men behåller sällan något själv utan tycker mer om att sticka åt andra. När de dessutom uppskattar det så värmer det gott i hjärtat. Om du också gillar att sticka så kan jag tipsa om denna sida som jag först började följa på Instagram och sen gick vidare till deras webb, Stick och Spinn heter de. Snabb och bra leverans med hög kvalitet på garnerna. Klicka in där vet jag!
Nu är kaffekoppen urdrucken och det är dags att fortsätta jobba en stund inför nästa uppdrag.
Trevlig fredag!