Juni är en månad då det är skolavslutningskänsla på många fronter och även om det ännu är ett tag kvar innan semestern som ni vet, så är det roligt att glädjas åt alla ungdomar som är på väg ut i livet eller i dessa dagar får sommarlov. Även om mina barn numera är unga vuxna så får jag ändå varje år samma känsla som när de väntade på sitt sommarlov, student eller examen.
Idag är det mulet och inte särskilt varmt här i Umeå men åtminstone inget regn i alla fall. Alltid något. Jag har jobbat ståendes på kontoret sen tidig morgon, jag trivs faktiskt bäst när jag kan stå upp och jobba. Jag tycker att det känns bättre att stå och jobba och så känns det i alla fall som att jag blir mer effektiv och får mer kreativa tankar än när jag sitter ner vid datorn. Det kan ju hända att det bara är min egen upplevelse, men då är det ju gott nog med det 🙂 .
Just nu är jobbet en salig blandning av budget, planering för hösten, infrastruktur, seminarieförberedelser, skrivande och möten, så det är extra välkommet med små dagliga avbrott och pauser i det arbetet. Som igår då jag och maken deltog på hans systerdotters studentfirande i Örnsköldsvik, eller Övik som vi säger i norrländsk anda av att inte använda ord i onödan 🙂 . Det var en mycket trevlig dag och så roligt med alla glada ungdomar!
Ni vet ju att jag har en målsättning om att försöka få till någon form av rörelse eller träning varje dag, och det är ju inte alltid som det går av praktiska skäl, men det är min ambition i alla fall. För min del så mår jag så mycket bättre när jag får röra på mig en stund och så blir orken och energinivån mycket bättre och högre. Vissa dagar och tider så hinns det helt enkelt inte med, och då får man acceptera det såklart, men jag märker en rätt tydlig skillnad i kropp och knopp efter en sån period. Så jag strävar vidare mot min målsättning.
I onsdags kväll deltog jag och dottern på Vårruset här i Umeå och det var ett bra arrangemang med en skön löpsväng.
För mig var det en extra fin bonus att springa tillsammans med dottern en halvmil runt Umeå, och så fick vi en medalj efter målgången 🙂 . Ja, vi var ju inte direkt ensamma längs banan, det var ca 930 andra kvinnor som sprang, joggade eller promenerade sträckan. Fin stämning och ett välarrangerat event som är bra både för Umeå som eventstad och för folkhälsan, win-win alltså!
Jag har ju aldrig varit särskilt peppad på löpartävlingar, som ni vet har jag ju kämpat med att tycka om löpningen i alla år. Men nu var det riktigt roligt! Så vem vet, det kan ju hända att det blir fler tillfällen för löpningen med nummerlapp 🙂 . Idag ska jag i alla fall försöka få tid till en löprunda utan nummerlapp för att få röra på mig lite grann, det ser jag fram emot. Mitt mål för nästa år är ju att klara av en halvmara på Göteborgsvarvet, så jag ska planera in löprundor som successivt blir längre för att vänja sig vid sträckan. Mitt längsta löprekord hittills är femton kilometer, så jag har lite grann kvar att öva på.
Men jag säger som Pippi Långstrump – det har jag aldrig provat så det kan jag säkert! 🙂
Trevlig fredag!