Oktober fortsätter att visa sin bästa sida, idag har solen varit framme och även om det var minusgrader på morgonen (brrr!) så värmer solen fortfarande. Igår lät jag kroppen bestämma aktivitet och efter att ha lyssnat på den så blev det ett yogapass och sen corestabilitet för min del. Det passade som handen i handsken och var så behagligt.
Varje gång jag äntligen tar mig för att köra ett yogapass så tänker jag efteråt att jag borde göra det mycket oftare, för det är så välgörande och skönt att kombinera smidighet med rörlighet. Plus att man alltid känner av muskler man inte visste att man hade dagen efter 🙂 .
På kvällen hade vi kretsstyrelsemöte med partiet och sen ville jag och maken få oss lite frisk luft, så vi tog en kvällsprommis.
Oj så vackert det var! Bilden är tagen från cykelbron (eller Gamla bron över till Teg) och det är synd att bilden inte gör upplevelsen rättvisa, men ni kan ju tänka er hur det såg ut. Precis innan vi gick iväg såg vi att det kom en nyhet om att en förening som kallar sig Arkitektupproret hade gjort en undersökning på Facebook om att utse Sveriges fulaste stad och med 268 (!) röster kom Umeå på fjärde plats i deras icke direkt vetenskapliga undersökning.
Men dessvärre hakade riksmedia på denna undersökning och intervjuade folk i Borlänge som ”vann” förstaplatsen. Underlig nyhetsvärdering kan jag tycka, men det är ju som det är med det. Hur som helst så tror jag att de flesta som rörde sig i staden igår här i Umeå inte skulle hålla med, och med tanke på alla fina investeringar som har gjorts och fortfarande görs i staden så är och förblir Umeå en fin stad vid Umeälven. Om man frågar mig i alla fall.
Så här fin är cykelbron över till Teg i kvällsljus!
Vi har så himla många fina städer och platser i vårt län och land och det räcker med att resa runt lite i andra länder för att verkligen inse det. Det är ju bra att aldrig vara helt nöjd och sträva framåt, men ibland blir det ju lite gnälligt att klaga på sånt som faktiskt är bra om man jämför.
Nåja, det blev några kilometers kvällspromenad med maken i alla fall och sen sjönk vi ner i tevesoffan och kopplade av en stund innan John Blund gjorde entré. Jag väntar ju på nytt garn och ser verkligen fram emot att få sätta igång med ett nytt stickprojekt, det är så behagligt att ha något i händerna och skapa något. Efter mönster såklart (det där med att bara göra utan storleksanpassning är inget för mig just nu 😉 ) så slutresultatet blir bra.
Tills dess ska jag fortsätta med att göra en mössa i merinoull och alpacka, med annalkande minusgrader kan det behövas. Mer om det senare!
Trevlig tisdag!
